Loggbok

Loggbok

Tillbaka i hemmahamnen!

Tillbaka till EuropaPosted by Maria 26 Jun, 2018 16:27

19/06. Vi kastar loss tidigt för att utnyttja tidvattnet maximalt. Det är fortfarande blåsigt och lite ruggigt ute. Men strömmen ger oss nästan två knop extra när vi styr ut från Borkum. När vi kommer ut till sjöss dyker vår norska vänbåt Oda helt oplanerat upp på AIS.en. Tala om tillfälligheter! De har legat en vecka i St Catherines dock i London och är nu på hemväg till Oslo. Vi bestämmer att vi ska stanna i Cuxhaven till kvällen och äta middag tillsammans. Det blir ett kärt återseende. Efter en lång seglingsdag smakar det utmärkt med wienerschnitzel på hamnrestaurangen.

20/06. Kielkanalen skall passeras. Vi bjuder oss själva på ytterligare en tidig morgon och får medström hela vägen uppför floden Elbe till Brunsbüttel där vi dockar in i kanalen. Hela dagen går vi för motor i härligt solsken genom kanalen. Ombord på Salsa ägnar vi dagen åt uppsnyggning, underhållsarbeten och förnyelse av en bleknad solbränna. Kielkanalen är ca 100 km lång så hela dagen går åt för att passera den. Det gäller bara att hålla koll på all mötande trafik samt en hel del kabelfärjor som går från den ena stranden till den andra.
Looking for meeting ships.
One of the many Cable Ferries.

Efter utslussning i Holtenau stannar vi för natten. Vi ligger tre båtar i bredd och har en trevlig avslutningskväll med våra seglingsvänner. Den här resan har gett oss många nya vänner. Många har vi träffat, haft roligt tillsammans med och sedan måst skiljas ifrån. Andra har blivit vänner för livet och vi kommer förhoppningsvis att träffas igen.

Hadar is checking the fenders in the lock.

21/06. Dagen före midsommarafton. Vi kommer inte att hinna hem till midsommarafton men vi är i alla fall i Östersjön. Vi tar det lugnt och seglar i akterliga vindar tillsammans med S/Y Ellen och Oda mot Heiligenhaven. Plötsligt blir himmeln alldeles svart akter om oss. Vi hinner precis bärga och stuva undan gennakern innan regnbyn är över oss. Vinden ökar på ett ögonblick från 7 till 17 m/s, men vi är beredda. Vi har tagit rev i både storsegel och genua och forsar fram med god fart.
Pouring rain!
We were in good mood despite the weather.

På eftermiddagen förtöjer vi i Heiligenhaven där vi kan fylla på ölförrådet som varit tomt alltför länge.

22/06. Midsommarväder, dvs. blåsigt, molnigt och kallt. Väderleksrapporten varnar för västlig kuling. Vi revar både genua och storsegel och seglar med knappt två meter tillgodo under bron mellan ön Fehmern och tyska fastlandet. Bron har 22 meters fri segelbar höjd och Salsas mast är bara cirka 20. Det är god marginal, men det ser ändå lite tveksamt ut när vi närmar oss bron med akterlig vind och sju knops fart. Allt går bra och vi seglar i hård västlig vind mot Falsterbokanalen. Midsomarmiddagen bjuder inte på någon nubbe och i stället för sill och svenska jordgubbar blir det chili con carne a la Felix konservburk.
A Midsummer we will remember!

Men vi tycker inte synd om oss, det är härligt att få vara till sjöss och särskilt när man är seglande. I kulingen går det undan värre så innan det har hunnit bli midsommardag kan vi ta natthamn i Falsterbokanalens södra hamnbassäng. Vi avrundar dagen med ett glas vin och lite nattmat och småprat.

23/06. Vi passar Falsterbokanalens broöppning kl 0700 och förtöjer strax därefter endast en båtplats ifrån vår ordinarie förtöjningsplats, som råkar vara upptagen av en gästande båt. Efter tio månader och 23 dagar är det här seglingsäventyret nu slut. Vi hissar alla gästflaggor för de länder vi besökt och räknar till 16!!!
Medan vi smälter alla våra intryck från seglingen och funderar på vad vi vill göra tillsammans med Salsa härnäst tar Loggboken ”time out”.


Emptying the boat. It's surprising how little stuff you need....

Marias’ intryck: Resan var ännu mer fantastisk än vad jag vågat drömma om. Däremot var den inte så som jag trodde att den skulle vara. Seglingen var mycket hårdare än förväntat. Inte bara över Atlanten utan främst i Västindien där vi de första fyra månaderna hade vindar mellan 10-15m/s dagligen. Inget slappande på soldäck alltså! Men vattnet var lika turkost och varmt och fullt av fiskar och havssköldpaddor som jag hade hoppats på. Det var också imponerande att möta den vänliga lokalbefolkningen som trots arbetslöshet, fattigdom, orkaner och andra naturkatastrofer var så stolta över sitt land och fast beslutna att bygga upp det igen.

Fredriks’ intryck: Resan är något jag drömt väldigt länge om att få göra. Nu är den genomförd. Jag har stormtrivts hela tiden och inser att jag skulle kunna leva det här livet under en mycket lång period. Mötena med alla nya spännande och trevliga människor har varit det mest positiva. Om jag upplevt något negativt så är det väl möjligen att saker som jag har varit övertygad om inte ska gå sönder går sönder i alla fall. Men med ett bra reservdelsförråd och goda vänner på båtarna omkring och hemma i Sverige så löser det mesta sig. Tack alla berörda, ingen nämnd men ingen heller glömd.

Vi passar på att tacka alla som har velat läsa loggboken och följa med oss på vår resa och hoppas att vi ses igen på nya seglatser!

Back in the homeport!

19/06. We are leaving early to maximize the use of the tide. It's still windy and a little rough outside. But the current gives us almost two knots extra when we steer out of Borkum. Our Norwegian friends boat S/Y Oda appears totally unexpected on the AIS when we get out at sea. What a coincidence! They have been staying in St Catherine dock in London for a week, and are now on their way home to Oslo. We decide to stay in Cuxhaven in the evening to have dinner together. It’s a nice reunion. It tastes great with a wienerschnitzel at the harbour restaurant after a long sailing day.

20/06. We have to pass the Kiel Canal. We spoil ourselves with another early morning ;-) and get a cocurrent all the way up the river Elbe to Brunsbüttel where we dock into the canal. In beautiful sunshine we are motoring all day through the canal. We spend the day on Salsa on cleaning, maintenance, and renewing our faded tan. The Kiel Canal is about 100 km long so we need the whole day to pass it. You have to keep track of all the traffic, as well as the cable ferries that go from one side of the canal to the other. We lock out in Holtenau and stay for the night. We are tied up outside two other boats and have a nice closing evening with our sailing friends. This journey has given us many new friends. Some you meet, have fun together with and then you have to say goodbye and continue your sailing. Others will be friends for life and hopefully we will meet again.

21/06. It’s the day before Midsummer's Eve. We will not be home for Midsummer, but at least we are in the Baltic. We take it easy and sail with following winds together with S/Y Ellen and Oda towards Heiligenhaven. Suddenly the sky becomes black behind us. Just before the downpour is over us, we recover and stow away the gennaker. In a moment the wind increases from 7 to 17 m/s, but we are prepared. We have taken reefs in both the mainsail and genoa and are doing good speed. We moor at Heiligenhaven in the afternoon, where we can fill up the beer storage that has been empty for too long.

22/06. Midsummer weather, i.e. windy, cloudy and cold. The weather forecast is warning for a western gale. We reef both the genoa and the mainsail. We sail under the bridge between the island of Fehmarn and the German mainland with just two meters clearence to the bridge. The bridge has 22 meters of free navigable height and Salsa's mast is only about 20. It's a good margin, but it looks a bit hesitant as we approach the bridge with running wind and seven knots of speed. Everything is going well and we sail in strong westerly wind towards the Falsterbo channel. The midsummer dinner does not include any snaps and instead of herring and Swedish strawberries we open a can of Chili con Carne a là Felix. But we do not feel sorry for ourselves, it's great to be at sea. Especially when sailing. We are doing good speed in the gale and moor in the Falsterbokanal's southern part before Midsummer Eve is turning to Midsummer Day. We summarize the day with a glass of wine and some night snacks.

23/06. We go through the canal at the bridge opening at 0700, and soon afterwards we moor just one berth from our regular berth, which happens to be occupied by a visiting boat. This sailing adventure is now over after ten months and 23 days. We hoist all the guest flags of the countries we have visited and count them to 16!!! The logbook will now take time out, while we processing all our impressions from the sailing and think about what we want to do with Salsa next.

Marias’ reflections: The journey was even more amazing than I dared dream about, although it was not as I thought it would be. The sailing was much harder than I had expected. Not just across the Atlantic but mainly in the Caribbean where we had winds between 10-15 m/s daily the first four months. No lazy time on sun deck! However, the sea was just as turquoise and warm and full of fishes and turtles as I had hoped for. It was also impressive to meet the friendly local people who, despite unemployment, poverty, hurricanes and other natural disasters, were proud of their country and determined to rebuild it.

Fredriks’ reflections: The journey is something I have been dreaming of to do for a very long time. Now it's completed. I have enjoyed and loved every moment of it and realize that I could live this life for a very long period of time. Meetings with all new exciting and nice people have been the most positive experience. The only possible negative experience, is that things that I have been convinced will not break is breaking anyway. But most breakdowns can be solved with a good storage of spare parts and good friends on the boats around you and good friends back home in Sweden. Thank you all! Nobody mentioned, nobody forgotten.

We want to take this opportunity to thank everyone who has read the logbook and accompanied us on our journey and hope to see you again on new sailing adventures!











British Virgin Islands, Anguilla and Sint Maarten

KaribienPosted by Maria 14 Apr, 2018 01:08

03/04. Vi vill segla till British Virgin Islands (BVI). Dit är det 100 NM så vi kan inte hinna dit under en lång dagsegling. Vi ligger därför kvar vid Gustavia under dagen och seglar iväg framåt kvällen efter middag ombord. Akterliga svaga, ljumma vindar gör att seglingen blir härlig. VI turas om med tvåtimmars vakter under natten.

04/04. Vid gryningen lägger Bill ut fiskelinorna och precis när vi närmar oss BVI så nappar det. En ståtlig Barracuda slängs tillbaka i havet pga. risken för förgiftning av ciguatera. Giftet finns mest i revfiskar men eftersom Barracuda lever av revfiskar bör de inte ätas. Vi har dessutom turen att få se en val som vinkar med sidofenorna och sedan blåser. Först trodde vi valen var en vindsurfare.
På eftermiddagen förtöjer vi vid en boj utanför Spanish Town. Inklareringen har stängt för dagen så vi stannar ombord, badar och tar det lugnt.

05/04. Efter en omständlig inklarering tar vi en promenad i Spanish Town. Visst är mycket förstört av orkanen Irma men verksamhet pågår i alla fall. Vi besöker järnaffären, båtsportaffären och fyller upp tanken med bensin till jollen. På eftermiddagen flyttar vi oss till nationalparken Bath som har de underbaraste mjuka runda granit klippor man kan tänka sig. Vi har tur och är alldeles ensamma bland klipporna trots att guideboken varnar för att det kan vara trångt av besökare där.

Fredrik takes a swim in a tide pool.

We followed a track between the granite boulders.


06/04. Två bra anledningar att komma till BVI är att BVI består av många olika öar i en skärgård samt att det är bra snorkling här. Eftersom öarna tillhör samma land slipper vi tråkiga in- och ut-klareringar när vi seglar omkring. Och snorkla roar oss mycket. Vi seglar först upp till den lilla ön George Dog och snorklar någon timme. Sedan fortsätter vi till Cooper Island där vi bojförtöjer utanför en resort som precis nyöppnat efter orkanen. Bill lyckas fotografera sköldpadda både på ytan och simmande med en fisk. Vi äter middag iland och glädjer oss åt att restaurangen verkar vara fullbelagd.

07/04. På Salt Island snorklar vi på vraket efter RMS Rhone, en ångbåt byggd i stål som sjönk 1867. Eftersom vraket ligger på bara 10 meters djup så är det ganska sönderbrutet. Men sikten är bra så vi är nöjda. Som grädde på moset fick Fredrik simma en stund med en sköldpadda när han återvände till båten. Tyvärr är kameran och Fredrik inte alltid överens så vi får lita på hans ärliga uppsyn när han nu tillhör ”The Turtle Club”. Till kvällen går vi till Peter Island där vi ankrar i Deadmans Bay. Ni kanske anar på namnet att det här är gamla piratvatten. Men natten blev lugn och vi slapp överfall.

08/04. Vi kan inte bara leva på upplevelser. VI seglar till Road Harbour på Tortola för att fylla på förråden. Här är mycket förstört. Marinan är fortfarande full av sönderslagna nöjesbåtar och mitt i hamnen sticker två master upp. Efter att vi studerat väderleksutsikterna bestämmer vi oss för att snarast segla tillbaka österut till Anguilla. Vädret är gynnsamt nu men den ostliga vinden kommer att öka om cirka två dygn. Om vi väntar kommer det att bli en tuff kryss. Dagens planer ändras snabbt och vi klarerar ut och lämnar BVI för den här gången.

09/04. Vinden har under natten varit frisk ostlig. Dessutom har vi haft motström på ca 0,5 knop. Någon timme innan ankomst fångar Bill en liten tonfisk som genast filéas. Därför är vi nöjda, men trötta när vi på eftermiddagen ankrar i Road Bay, Anguilla. S/Y Ellen ligger redan här och vi blir bjudna på en ”sundowner” ombord. Under en nattsegling blir det lite si och så med sömnen, så vi orkar inte ens hålla oss vakna till ”sailors’ midnight” (21.00), strax efter klockan åtta sover vi allesammans.

10/04. Tillsammans med besättningen på S/Y Ellen gör vi en guidad utflykt med taxi på ön. Taxi chauffören ska först köra barn på ön till skolan, men hämtar sedan upp oss. Anguilla tillhör Storbritannien och här bor ca 14000 personer. Stolt berättar guiden att ön har sex nyinstallerade trafikljus och under rundturen passerar vi alla sex. Ön är full av underbara sandstränder och det byggs en del lyxhotell. Men turisterna har inte kommit tillbaka än efter orkanen. Många lever av turism eller fiske. Guiden visar oss var han bor och där får vi även träffa hans son som blivit öns hjälte efter att ha fångat en rekordstor Blue Marlin. Fisken vägde 420 kg!!!
Beach lunch

11/04. Det blåser friskt men vi har bara ca 15 NM till den holländska sidan av St. Maartin. Vi sätter kutterfocken, revar storen och seglar iväg. Bill lägger ut fiskrev och lyckas fånga en lagom stor tonfisk igen så till middag blir det Tuna tartar. Efter lunch ankrar vi i Simpsons Bay strax utanför en stor lagun som är ett maritimt centrum med flera välsorterade båtbutiker. Vi åker in och botaniserar i båtbutikerna, vi hittar alltid något som vi inte visste att vi behövde. Inne i hamnen ligger många båtvrak kvar som blivit förstörda under orkanen Irma. Det är så sorgligt att se förstörelsen, även om det jobbas febrilt på många båtar och på hus och bryggor runt hamnen.

A wreck in the harbour after hurricane Irma.

12/04. Underhållsdag. Fredrik och Bill har redan tidigare bockat av flera projekt på ”att-fixa-listan” men nu lagar Fredrik generatorn som slutat fungera och Bill jobbar med en svårlokaliserad läcka som slutligen visade sig komma från ett par icke pluggade borrhål i gasolförvaringsboxen. Maria kämpar med att få sprayhooden (regnskyddet över sittbrunnen) fri från mögel och lyckas till 90 % med hjälp av såpa, vinäger och citron. Kvällen avslutas med champagne och restaurangmiddag iland eftersom det är sista kvällen som Bill är ombord.

Fredrik fix the navigation light.

British Virgin Islands, Anguilla and Sint Maarten

03/04. We want to sail to the British Virgin Islands (BVI). The distance is 100 NM so we cannot get there during a long day trip. We stay at Gustavia during the day and sail off in the evening after having had dinner aboard. Following weak and warm winds make the sailing delightful. We do two-hour watches during the night.

04/04. At dawn, Bill hangs out the fish lines, and just as we approach BVI, he got a bite on the hook. A magnificent Barracuda is thrown back into the sea because of the risk of ciguatera poisoning. The poison is mostly found in reef fishes, but because Barracuda lives on reef fishes, they should not be eaten. We are also lucky to see a whale that is waving the fins and then blowing. At first we thought the whale was a windsurfer.
In the afternoon, we are moored at a buoy outside Spanish Town. The check-in has closed for the day so we stay on board, taking a swim and take it easy.

05/04. We take a walk in Spanish Town after a lengthy check-in. It is very destroyed by Hurricane Irma but anyway operations are in progress. We visit the hardware store, the boat store and fill up the tank with petrol for the dinghy. In the afternoon we move to Bath National Park which has the most beautiful soft round granite boulders you can imagine. We are lucky and are quite alone among the rocks although the guidebook warns that the place may be crowded by visitors.

06/04. Two good reasons to come to BVI are that: BVI consists of many different islands in an archipelago and that there is good snorkelling here. As the islands belong to the same country, we are spared from boring clearance when we sail around and we enjoy snorkelling. First we sail to the small island of George Dog and snorkel for an hour. We continue to Cooper Island where we moor outside a resort that just opened after the hurricane. Bill manages to take photos of a turtle both on the surface and swimming with a fish. We eat dinner ashore and are pleased to see that the restaurant seems to be fully booked.

07/04. We snorkel on Salt Island on the wreck after RMS Rhone, a steam boat built in steel that sunk in 1867. Because the wreck is only on 10 meters deep, it is quite broken. But the visibility is good so we are happy. As icing on the cake Fredrik had a swim with a turtle when he was returning to the boat. Unfortunately, the camera and Fredrik are not always in agreement so we will trust his honesty when he now belongs to "The Turtle Club". We anchor in Deadmans Bay at Peter Island in the evening. The name implies that this is old pirate water. But the night was calm and there were no pirate attacks.

08/04. We can not only live on experiences. We sail to Road Harbour at Tortola to fill up the food storage. Much is ruined here. The harbour is still full of broken pleasure boats and in the middle of the harbour two masts stick up. After studying the weather forecasts, we decide to swiftly return east to Anguilla. The weather is favourable now but the easterly wind will increase in about two days. If we wait, it will be tough tacking. The plans for today is quickly changed and we clear out and leave BVI for this time.

09/04. The eastern wind was moderate during the night. In addition, we had a sea current of about 0.5 knots against us. An hour before arrival, Bill catches a small tuna. We are satisfied, but tired when we anchor in Road Bay, Anguilla in the afternoon. S/Y Ellen is already here and we are invited to a "sundowner" on board. You don’t sleep very well during a night sailing, so tonight we cannot even stay up until the "sailors' midnight" (21:00), just after eight o'clock we are all sleeping.

10/04. Together with the crew on S / Y Ellen we make a guided tour by taxi on the island. The taxi driver should first drive children on the island to school, but then he picks us up. Anguilla belongs to the UK and has approximately 14000 inhabitants. Proudly the guide tells that the island has six newly installed traffic lights and during the tour we pass all six. The island is full of beautiful sandy beaches and some luxury hotels are being built. But the tourists have not come back after the hurricane. Most people live on tourism or fishing. The guide shows us where he lives and we also meet his son who became the island's hero after capturing a record-breaking Blue Marlin. The fish weighed 420 kg !!!

11/04. It's windy but we only have about 15 NM to the Dutch side of St. Maartin. We hoist the cutter jib, make a reef in the mainsail and sail away. Bill hangs out the fishing lines and succeeds again in catching a tuna. For dinner Tuna Tartar is served. After lunch, we anchor in Simpsons Bay just outside a large lagoon, a maritime centre with several well-stocked boat shops. We go ashore and botanize in the boat shops, we always find something we did not know we needed. Within the harbour there are many boat wrecks left destroyed under the hurricane Irma. It's so sad to see the devastation, even though work is ongoing on many boats and houses and docks around the harbour.

12/04. A day of maintenance. Fredrik and Bill have already ticked off several projects on the "to-fix list", but Fredrik is investigating why the generator has stopped working and Bill is working with a difficult localized leak that eventually turned out to come from a pair of unplugged drill holes in the propane storage box. Maria is struggling to get the spray hood (rain cover over the cockpit) free from mould and has a 90% success with soap, vinegar and lemon. The evening ends with champagne and dinner ashore; it's the last night that Bill is on board.









Montserrat, Nevis, St Kitts och St Barts

KaribienPosted by Maria 03 Apr, 2018 16:06

24/03 och 25/03. Vi ligger till ankars och tar det lugnt. Vi läser böcker och har det bra. Men vi laddar också upp senaste ”bloggen”. När man ligger i ett land där internet genom svenska operatörer kostar mycket så är man bunden till att använda wi-fi från någon plats i land. Ombord har vi en antenn som är väldigt bra på att snappa upp wi-fi-signaler, men tyvärr så behövs oftast ett password för att använda sig av det. Då får man uppsöka något wi-fi-ställe på land, beställa kaffe eller en öl och lunch och samtidigt be om passwordet. Kvaliteten på wi-fi på restaurangerna och kaféerna varierar mycket. Fyra timmar senare efter besök på tre restauranger och en iskaffe, en öl och en lunch senare är loggboken äntligen uppdaterad.

26/03. Vi lämnar Jolly Harbour för den här gången. Vi tänker komma tillbaka hit i april för att förbereda atlantöverfarten. Nu seglar vi mot Montserrat. Montserrat upptäcktes av…… ja gissa vem? Rätt! Columbus 1493. Han tyckte att ön påminde honom om omgivningarna runt klostret i Montserrat i Spanien, så han döpte ön efter det.

Efter en härlig seglingsdag ankrar vi i viken Little Bay på Montserrats NV kust. Orkanen Hugo drabbade ön 1989 då 90% av bebyggelsen förstördes, och sedan när landet hade byggts upp igen vaknade vulkanen Soufrière Hills efter att ha varit sovande 400 år med upprepade vulkanutbrott från 1995 som resulterat i att två tredjedelar av ön är olämplig för boende. Huvudstaden Plymouth på södra delen av ön fick överges och är idag begravd i aska.

Efter sedvanlig inklarering hos tull, immigration och hamnmyndigheterna blir det en stillsam middag ombord. Tyvärr är inte omgivningen stillsam. Det kommer en swell, dvs. dyningar in i viken och alla båtarna kränger hit och dit. Men det är inte den värsta swell vi upplevt så vi sover hyfsat i alla fall.

27/03. Vi gör utflykt på ön tillsammans med besättningen på svenska S/Y Isa. Vi får tag i en bra guide som heter Joe Phillip, han kör runt med oss en halv dag på ön dvs till de delar av ön som inte är avstängda pga av vulkanen. Först besöker vi vulkanobservatoriet och ser på en video om vulkanaktiviteten.
Joe var vår guide på Montserrat och berättade om tiden före och efter vulkanutbrotten.

Sedan blir det rundtur, bl.a. till Joe’s gamla hemby som han tvingades lämna för 21 år sedan. Han visar oss bilder på hur det såg ut innan vulkanutbrotten startade 1995. Sedan kan vi själva på plats jämföra med hur det ser ut idag. Växtligheten har tagit över hela byn så man kan bara skymta husen mellan allt det gröna. Idag är det ingen som hindrar folk från att flytta tillbaka men Joe bedömer risken som för stor. Vulkanen kan när som helst få ett nytt utbrott.

Vulkanen Soufrière Hills

28/03. Ännu en fin seglingsdag. Kanske den bästa vi haft i Karibien! Vi seglar mot ett nytt land i en fin slör på 5-7 m/s och förtöjer vid en boj utanför Charleston på ön Nevis. Landet heter ”St. Kitts och Nevis” och består av två öar med samma namn. Att klarera in går inte för det är halv ”national holiday”. Barnen på ön har något stort sportevenemang. Vi får vackert stanna ombord till nästa dag. Att besöka ön utan att vara inklarerad ses i en del länder som ett allvarligt brott. Hur det bedöms på Nevis undviker vi att ta reda på.

29/03. Antagligen hade det inte vart något grovt brott att gå omkring lite i staden utan att vara inklarerad för idag lyckas vi inte heller klarera in. Immigrations dator har slutat att fungera. I stället för att klarera in oss manuellt får vi tillsägelse att klarera in på St. Kitts när vi anländer dit. På frågan om vi fritt kan röra oss på ön svara den kvinnliga tjänstemannen ”Visst. Nu har ni ju pratat med mig”. Vi besöker därför Hamilton muséet och lär oss lite mer om öns historia och framförallt om Alexander Hamilton som växte upp på ön. Han reste sedan till Amerika för att studera, blev kvar och var en av de kloka män som satte upp regelverk för det som skulle bli Amerikas Förenta Stater. Det kanske inte är något man tänkt på direkt men han är avbildad på USA’s 10$ sedlar. Det kommer vi inte att glömma nu - en riktig ”På Spåret fråga”.

30/03. Vi seglar till St. Kitts och ankrar utanför marinan i huvudstaden Basseterre. Två stora kryssningsfartyg ligger inne vid kryssningspiren och staden är fylld av kryssningspassagerare dvs. den delen som är uppbyggd för kryssnings turister ”Cruisers Mall”. Efter inklarering på immigrationskontoret tar vi en taxi till en supermarket för att fylla på förråden. Vår amerikanska vän Bill skall segla med oss i två veckor och anländer ikväll.

Utbudet i matvarubutikerna varierar stort mellan länderna och är alltid en överraskning. Ibland finns bara det mest ”nödvändiga” i form av mat på burk, chips och öl. Ibland finns det ett fantastiskt fint utbud. Väldigt få butiker har färskt kött och grönsaksutbudet är tvärt emot vad man kan tro begränsat. Kött och fisk finns för det mesta bara fryst. På gatan eller på den lokala marknaden kan vi handla fina frukter och grönsaker. Antagligen pga. att dessa grönsaker aldrig har förvarats i kyla, tycker vi att de har bättre hållbarhet. På båten har vi inte möjlighet att förvara dem kallt.

31/03. Bill har kommit ombord. Nu är det dags att försöka klarera ut ur landet. Bill anlände till St. Kitts med flyg men måste finnas med på vår ”crew list” när vi lämnar landet. Det är visserligen lördag men man blir lite trött när man blir skickad från immigration till customs och sedan tillbaka till immigrations igen för att alla papper slutligen ska stämma. Men vi ”yachties” bidrar till att hålla sysselsättningen på en lite högre nivå än som är nödvändig.
På eftermiddagen lämnar vi huvudstaden Basseterre och går till Salt Beach några NM söderut. På en bar här firar man ”Full Moon Party” och vi vill gärna uppleva detta. Proffsigt uppträdande av styltdansare, bra musik, goda smårätter och lagom starka drinkar gör att vi njuter av kvällen i fulla drag.

När det blev mörkt tändes en brasa vid stranden.

01/04. Ytterligare en fantastisk dag. Idag ska Bill få visa att han kan fiska. Vi seglar mot St. Barth och Bill lägger ut tre fiskelinor med olika beten. Tyvärr är det väldigt mycket sjögräs på vattenytan. Havet översvämmas av någon sorts miniblåstång som väldigt gärna fastnar på fiskedragen. Bill och Fredrik har fullt upp med att rensa fiskelinorna. Men framåt eftermiddagen ger rensandet resultat. På ett ögonblick har tre Dorados (Mahi-Mahi eller Guldmakrill) fastnat på de tre olika betena. Och vi lyckas få alla tre ombord.
A great day of fishing!

Doradon är en stimfisk och vi lyckas tydligen träffa på stimmet just som de blir sugna på middag. Efter att vi rensat fisken får vi dessutom se några valar blåsa. Tyvärr kommer de aldrig riktigt nära utan är kanske fyra hundra meter bort. Till kvällen ankrar vi utanför St. Barths huvudstad Gustavia och bjuder S/Y Ellens besättning på middag. Det blir förstås grillad Dorado, caesarsallad och hemlagad äppelpaj till efterrätt.

02/04 Vi tar jollen in till huvudstaden Gustavia. St Barthélémy (döpt efter Columbus bror Bartolomeo), mera känd som St Barts blev svenskt 1784 men köptes tillbaka av Frankrike hundra år senare för 80000 francs. Gatuskyltar på svenska finns kvar och vi vandrar på Nygatan och Östra Strandgatan. Det känns inte särskilt Västindiskt utan mera som att vara på franska rivieran. Exklusive butiker som Prada och Hermès ligger tätt.

Street signs in Gustavia

Montserrat, Nevis, St Kitts and St Barts

24/03 and 25/03. We are anchored and taking it easy. We read books and have a good time. We also upload the latest "blog". In countries where internet through Swedish operators costs a fortune, you have to use wi-fi from any location on land. An antenna onboard is very good at snapping up wi-fi signals, but unfortunately, usually a password is required to use it. We have to go to a restaurant or bar ashore, order coffee or a beer while requesting the password. The quality of the wi-fi varies greatly. After visiting three restaurants eating ice-cream, drinking a beer and eating lunch, the logbook is finally uploaded four hours later.

26/03. We are leaving Jolly Harbour this time. We plan to come back in April to prepare for the Atlantic transit. We continue to Montserrat. Montserrat was discovered by...... yes guess who? Right! Columbus in 1493. He thought that the island reminded him of the surroundings around the monastery of Montserrat in Spain, so he named the island after it.

We anchor in the bay of Little Bay on Montserrat NV coast, after a wonderful sailing day. Hurricane Hugo hit the island in 1989 and about 90% of the settlement was destroyed, and when the land was rebuilt, the volcano Soufrière Hills woke up with volcanic eruptions in 1995, after having been sleeping for 400 years, leaving two thirds of the island uninhabitable. The capital of Plymouth on the southern part of the island was abandoned and is today buried in ash.

Following the usual customs clearance, immigration and port authority’s procedures, we have a quiet dinner on board. Unfortunately, the surroundings are not calm. There are swells, ie waves rolling into the bay. But it's not the worst swell we've experienced so we'll sleep pretty well anyway.

27/03. We do a trip on the island together with the crew in Swedish S / Y Isa. Joe Phillip is a nice guide on the island and is driving us around for half a day i.e., to those parts of the island that are not closed due to the volcano. We visit the volcanic observatory and watch a video about volcanic activity. We continue the tour to Joe's old hometown that he had to leave 21 years ago. He shows us pictures of how it looked like before the volcanic eruptions started in 1995 and we compare how it looks today. The vegetation/forest/jungle has taken over the whole village so you can only glimpse the houses between all the greenery. Nobody is preventing people from moving back today, but Joe considers the risk to be too big. The volcano can get a new outbreak at any time.

28/03. Again another great sailing day. Perhaps the best we’ve had in the Caribbean! We are sailing towards a new country in a nice broad reach of 5-7 m / s, and moor at a buoy outside Charleston on the island of Nevis. The country is called “St. Kitts and Nevis” and consists of two islands with the same names. We can’t clear into the country because it's half a "national holiday". The kids on the island have some large sporting events. We have to stay aboard until the next day. In some countries, visiting the island without being cleared in, is seen as a serious crime. How they consider this in Nevis, we don’t want to find out.

29/03. Probably it was not a serious crime to walk around a little in the city without being cleared in, because today we are not able to clear in either. The Immigration’s computer has stopped working, and instead of clearing us manually, we are told to clear in at St. Kitts when we arrive there. We ask whether we can move freely on the island, the female officer says "Certainly. Now you have talked to me. ”We visit the Hamilton Museum and learn more about the island's history and, in particular, about Alexander Hamilton who grew up on the island. He travelled to America to study, stayed and was one of the wise men who set up rules and regulations for what would become the United States of America. Maybe that's not something you have thought about, but he's on the US $ 10 note. We will never forget that now!.

30/03. We sail to St. Kitts and anchor outside the marina in the capital Basseterre. Two large cruise ships are moored at the cruise pier and the city is filled with cruise passengers i.e., the section built for cruiser tourists the "Cruises Mall". After visiting the immigration office we take a taxi to a supermarket to do provisioning. Our American friend Bill will sail with us for two weeks and arrive tonight.

The selection at the food stores varies widely between countries and is always a surprise. Sometimes there is only the most "necessary" i.e., canned food, chips and beer. Sometimes there is a fantastic fine selection. Very few stores have fresh meat and the vegetable supply is contrary to what one may think limited. Meat and fish are mostly frozen. We buy fruits and vegetables in the local market. These vegetables have never been stored cold, and therefore we think they will last longer because we cannot keep them cold on the boat.

31/03. Bill has boarded. It's time to try to clear out of the country. Bill arrived at St. Kitts by air but must be on our "crew list" when we leave the country. It’s during the weekend, and they tend to run a bit slower “On Island Time” and you get a little tired of the slow process when you are sent from immigration to customs and then back to immigration again so that all the papers will finally be correct. But the "yachties" help keep employment at a slightly higher level than is necessary.

We leave the capital Basseterre in the afternoon and go to Salt Beach some NM south. They celebrate "Full Moon Party" here and we would like to attend. We really enjoyed the evening with good music, delicious snacks and good drinks.

01/04. Another great day! Today, Bill must demonstrate he can fish. We sail toward St. Barth and Bill put out three fish lines with different baits. Unfortunately, there is a lot of seaweed on the water surface. Bill and Fredrik are busy cleaning the fishing lines. But in the afternoon, the cleaning gives result. In a moment, three Dorados (Mahi-Mahi or Gold Mackerel) are caught on the three different baits. And we manage to get all three on board. Dorado is a school fish and we manage to hit the school just as they are looking for dinner. When we have cleaned the fish, we see a whale blow. Unfortunately, it is never really close, but maybe four hundred meters away. In the evening we anchor outside St. Barth's capital Gustavia and invite S / Y Ellen's crew for dinner. Of course, we serve the yummy fresh grilled Dorado, Caesar salad and homemade apple pie for dessert.

02/04 We take the dinghy into the capital Gustavia. St Barthélémy (named after Columbus brother Bartolomeo), more famous as St Barts became Swedish 1784 but was bought back by France a hundred years later for 80000 francs. Street signs in Swedish remain and we are walking on Nygatan and Östra Strandgatan. It does not feel particularly Caribbean but more like being on the French Riviera. There are plenty of exclusive stores like Prada and Hermès along the street.



Guadeloupe och Antigua

KaribienPosted by Maria 16 Mar, 2018 13:50

06/03. Vi vaknar tidigt (sov vi något i alla dyningarna?) och seglar norrut längst kusten. Plötsligt tjuter larmet för hög vattennivå i kölen. Ojdå! Har vi sprungit läck? Är det sötvatten eller sjövatten? Snabbt konstaterar vi att det är sjövatten och efter lite läcksökning hittar vi boven: Det är watermakerns primärpump som sprungit läck och trycker ut vatten med 5 Bars tryck. Men när vi stoppar watermakern så lugnar allt ner sig. Tur att vi har reservpump med oss. Efter någon timmes mekande är allt tillbaka i rutin igen. Vi ankrar utanför Pointe Malendure som ligger på kusten innanför Pigeon Island.

07./03. Vi lyckas ta jollen iland för lite promenad och en shoppingrunda. Det är alltid något man behöver i matväg. Grönsaker som inköpts i ”air conditioned” butiker mognar redan innan man får dem ombord, och dagen efter är de nästan övermogna. Bäst är att handla i de lokala frukt- och grönsaksstånden där frukten aldrig har varit under kyla, då håller de bättre.
GAS! GAS! GAS! Maria känner gasoldoft i sittbrunnen men konstigt nog inte nere i båten när hon kollar. Fredrik håller med och undersöker saken. Det visar sig att reduceringsventilen på gasolflaskan korroderat sönder och börjat läcka. Som väl är så förvaras gasolflaskorna i ett utrymme utombords så det var aldrig någon risk för gasexplosion inombords. Konstigt hur aggressivt klimatet är här jämfört med hemma. Tur att vi har reserv regulator med oss. Som ni märker blir livet lite lättare om man har med sig reserver till ALLT som möjligtvis kan gå sönder. Känt gammalt seglarordspråk som verkligen stämmer i de förhållanden som råder här: ”Allt som kan gå sönder går sönder, allt som inte kan gå sönder går också sönder!”

08/03. Vi ligger kvar. S/Y Ellen ansluter och vi snorklar tillsammans ute på Reservat Cousteau, Pigeon Island. Snorklingen är det bästa vi träffat på hittills och vi glädjer oss att få se Jacques staty nere på botten, på 8 meters djup.
Jacques Cousteau

Maria snorklar

Tyvärr har inte stadens myndigheter fattat att man måste göra stranden tillgänglig för båtfolket om man vill att affärslivet skall blomstra. Det finns bara en ogästvänlig brygga för jollarna och den vill dykklubbarna ha för sig själva. Därför blev det väldigt få besök iland här.

09/03. Förbenat också! L Vår jolle inklusive motor och ankare är stulna!!!! Vi har slappnat av och för en gångs skull inte låst fast den med stål wire och hänglås som vi brukar. Under natten har någon kapat surrningslinorna. Lite tröstas vi av att Moderna Försäkringar gör en elegant och snabb insats och beslutar att jollen ersätts till ca 85 %. Motorn ersätts inte för då skulle vi haft en extraförsäkring som vi tyvärr aldrig blev upplysta om.
Vi seglar iväg till Deshaies och får en fantastiskt fin segling. Men när vi försöker ankra på stenbotten i viken utanför Deshaies går ankarkättingen av. Tur att vi har reservankare med oss. Vissa dagar kunde man varit kvar i slafen…

10/03. Vi får hjälp av ”jultomten” S/Y Ellen som blåst upp sin reservjolle och generöst lånar ut den till oss på obestämd tid. Nu är vi mobila igen och det känns väldigt bra. Även om vi får träna musklerna genom att ro iland. Att simma med fyllda matkassar på huvudet lockar oss inte. Salsa och Ellen organiserar ”sökdykning” efter ankaret med lufttuber. Efter någon halvtimmes dykning har Göran och Fredrik återfunnit Salsas ankare och 15 meter kätting som satt kvar och dessutom bärgat det. Vi firar med en väldigt trevlig restaurangmiddag tillsammans med Ellen Najad, Ellen Arcona och norska Ode. När vi lämnar restaurangen efter att ha betalat och rest oss insisterar restaurangchefen på att vi måste smaka på hans väl lagrade rom. När hände detta oss senast i Sverige? Men, det är kanske inte ens är tillåtet? Hur ska sådant här beskattas?

11/03. Vi går ” på tur”. Besättningen på Oda förklarar att på söndagar är det obligatoriskt med en ”tur”. De organiserar en rask söndagspromenad upp till botaniska trädgården som ligger på berget ovanför bukten där vi ankrat. Besöket var väl värt ansträngningen, blommor och papegojor samsas i en mycket trevligt arrangerad park. Vi känner igen många växter som blomkruksväxter hemifrån.
Fåglarna gillar Fredrik

Grönt är skönt!

Lars från Oda gör en kvalificerad analys varför ankarkättingen sprang av och hjälper sedan Fredrik att smörja upp Salsas ankarspel. Spelet skall slira vid överbelastning men friktionsbromsen hade permanentbromsat pga. dåligt skött underhåll. Tack Lars! Det är alltid skönt att få en förklaring när något ovanligt och oväntat inträffar.

12/03. Vi säger farväl till Frankrike, till EU och till fri roaming och seglar till Antigua och Bermuda. Landet var tidigare brittiskt men blev självständiga så sent som 1981. Jolletjuvarna på Guadeloupe kommer vi inte att sakna men väl alla trevliga människor som vi mött den senaste månaden. Efter underbar halvvindssegling till Antigua ankrar vi i historiska Nelson Dockyard i English Harbour. Det är inte utan att Salsa känner sig liten i sällskapet. Här ligger många mega super yachter där Salsa lätt går in i bagageutrymmet. Säger man att vi är storlek 43 (fot) tror människor man möter att man pratar om längden i meter.

13/03. Intensiv dag! Först måste en ny jollemotor anskaffas innan Fredriks armar blir längre än benen. Sedan måste en tekniker titta på generatorn som börjat ryka svart när den går på full last. En ny motor inköps till överpris, trots prutning. Vi köpte en 2-taktare på 9.8 hp, konstigt nog utan några större protester från Salsas miljöansvarige (som är Maria). Men en 2-taktare låter ju mindre och bättre än en 4-taktare. Generatorteknikern heter Wesley och gör ett bra jobb. Men undersökningen slutar med att generatordieseln är sliten och behöver renoveras. Något som inte låter sig göras medan vi är här. Vi får tills vidare köra generatorn på lite lägre belastning och sedan renovera den när Salsa kommit hem igen.

Vi letar efter ett ställe att fylla på gasolflaskorna.

14/04. Medan Fredrik sätter igång den nya motorn gör Maria en utflykt till huvudstaden St John. Lokalbussarna är privatägda små minibussar som man vinkar på vid vägkanten så stannar de. Varhelst man vill stiga av ropar man ”Bus Stop!”, så stannar chauffören bussen. I St John ligger de stora kryssningsfartygen och området runt kryssningsterminalerna är fyllda med duty free shops med tyngdpunkt på diamanter och parfym. Här trängs man med enbart turister. Promenerar snabbt därifrån till Market Street och skillnaden är total, här säljer lokalbefolkningen frukt och grönsaker på gatan och bebyggelsen är långt ifrån upprustad.

Nelson Dockyard i English Harbour finns med på UNESCO.s världsarvslista och utgör dessutom en National Park. Örlogsbasen började byggas av britterna 1725 för att vara deras starka fäste i krigandet om herraväldet över de mindre Antillerna. Basen övergavs slutligen av Royal Navy 1889. Sedan 1950-talet har en historisk restaurering pågått, ett museum har ställts iordning och området är nu fullt av skyltar som talar om vad husen tidigare har tjänat för syfte. Dessutom finns här ett flertal vandringsleder inom nationalparken. Vi provar en av dem och besöker resterna av Fort Berkley som en gång försvarade inloppet till English Harbour. Idag finns det bara en enda kanon kvar.

Nelson's Dockyard

Utsikt över English Harbour

15/03. Vi tar jollen ut till mynningen av English Harbour för ett svalkande bad. Inne i hamnen där vi ligger ankrade är det utan tvekan obadbart! Vi äter en god middag på terrassen vid vattnet på Admiral’s Inn.

Guadeloupe and Antigua

06/03. We wake up early (Did we sleep anything at all in the swells?) and sail north along the coast. Suddenly, the alarm get off indicating high water level in the keel. Oops! Do we have a leak? Is it fresh water or sea water? Quickly, we note that it is sea water and after a bit of investigation, we find the problem: it’s the primary pump of the watermaker that was leaking and is pressing out the water with 5 bar pressure. Everything returns to normal when we stop the watermaker. The good thing is that we have a spare pump with us. After an hour of repair all are back to routine again. We anchor at Pointe Malendure, located on the coast opposite the Pigeon Island.

07./03.We take the dinghy ashore for a walk and shopping. There is always some food you need. Vegetables purchased in "air conditioned" stores are maturing even before you get them on board, and the day after they are almost overripe. It is best to shop at the local fruit and vegetable markets in which the fruit has never been under cold conditions, they will last longer.

GAS! GAS! GAS! Maria smells gas in the cockpit but it’s strange we don’t smell anything down in the boat. When Fredrik is investigating it turns out that the pressure reduction valve on the gas bottle has corroded apart and started to leak. The gas bottles are stored in a space out on the deck so there was never any danger of gas explosion inside. Compared to home, the climate here is very aggressive. The good thing is we have a spare reduction valve with us. Life is a little bit easier if you have spare parts on board to everything that can possibly break. "Anything that can break is broken, everything that cannot break will also get broken!" This is a say that certainly is true in the conditions prevailing here.

08/03. We stay in the bay. S/Y Ellen arrives and we snorkel in the marine reserve Cousteau, Pigeon Island. The snorkelling is the best so far, and we are pleased to see Jacques statue at 8 meters deep down at the bottom. Unfortunately, the city authorities have not realized they need to make the shore available for the boat people if they want more business. There is only one poor pontoon which the diving boats want to have for themselves. Therefore, we are doing very few visits ashore here.

09/03; Damned! Our dinghy including motor and anchor are stolen!! We have got lazy and for once not locked it with steel wire and padlock as we usually do. Overnight someone has cut the lines to the dinghy. We get some comfort by the Insurance Company who makes an elegant and rapid response, and decides that the dinghy is replaced to about 85%. The engine will not be replaced because we would have needed an extra optional insurance that we unfortunately were never told of. We get a fantastic sailing when we sail off to Deshaies. The anchor chain breaks when we try to anchor on the stone bottom in the bay of outside Deshaies! The good thing is we have spare anchor with us. It’s better to stay in bed some days......

10/03. "Santa Claus" S/Y Ellen is visiting us! They have blow air in their spare dinghy and generously lends it to us. We are now mobile again and it feels very good. Although we get some workout by rowing ashore. Swimming with heavy grocery bags on our heads doesn’t attract us. Salsa and Ellen organizes a "search dive" with air tanks for the anchor. After half an hour's scuba diving Göran and Fredrik found the anchor and the 15 meters chain and salvaged it. We celebrate with a very nice restaurant dinner together with the crews on S/Y Ellen, Ellen Arcona and Norwegian S/Y Oda. When we have paid and are about to leave the Manager of the restaurant is insisting that we must taste his old matured rom. When did this happen to us last time in Sweden? However, it may not even be allowed? How should such a thing be taxed?

11/03 We go for a "tur". The crew of Oda explains that on Sundays, it is mandatory with a "tur". They organize a brisk Sunday walk up to the Botanical Garden which is located on the hill above the bay, where we are anchored. The visit was well worth the effort, flowers and parrots in a very nicely arranged park. We recognize many of the plants we have in small pots at home.
Lars from Oda makes a qualified analysis of why the anchor chain was broken and helps us to lubricate the windlass. The windlass is designed to slip at overload but the friction brake had permanently parked due to poorly managed maintenance. Thank you Lars! It's always nice to get an explanation when something unusual and unexpected happens.

12/03 we say farewell to France, to Europe and to the free roaming and sail to Antigua and Barbuda. The country was previously British but became independent as late as 1981. We will not miss the Dinghy thieves on Guadeloupe, but we will miss all the nice people we have met in the last month. After a wonderful beam reach sailing to Antigua we anchor in historic Nelson's Dockyard in English Harbour. Salsa feels very small. She is surrounded by many mega super yachts where Salsa easily goes into the luggage compartment. If we say that we have a size 43 (feet) boat, people think you mean that you're talking about the length in metres.

13/03. A busy day! First, a new dinghy engine ordered before Fredrik's arms get longer than his legs. Then arrange for a technician to look at the generator who has started to release black smoke when it runs at full load. We did purchase a new motor (to over price), despite a discount. We bought a 2 stroke outboard engine at 9.8 hp, without any major protests from Salsas environmental Manager (Maria). But a 2-stroke engine sounds less and is better than a 4-stroke engine. Generator technician Wesley did a good job. Unfortunately the generator diesel is worn and needs to be renovated. This cannot be done while we are here. We'll have to run the generator at a little lower load and then renovate it when Salsa comes home again.

14/04 While Fredrik starts up the new engine Maria takes a trip to the capital city St. John. Local buses are privately owned small minivans that you flag down anywhere at the roadside. Wherever you want to get off you shout "Bus Stop!", and the driver will stop the bus. The big cruise ships are moored in St John and the area around the cruise ship terminal is filled with duty free shops, with main focus on diamonds and perfume. This is a crowded area with only tourists. Quickly walking away to the Market Street instead and the difference is total. The local people sell fruits and vegetables on the street and the buildings are far from being restored.

Nelson Dockyard in English Harbour is listed on UNESCO's world heritage and constitutes a National Park. The naval base was built by the British in 1725 to be their stronghold in struggle for supremacy over the Lesser Antilles. The base was finally abandoned by the Royal Navy in 1889. Since the 1950’s, a historic restoration has been ongoing and a museum built. There are several hiking trails within the National Park. We try one of them and visit the remains of Fort Berkley who once defended the entrance to English Harbour. Today, there is only a single canon left.

15/03. We take the dinghy out to the entrance of English Harbour for a swim. Inside the harbour the water doesn’t look very inviting for a bath. We eat a nice dinner at the waterfront terrace at Admiral’s Inn.











Point-à-Pitre, Guadeloupe

KaribienPosted by Maria 28 Feb, 2018 03:08

19/02. Vi provianterar under förmiddagen och lämnar sedan Pointe à Pitre. Vi vill snorkla och går ut och ankrar vid den lilla ön Ilet du Gosier. Tyvärr är sikten i vattnet dålig så snorklingen avslutas snabbt. Medan middagsgrillningen förbereds visar en ankrad segelbåt nödsignaler genom att en man höjer och sänker båda armarna. Fredrik gör genast en brandkårsutryckning med jollen. ”Nödläget” visar sig inte vara allvarligt. Tre unga fransmän har kört slut på dieseln på sin segelbåt, vill inte segla och får skjuts in till land för att hämta mer diesel.

20/02. Vi vill segla sydost till Marie-Galante en ö som tillhör Guadeloupe, men vindriktningen är ogynnsam. Hård bidevind. När delar av vår nya besättning inte njuter av de stora vågorna faller vi i stället av och seglar till Les Saintes igen. Vinden friskar i och i en squall blåser det 17 m/s. Då är det skönt att ha vinden akter om tvärs. Vi ser att squallen är på väg mot oss så vi hinner i god tid minska på seglen. Vi lyckas få en boj i viken Anse du Bourg. Tyvärr är det väldigt gungigt vid bojen, för att uttrycka det milt. Ännu en gång åker vi berg och dalbana hela natten.

21/02. Louise och Viktor hyr skotrar och utforskar ön under förmiddagen. Till lunch blir vi gamlingar upphämtade och vi åker tillsammans till den fina lilla snorklingsviken vid Pain de Sucre. Snorklingen är lika fin som tidigare och vi njuter av alla fiskarna. Det kommer som vanligt en störtskur, men den håller bara på i några minuter. Kvällen avslutas med en alldeles utmärkt restaurangmiddag på en fransk krog i hamnen.

22/02. Vi ligger kvar vid Les Saintes ytterligare en dag i väntan på att vinden ska avta något.
Nu är det bestämt att Salsa ska seglas hem till Sverige i vår. Planen för atlantöverfarten är att lämna Antigua runt den 1.a maj och segla 2200 NM till Azorerna där besättningen får smaka på den lokala ölen och vila sig lite innan vi seglar vidare 1200 NM till södra England. Maria kommer inte att krossa Atlanten en andra gång, så nu finns det plats ombord för nya seglingssugna besättningsmedlemmar. Har du tid och är intresserad av att segla över Atlanten med Salsa så är du välkommen att i närtid höra av dig till Fredriks hotmail-adress; figge_h@hotmail.com. Fredriks glocalnet-adress (fredrik.hallstrom@glocalnet.net) fungerar tyvärr inte längre.

23/02. Nattbestyr igen! Vinden är frisk och tillsammans med dyningarna som rullar in i viken från ett helt annat håll sliter det mycket på bojförtöjningen. Efter att vi mitt i natten, på Marias initiativ, kontrollerat slitaget av förtöjningen funderar vi på hur vi bäst kan förstärka den. Då hörs en dov smäll och förtöjningstampen är avsliten. Otroligt så fort det gick från av vi först såg slitmärken på den. Som väl är har vi en backup-tamp kopplad i bojen men den kommer inte att hålla särskilt länge. Vi får förtöja i bojen med ankarkättingen som vi brukar använda till jollens ankring. Vi är uppe alla fyra och hjälps åt på däck och alltsammans tar cirka en timme. Efter det får vi sova.
På morgonen lämnar vi Les Saintes och kryssar i frisk vind till Pointe à Pitre.

24/02. Tänk så skönt det är att vakna till ankars på en lugn ankarplats. Efter att under flera nätter ha blivit sjörullade vid Les Saintes känns det som himmelriket att vakna till vågors stilla kluckande utanför marinan i Pointre à Pitre. Humöret stiger åtskilliga grader! Under dagen tar vi jollen in till Pointe à Pitre. Vi passerar grönsaksmarknaden nere i hamnen där kommersen är i full gång och vi stannar och tittar på alla de vackert upplagda frukterna och grönsakerna.
Entrén till marknaden.
En fröjd för ögat!

Vi passar på att köpa härliga avokador, som inte alls liknar de små svarta vi har hemma. Dessa är gröna och släta och i storlek större än en grapefrukt. Vi gör ett minnesvärt besök på Memorial ACTe (The Caribbean Center of Expressions and Memory of the Slave Trade and Slavery), som är ett nybyggt museum (invigdes av Frankrikes president i maj 2015), där slaveriet i världen beskrivs på ett väldigt informativt sätt. Tänk så mycket grymhet vi människor kan komma på.
Mémorial ACTe

Efter en trevlig lunch på yachtklubben beser vi staden, som vi inte blev så förtjusta i. Slitna hus och affärer som är stängda redan efter lunch på en lördag.

25/02. Kors i taket! Under två veckor har vi försökt boka plats i marinan Bas du Fort, men bara mötts av svaret att det är fullbelagt. Plötsligt har situationen nu ändrats och vi får en utmärkt bryggplats och dessutom bra assistans vid förtöjningen. Salsa har stått på kö i tre veckor för att få bli upplyft på land så vi kan måla på ny bottenfärg. Tyvärr är kölistan lång och det finns många båtar före Salsa. Här måste brukas list.
Det är dags för Louise och Viktor att lämna oss för att resa hem och arbeta. Det har varit väldigt trevligt att ha dem ombord och vi önskar dem välkomna tillbaka.

26/02. Varför ska man ligga i en marina? Egentligen är det mycket skönare, svalare och lugnare och billigare att ligga till ankars. Svaret är att vi vill tvätta sängkläder, fylla på förrådet av färskvatten, fulladda batterierna, få tillgång till Wi-Fi och proviantera. Visst har vi tvättmaskin ombord men sängkläderna blir lite mycket för den. Dessutom behöver tvättmaskinen färskvatten och det snålar vi med ombord trots att vår watermaker kan göra 60 liter i timmen. Men då måste vi köra generatorn för att få tillräckligt med ström.
Dagen blir en riktig underhållsdag där allt utom provianteringen hinns med. En tråkig men nödvändig dag i en seglares liv.

Pointe-à-Pitre, Guadeloupe

19/02. we leave Pointe à Pitre in the morning after doing provisioning. We want to snorkel and anchor outside the small island of Ilet du Gosier. Unfortunately, the visibility in the water is poor so we are not snorkelling very long. While we are preparing the barbecue dinner, an anchored sailboat shows emergency signals by raising and lowering both arms. Fredrik leaves immediately with the dinghy and goes over to them. The "Emergency" is not serious. Three young Frenchmen have run out of diesel. Fredrik offers them a lift ashore to pick up more diesel.

20/02. We want to sail southeast to Marie-Galante, an island belonging to Guadeloupe, but the wind direction is unfavourable. Hard close reach. We fall off when parts of our new crew do not enjoy the big waves, and instead we sail to Les Saintes again. The wind increase and we get a squall of 17 m / s. It's nice to have a following wind. We can see the squall heading for us which means we have time to reef the sails. We manage to get a buoy in the bay of Anse du Bourg. Unfortunately, to put it mildly, it's very bumpy. Once again we go roller coaster all night.

21/02. Louise and Viktor rent scooters and explore the island in the morning. At lunch, the oldies are picked up and we go together to the beautiful little snorkelling bay at Pain de Sucre. The snorkelling is as nice as last time. Suddenly it’s pouring down. But it only lasts for a few minutes. In the evening we have an excellent dinner at a French restaurant.

22/02. We are staying at Les Saintes for another day, waiting for the wind to calm down.
We have decided that Salsa will sail home to Sweden again this spring. The plan is to leave Antigua for the Atlantic crossing around the 1.st of May and sail 2200 NM to the Azores. Here the crew can taste the local beer and rest a little before we continue the 1200 NM to southern England. Maria will not cross the Atlantic Ocean a second time, so there is place for new sailing crew members. If you have time and are interested in sailing across the Atlantic with Salsa, please write to Fredrik at: figge_h@hotmail.com. Fredrik's glocalnet address is not working any longer!

23/02. Night chores again! It’s very windy and along with the swells that roll into the bay from a different direction, the mooring ropes get worn. On Maria’s initiative, we check the mooring in the middle of the night. We realize we need to strengthen it. A bang sounds and the mooring line is gone. Unbelievably! It happened very quickly. We have a second backup line attached to the buoy but we realize it will not last very long. We use the anchor chain that we usually use for the anchorage of the dinghy and tie it to the buoy. All four of us are up on the deck and it takes us an hour to fix it. Finally we can get to sleep. We leave Les Saintes in the morning and tack in moderate wind to Pointe-á-Pitre.

24/02. How nice isn’t it to wake up anchored in a quiet bay. After having been saddled at Les Saintes for several nights, it feels like heaven waking up to the calm sound of the waves outside the marina of Pointre a Pitre. Our mood is much better! During the day we take the dinghy to Pointe á Pitre. We walk through the vegetable market in the harbour, where the commerce is ongoing and we stay and look at all the beautifully displayed fruits and vegetables. We buy fantastic avocados, which are not very similar to the small black ones we have at home. These are green and smooth and in size larger than a grapefruit. We make a memorable visit to Memorial ACTe, a newly built museum (inaugurated by the President of France in May 2015), where slavery in the world is described in a very informative way. It is unbelievable how much cruelty humans can create. After a nice lunch at the yacht club, we visit the city, which we were not so fond of. Houses in need of maintenance and shops closed already after lunch on a Saturday.

25/02. Surprise! For two weeks, we have tried to make a reservation for a berth in the marina Bas du Fort, but every time we have received the same answer that it is full. Suddenly, the situation has changed and we get an excellent berth and also very good service when mooring. Salsa has now been on a waiting list for three weeks to get out of the water so we can paint new antifouling on the bottom of her. Unfortunately, the list is long and there are many boats before Salsa. We will have to use a stratagem.
It is time for Louise and Viktor to leave us and go home and back to work. It has been very nice to have them aboard and we wish them welcome again.

26/02. Why should you stay in a marina? Actually, it is much more beautiful, fresher, calmer and cheaper to be anchored. The answer is that we want to wash our bed linen, refill our supply of potable water, charge our batteries to 100 %, access Wi-Fi, and do provisioning. Yes, we have a washing machine on board, but the bedding will be a bit too much for it. In addition, the washing machine needs fresh water, and that is rationed on board even though our water maker can make 60 litres per hour. But to run the watermaker we need to run the generator to get enough power...

It’s a day of maintenance. A boring but necessary day in a sailor's life.





Fortfarande på Martinique

KaribienPosted by Maria 31 Jan, 2018 21:25

23/01. Den uppmärksamme följaren har kanske noterat från förra veckans bilder att Fredrik bytt till en för långseglarlivet mer passande frisyr. Konstigt nog har ingen velat kommentera detta på bloggen. I verkliga livet har kommentarerna varierat men Fredrik är mest nöjd med kommentaren att han ser yngre ut och påminner om Daniel Craige. ;-) Planeras det fler Bond-filmer? Vi läser alla kommentarer och gläds åt dem.

24/01. Vi ligger fortfarande ankrade i bukten utanför Le Marin. Här ligger hundratals båtar till ankars. Nästan alla verkar vänta på reservdelar. Tyvärr verkar inte alla ha den goda smaken att ta en stor runda till sjöss när toatanken är full så vi avstår gärna från bad. Vi lämnar ankarplatsen och återförenas med våra vänner på katamaranen Rua i viken utanför St. Anne.

25/01 –26/01. Vi ligger till ankars, vi badar, vi fixar med småsaker på båten och vi väntar på segel. Efter kontakter med avsändaren, bror Hadar, visar det sig att DHL inte hämtat seglet den 22/01 som de utlovat utan först den 24/01. Puh! Nu verkar deras utlovade fyra dagar leveranstid växa till ….

27/01. Tristess är ingen bra grogrund för att spara pengar. Eftersom vi kan surfa fritt inom Martinique har Maria lyckats lokalisera en firma som säljer Stand Up Paddleboards (SUP). Vi hyr en bil och far dit med våra personliga smakråd från grannbåten. Resan blir mycket lyckad och förutom en mycket färgglad och fin paddleboard har vi med oss diverse destillerade produkter efter ett väldigt trevlig och intressant besök på Depaz rom destilleri som inkluderade avsmakning av ett urval av deras rom.

Degustation!

28/01. Tyvärr! Det blåser för mycket för att testa den nyinköpta leksaken. Synd. Medelvinden är ca 11 m/s och i byarna är det över 15 m/s. Det blir i stället underhållsdag på båten. Men man får hålla hårt i vaxflaskan. Annars blåser den omkull.
Båten rengörs och vaxas.

Maria åker in till fastlandet för en ”power walk” med våra vänner Tim och Helen. Vi går en timme i ”skogen” längs med havet och kommer fram till den mest berömda stranden på Martinique: Grande Anse des Saline, där vi tar oss ett dopp. Här samlas turister och lokala familjer och umgås och äter söndags middag på stranden. Vi blir bjudna på sockerrör, sugar canes. Man tuggar och tuggar och det är sött och gott.

29/01. Dagen blir en upprepning av gårdagen. Men vi belönar oss själva med kort besök i land för att sträcka på benen och stilla törsten med en lokal öl av märket Lorraine blond.


Gott med en öl! I St Anne.


På kvällen får vi mejl att DHL försökt leverera seglet till North Sails i Le Marin, men avvisats.

30/01. Efter några tidiga telefonsamtal kommer vi överens med DHL att de ska leverera seglet direkt till oss. Och det fungerade. Seglet är ombord vid lunchdags, visserligen väldigt mycket senare och till ett mycket högre pris än DHL utlovat från början och därtill pålagda tullavgifter på några tusen (inom EU ???).

Hurra! Äntligen kom seglet från Sverige!

Vi bestämmer oss för att segla vidare direkt. Men säg den lycka som varar. Strax efter lättning tjuter motorlarmet. Kylvattnet är överhettat. Vi stoppar motorn, seglar för genua och ankrar utan motor i bukten i St Anne igen. Vid närmare undersökning har kylslangen från sjövattenfiltret till motorn lossnat, motorn får inget sjökylvatten alls. Efter att Fredrik åtgärdat det primära problemet visar sig impellern lidit mycket av att gå torr. Den behöver bytas ut.

Fredrik svettas i maskinrummet och den trötta impellern.

Men sedan verkar lugnet infinna sig, klockan är fem och allt fungerar igen! Vi bestämmer oss för att stanna en natt till och segla iväg tidigt imorgon bitti. Det är en konstig värld vi lever i. Om man startar tio bilar från Umeå och ber dem köra till Rom kommer säkert alla fram inom en vecka. Men om man utför motsvarande utmaning för segelbåtar är det ingen som kommer fram (inte ens en HR 43 (Salsa) från 2004 som fått all omvårdnad som krävs). Och nu funderar man lite varför det tillkommer en nolla i slutet på alla priser för båtar och marin materiel?

31/01. Vi ställer klockan på 04.30 och ger oss av i mörkret. Det blir en underbar segling
i vindar på allt mellan 0-12m/s. När vinden är nere på 0 så stannar vi och reparerar genuan. Fredrik slänger ut en fiskelina och det dröjer inte länge innan vi har napp! En liten Wahoo (en typ av makrillfisk). Tyvärr sliter den sig precis när vi ska håva upp den. Ingen fisk till middag ikväll! Vi ankrar utanför St Pierre (igen) och där klarerar vi ut från Martinique.

Still on Martinique

23/01. The attentive follower may have noted from a picture last week that Fredrik has changed to a sailing haircut. Nobody wanted to comment on the blog! Among the boat people, the comments have varied, but Fredrik is most pleased with the comment that he looks younger and reminds of Daniel Craige. ;-) Are there any more Bond movies planned? We read all the comments on the blog and look forward to them.

24/01. We are still anchored in the bay outside of Le Marin. Hundreds of boats are anchored here. Almost everyone seems to wait for spare parts. Unfortunately, not everyone seems to have the good taste of taking a big round out to sea when the septic tank is full so no swimming here. We leave the anchorage in the afternoon and reunite with our friends at the catamaran Rua in the bay outside St. Anne.

25/01 -26/01. We stay anchored, we are swimming and we fix with small things on the boat while we are waiting for the sail. After contacts with the sender, brother Hadar, it appears that DHL did not pick up the seal on 22/01 as they promised but only on 24/01. Pooh! Their promised four days delivery time seems to increase now ....

27/01. To be bored is not a good basis for saving money. Since we can surf freely within Martinique, Maria has managed to locate a company that sells Stand Up Paddleboards (SUP). We rent a car and go there with our “personal shoppers” our friends from New Zealand. The trip is very successful and in addition to a very colourful and nice paddleboard we have various distilled products with us after an interesting visit to the Depaz room distillery which included tasting a selection of their rooms.

28/01. Unfortunately it’s too windy to test the new toy. The average wind is about 11 m / s with a max of over 15 m / s. Time for maintenance day on the boat instead. You have to hold on to the wax bottle or it will fly away. Maria takes a "power walk" ashore with our friends Tim and Helen. We walk for an hour in the "forest" along the sea and reach the most famous beach in Martinique: Grande Anse des Saline, where we take a swim. Both tourists and local families gather and socialize and eat Sunday dinner on the beach. We are invited to test sugar canes. You chew and chew and it's sweet and good.

29/01. Today is a repeat of yesterday. But we reward ourselves with a short visit ashore to stretch our legs and drink a local beer called “Lorraine blonde”. In the evening, we are told that DHL tried to deliver the seal to North Sails in Le Marin, but that it was rejected.

30/01. After some early phone calls, we agree with DHL that they will deliver the seal directly to us. And it worked. The sail is aboard at lunch time, albeit a lot later and at a much higher price than DHL promised from the beginning and on top of that a few thousand SEK in duty charges (within the EU ???). We decide to continue sail directly. The happiness didn't last very long.The engine alarm sounds as soon as we have left the bay. The engine is overheated. We stop the engine, sail with only the genoa and anchor without engine in the bay of St Anne again. Upon closer examination, the cooling hose from the seawater filter to the engine has been disconnected, the engine does not get any seawater water at all. Fredrik fix the primary problem, but as the impeller went dry, it needs to be replaced too. At five o’clock everything works again! We decide to stay another night and sail away early tomorrow morning. It's a weird world we live in. If you start ten cars from Umeå and ask them to drive to Rome, everyone will arrive there within a week. But if you perform the corresponding challenge for sailboats, there is no one reaching Rome (not even a HR 43 (Salsa) from 2004 who has received all the necessary care). In addition one may wonder why there is an additional zero at the end of all prices for boats and marine equipment compared to corresponding things for cars?

31/01. We set the clock at 04.30 and leave in the dark. It’s a wonderful sailing trip in winds ranging from 0-12m / s. We stop and repair the genoa when the wind goes down to zero. Fredrik throws out a fishing line and it does not take long before we have a fish! A little Wahoo (a type of mackerel fish). Unfortunately, just when we are going to take it up, it escapes. No fish for dinner tonight! We anchor outside St Pierre (again) and clear out from Martinique.





Grenada

KaribienPosted by Maria 08 Jan, 2018 03:36

01/01. Vi firar Nyårsafton på ”The Lazy Turtle”, en väldigt trevlig restaurang iland. Trots att firandet slutade en bit in på 2018 i Salsa’s sittbrunn så var alla uppe tidigt. Tomas, som blivit katamaranfrälst, seglade iväg med Rua redan en stund efter kl. 07. Vi andra kom iväg först en timme senare. Vi tar tid på oss nerför Grenadas västsida och stannar för lunch och bad. På eftermiddagen förtöjer vi i marinan ”Le Phare Bleu” (Den blå fyren) på Grenadas sydkust. Detta är en smakfull liten resort med trevlig restaurang vid vattenbrynet. Sydkusten är vacker och består av vikar som nästan kan beskrivas som fjordar. När Tomas återvänder till Salsa har han med sig egenfångad gulfenad tonfisk.

Den smakar fantastiskt, både som Sashimi och som tonfiskkotletter. Middagen är räddad denna kväll!

02/01. Stor städdag ombord. Nästan 14 dagar sedan vi låg förtöjda. När vi ligger i en marina och har tillgång till färskvatten, passar vi på att tvätta både kläder, sängkläder och hela båten in- och utvändigt. Saltvatten sliter mer på båten än man kunnat föreställa sig. Gelcoaten blir snabbt matt. Även rostfritt stål täcks av ett rostfärgat ytskikt i de här farvattnen. I marinan ligger det gamla svenska fyrskeppet Västra Banken. Hon byggdes i Stockholm i början av 1900-talet och var i tjänst som fyrskepp i svenska farvatten fram till 1970.

Under en period låg hon även i Gåshaga Marina på Lidingö. Fyrskeppet fungerar numera som kafé och bar och rymmer även dusch och toalett för marinans gäster.

03/01. Utflyktsdag. Vi hyr en minibuss med Chaufför/guide för en hel dag. Guiden är väldigt kunnig och har svar på allt om ön. Vägarna är dåliga, smala och kurviga så det tar tid att förflytta sig, men ön är otroligt grön och vacker. Vi besöker Annandale Waterfalls i regnskogen där några av oss tar ett dopp i det svalkande vattnet.

Vi besöker också en distributionscentral för muskotnötter och en chokladfabrik där vi fick se hela processen från att kakaonötterna skördades till färdig chokladkaka. Visste ni att 90 % av världens muskotnötter kommer från Grenada? Inte så konstigt att ”The Spice Island” är smeknamnet på ön.

04/01. När allt är tvättat, vattentankarna fyllda och batterierna är fulladdade flyttar vi ut till en vik nära marinan. Alltid när vi legat några nätter i en marina så längtar vi efter att kunna ta morgondoppet i öppet vatten. Mellan båtarna simmar vi oftast men vi använder jollen för att komma iland när vi ligger på svaj.
Tillsammans med de andra besättningarna på Ellen och Rua gör vi en halvdagsutflykt till huvudstaden St. George. Det ligger två enorma kryssningsfartyg i hamnen så det är mycket turister i farten. Vi besöker dessutom en skeppshandel (till Fredriks glädje) och inhandlar diverse saker till båten, som vi på förhand inte hade en aning om att vi behövde.

05/01. Dags att segla vidare. I marinan finns både tull- och immigrationsmyndighet så utklareringen sköts enkelt. Vi får tillstånd att ankra på Grenadas vatten ytterligare en natt och en bit in på eftermiddagen ankrar vi strax norr om Halifax Bay, halvvägs upp på västsidan av ön. Vattnet är kristallklart och eftermiddagen/kvällen ägnas åt snorkling och test av lånad paddleboard. Det är inte helt enkelt att hålla balansen på en uppblåsbar ”vindsurfingbräda”, men kul är det! Ytterligare en ”pryl” som behöver inhandlas!

06/01. Avsked är nästan alltid tråkiga. Tänk att 18 dagar kan gå så fort! Allt har en ände .... Lena och Tomas har seglat med oss sedan 19/12 men ska nu spendera några dagar iland innan det är dags att flyga hem. Vi släpper av dem på en kaj och Maria fäller en tår när vi seglar vidare. Fredrik nöjer sig med att säga att de kommer att vara saknade.
Till kvällen ankrar vi i Chatham Bay på Union Islands västsida. Vinden är byig 8-14 m/s, men här ligger vi någorlunda skyddade. Varje gång som vi ankrar förundras vi över det kristallklara vattnet. Trots att djupet är 10 meter ser vi botten. Vattnet i Chatham Bay är inget undantag. Vi äter middag ombord och för första gången sedan Salsa lämnade Sverige i augusti är vi bara två ombord den närmaste veckan!

Grenada
01/01. We celebrate New Year's Eve ashore at "The Lazy Turtle", a very nice restaurant. Although the celebration didn’t end well into 2018 in Salsa's cockpit, everyone was up early. Tomas, who became a catamaran liker, sailed off with Rua already shortly after 7 am. We onboard Salsa left an hour later. We take our time down the west side of Grenada and stay for lunch and bath. In the afternoon we berth at the marina “Le Phare Bleu” (The Blue Lighthouse) on Grenada's south coast. This is an elegant little resort with a nice restaurant on the waterfront. The south coast is beautiful and consists of bays that can almost be described as fjords. When Tomas returns to Salsa, he brings his own catched yellowfin tuna. It tastes fantastic, both as Sashimi and as Tuna cutlets. We know what to have for dinner this evening!

02/01. Big cleaning day on board. Almost 14 days ago since we were moored. When we are in a marina and have access to fresh water, we take the opportunity to wash both clothes, sheets and the entire boat inside and out. Saltwater wears more on the boat than one could imagine. The gelcoat faints fast. Stainless steel is also covered with a rusty surface layer in these waters. The old Swedish lightship Västra Banken lies in the marina. She was built in Stockholm in the early 1900s and served as a lightship in Swedish waters until 1970. During a period she was also moored in Gåshaga Marina on Lidingö. The lighthship now functions as a café and bar and also hold the showers and toilets for the guests of the marina.

03/01. Sightseeing day. We rent a minibus with driver / guide for a full day. The guide is very knowledgeable and has answers to everything about the island. The roads are bad, narrow and curvy so the travel takes time, but the island is incredibly green and beautiful. We visit Annandale Waterfalls in the rainforest where some of us take a swim in the cool water. We also visit a distribution centre for nutmegs and a chocolate factory where we saw the whole process from harvesting the cocoa nuts to a complete chocolate cake. Did you know that 90% of the world's nutmegs come from Grenada? No wonder that the nickname of the island is ”The Spice Island".

04/01. When the water tanks are filled and the batteries are fully charged, we move to a bay near the marina. Whenever we have spent a few nights in a marina, we long for taking the morning swim in open water. We usually swim between the boats but we use the dinghy to get ashore when we are anchored. Together with the other crews on Ellen and Rua we make a half-day trip to the capital St. George. There are two huge cruise ships in the harbour so there are many tourists on the move. We also visit a chandlery (to Fredriks satisfaction) and purchase various things for the boat, that we had no idea that we needed.

05/01. Time to sail on! There are both customs and immigration authorities in the marina, so clearance is easy. We are allowed to stay in Grenada's water for one more night and in the afternoon we anchor to the north of Halifax Bay, halfway up to the west side of the island. The water is crystal clear and the afternoon / evening is devoted to snorkelling and paddleboard testing. It's not easy to keep the balance on an inflatable "windsurfing board", but it’s fun! Another "gadget" that needs to be purchased!

06/01. Farewell is always sad. Unbelievable that 18 days can go so fast! Everything has an end .... Lena and Tomas have sailed with us since 19/12 but they will now spend a few days at a hotel before flying home. We drop them on a quayside and Maria fells a tear when we are leaving. They will be missed. In the evening we anchor in Chatham Bay on the western side of the Union Islands. The wind is 8-14 m/s, but here we are reasonably sheltered. Every time we anchor, we talk about the crystal clear water. Even though the depth is 10 meters, we see the bottom. The water in Chatham Bay is no exception. We eat dinner aboard and for the first time since Salsa left Sweden in August, we are only two on board for the next week!



Tobago Cays

KaribienPosted by Maria 31 Dec, 2017 22:58

25/12. Juldag i Karibien. Här är det väldigt lugnt idag. Lokalbefolkningen firar jul idag och det märks. De flesta affärerna iland är stängda och båtarna som utbjuder sina tjänster är få. Även vi tar det lugnt men gör upp planer för hur vi vill segla den närmaste framtiden.

26/12. Dags att lätta ankar igen. Det blåser, som vanligt, en frisk ost-nord-ostlig (ENE) vind på 8-10 m/s. Vi seglar söderut till Tobago Cays, som är några öar omgivna av ett stort hästskoformat rev. Hela området är nationalpark. Det ligger mycket båtar här, både vid bojar och till ankars. Emellanåt sticker en havssköldpadda nyfiket upp huvudet alldeles nära båten. Lokalbefolkningen arrangerar barbecue på stranden för båtgästerna. Hela familjerna är involverade i denna business och ”big mama” står i köket som är uppsatt på stranden. Vi blir hämtade vid båten och körda till stranden där det är dukat för oss. Det vi vill dricka tar vi med oss själva. En hel grillad hummer bjuds vi på till ett väldigt överkomligt pris.

Aldrig har väl en middag smakat så gott! Vilken trevlig kväll! I mörkret blir vi sedan körda tillbaka till Salsa, att vågorna bryter över oss gör inget, vattnet är ju varmt.

27/12. Snorkelutflykt till beachen under förmiddagen. På grund av dålig sikt i vattnet blir snorklingen inte så spektakulär som vi hoppats, men när vi åker tillbaka med jollen inträffar en höjdare. Vi siktar på nära håll minst tio havssköldpaddor i en grupp.
Under eftermiddagen kommer som vanligt ett flertal squalls.

Då ökar vinden från ca 9 m/s till 13 eller 15 m/s. Samtidigt regnar det häftigt. Men eftersom regnet är varmt och består av sötvatten är det välkommet och man vill nästan springa ut och få en härlig dusch!

28/12. Vi lämnar Tobaco Cays och går till Union Island för att klarera ut från Grenadinerna för att sedan segla söderut. Men när vi kommer till Union Island blir vi så förtjusta i både ön, folket och ankarplatsen att vi bestämmer oss för att stanna här åtminstone en natt. Det känns lyxigt att kunna ändra sina planer med kort varsel. På eftermiddagen gör vi en båttur med gummibåten till Happy Island, en liten ö mitt på revet som lokalbefolkningen byggt av snäckskal. Den härbärgerar endast en bar och några barbord. Det går ordentlig sjö och blåser ca 10 m/s på vägen tillbaka, så plötsligt får en våt barrunda en helt ny innebörd.

29/12. Vi lättar ankar efter frukost och seglar söderut för enbart genua. I den friska vinden ENE så gör vi mellan 6,5 och 7,5 knop. Vi kommer därför tidigt efter lunch fram till ön Carriacou som tillhör Grenada. Vi ankrar i Tyrell Bay på öns västsida. Bukten är väl skyddad för ostliga vindar. Det är 5 m där vi ankrar och vattnet är kristallklart och på botten ser vi sjöstjärnor stora som stekpannor.

Efter sedvanlig inklarering hos tull och immigrationsmyndigheter umgås vi med besättningarna på Rua och Ellen. På kvällen åker vi iland, äter lobster och lyssnar på reaggiemusik på ett litet ställe vid stranden. Här umgås både locals och besökare. De bofasta och båtfolket skiljs lättast åt genom att båtbesökarna i de flesta fall har normalstora pupiller och inte luktar sött av något de rökt.

30/12. Vi tar en vilodag ombord. Gör en utflykt med jollen till ett närliggande Mangroveträsk och förundras över att man bara kan lämna båtar som vrak i ett naturskyddat område. Men vi har liknande problem med övergivna båtar i Sverige.

31/12. Ännu en behaglig dag i vårt äventyr. Rua skall segla en tur och Fredrik och Tomas tar chansen att hänga på. Kul, och väldigt annorlunda, att segla katamaran. Trots vind på 10 m/s ligger båten som ett strykjärn på vattnet och kaffekoppen står kvar där man lämnat den.
Slutligen önskar vi på Salsa er alla ett riktigt GOTT NYTT 2018!

Tobago Cays
25/12. Christmas Day in the Caribbean. It is very quit here today. The locals celebrate their Christmas. Most shops are closed and it is very few boat boys offering their services. We take it easy but make up planes for the sailing for the next couple of days.

26/12. It is time to weigh anchor. As usual a fresh ENE breeze of 16–20 knots blows We sail south to Tobago Cays, a couple of islands surrounded by a horse shoe reef. The whole area is a protected zone, runned by Tobago Cays Marine Park. The anchorage is full of yachts, both moored and anchored. Now and then a Sea Turtle lifts his head above surface and watch us. The locals arrange barbecue ashore for the yacht crews. Whole families are involved in this business and “Big Mama” runs the kitchen as they have organized on the beach. We are transported to the barbecue where everything is ready for us. We bring from the yacht what we would like to drink. We are served a whole barbecued crayfish for a very reasonable prize. One of the best meals we have had! What a fantastic evening! In the dark we are transported back. And we don’t mind the waves are making us wet. The water is warm.

27/12. Snorkel excursion to the beach before lunch. Due to bad visibility in the water the snorkelling is not as spectacular as we had hoped for. But on our way back with the dinghy we come very close to a group of at least ten Sea Turtles.
During the afternoon we are, as usual, hit by several squalls. The wind increases from 18 knots to 26 or 30 knots. At the same time there comes an intense rain. But since the rain is warm and it is fresh water it is welcomed and we almost wants to run out and get ourselves a free shower.

28/12. We leave Tobago Cays and motor over to Union Island in order to check out from the Grenadines. But when we reach Union Island we are so pleased with the island, the people and the anchorage so we decide to stay at least one night. It feels very luxurious to be able to change plans with short notice. In the afternoon we take the dinghy to Happy Island, a manmade small island made of conch shells in the middle of the coral, only consisting of a bar and a few tables. There is a heavy swell and a wind of 20 knots on the way back. After this a “wet bar visit” (Swedish expression) gets a whole new meaning.

29/12. We weigh anchor after breakfast and sail south with only the genoa. In the fresh ENE wind we still make between 6.5 and 7.5 knots. We reach the island Carriacou after lunch. The island is dependant of Granada. We anchor in Tyrell Bay on the west coast. The bay is well protected against easterly winds. The water is crystal clear and although the depth is 5 m we see large starfish the size of a frying pan on the bottom. After the usual check in at customs and immigrations authorities we socialize with the crews of Rua and Ellen. In the evening we take the dinghy ashore, eat lobsters and listens to Reggie music at a small local place at the beach. The place is visited by both locals and people from the yachts. The locals can be distinguished since the yacht people normally have ordinary sized pupils and do not smell sweet smoke.

30/12. This is a slow day. We make an excursion with the dinghy to a Mangrove area nearby and are surprised that the authorities allow old boats to become wrecks in a protected area. But maybe we have the same problem with abandoned boats in Sweden.

31/12. Another comfortable day on our sailing adventure. Rua is going to sea for a short trip and Fredrik and Tomas take the opportunity to sail a catamaran. It is fun and very different from sailing a monohull. Although the wind is around 20 knots Rua behaves like an iron on the sea. And the cup of coffe is still there where you left it.
At last we onboard Salsa wishes you all the best for 2018!



Next »