Loggbok

Loggbok

Tillbaka till St Kitts och Antigua

KaribienPosted by Fredrik 21 Apr, 2018 23:31

13/04. Bill flyger hem och vi klarerar ut från Sint Maarten. Efter att man klarerat ut har man normalt ett dygn på sig att lämna landet och vi bestämmer oss för att segla söderut nästa morgon. Dagen fördrivs med städning ombord och ytterligare inköp i de välsorterade båtbutikerna.

14/04. Det blåser frisk motvind idag men vi seglar iväg tidigt på morgonen mot St. Kitts. När vi på kortvågsradion prata med våra vänner på S/Y Ellen får vi höra att de har samma mål och att de ska segla från St. Barth. Från St Barth är det kortare distans och bättre vinkel mot vinden så vi kommer inte att se dem på havet. Under dagen får vi över oss ett antal häftiga regnoväder och vi är ganska trötta när vi till kvällen efter 10 timmars segling kommer fram till bukten utanför Christopher Harbour på St. Kitts. Då känns det extra välkommet att S/Y Ellen, som kommit tidigare, bjuder oss på hämtning med jolle och trevlig middag ombord när vi kommer fram.

15/04. Inklarering och utklarering samtidigt. Eftersom vi tänker lämna landet nästa morgon kan vi göra båda procedurerna samtidigt. Skönt! Sedan blir det guidad sightseeing runt ön med buss och veterantåg på smalspårig järnväg. Tåget hade under första tredjedelen av 1900-talet använts för att leverera sockerrör från de olika plantagerna, men sockerindustrin på St. Kitts lades ner för länge sedan. Guidens trevliga berättelser om landskapet och livet på ön avlöses ibland av att en flickkör sjunger för oss. Bland annat sjunger de St Kitts och Nevis nationalsång. Vi passerar den ena byn efter den andra och folk sitter på sina verandor och vinkar till oss. Förfriskningar serveras och vi njuter av turen.

St Kitts Scenic Railway
We pass one of the beautiful beaches on the Atlantic side.

16/04. Tillsammans med S/Y Ellen kryssar vi i hård vind 40 NM till Jolly Harbour, Antigua för att inklarera. Vinden är stundtals 14 m/s och vi passerar flera ”squalls”. Plötsligt ser vi ett konstigt fenomen från himlen som en strut som går ner mot havsytan. Kan det vara en tromb/tornado som är på väg mot oss? Vi blir lite upphetsade och startar motorn för att komma ur dess kurs. På cirka 300 meters avstånd passerar tromben som är cirka 50 meter bred och snurrar medsols och vattnet som kokar i dess mitt. Puh! Skönt att vi inte hamnade mitt i den! Vi ankrar i bukten utanför marinan. Här återser vi norska båten S/Y Oda som bjuder oss att bese solnedgången tillsammans med dem. Väldigt trevligt att återse våra norska vänner som ska segla över Atlanten drygt en vecka före oss.

Exciting but glad it didn't hit us!

17/04. Efter sedvanlig inklarering och proviantering lättar vi ankar och seglar norrut till Antiguas norra kuststräcka, North Sound. Här kan vi segla innanför ett stort rev som skyddar oss mot Atlantens dyningar. Vi seglar till Great Bird Island för att snorkla och njuta några dagar innan det är dags att förbereda för hemsegling.

18/04. Vi tar det lugnt hela dagen. Vi njuter av tillvaron, snorklar, badar, läser böcker och tar oss en eftermiddagslur.
Hiking on Great Bird Island

19/04. Repris av 18/04!!! Så är seglarlivet i Karibien när det är som bäst, ingen stress och inga måsten!


Back to St Kitts and Antigua

13/04. Bill flies back home and we clear out from Sint Maarten. You usually have a day to leave the country after you have cleared out and we decide to sail south the next morning. The day is spent on cleaning on board and further purchases in the well-stocked boat shops.

14/04. Moderate up wind and we sail off early in the morning towards St. Kitts. When we talk to our friends on S/Y Ellen on the shortwave radio, they have the same destination but they sail from St. Barth. It’s a shorter distance and a better angle to the wind from St. Barth, so we will not see them at sea. We sail through a number of heavy rain squalls during the day and we are quite tired when we arrive ten hours later at the bay outside Christopher Harbour at St. Kitts. We feel very welcome when S/Y Ellen, who arrived earlier, invites us to dinner and pick us up with their dinghy when we arrive.

15/04. Check in and check out at the same time. Since we intend to leave the country the next morning we can do both procedures at the same time. Phew! We do a guided sightseeing around the island by bus and veteran train on narrow-gauge railway. During the first third of the 20th century, the train had been used to deliver sugar cane from the various plantations, but the sugar industries on St. Kitts were closed down a long time ago. The guide tells us about the landscape and the life on the island while we pass the villages on the island. A girl choir is singing for us and among other songs the national anthem of St Kitts and Nevis. Refreshments are served and we enjoy the trip.

16/04. We cross together with S/Y Ellen 40NM in strong wind to Jolly Harbor, Antigua to clear in. The wind is sometimes 14 m/s and we pass several squalls. Suddenly, we see a strange phenomenon in the sky like a cone towards the sea surface. Is it a tornado coming our way? We get a bit excited and start the engine to get out off its way. The tornado pass us with 300 meter. It is 50 meters wide and spin clockwise, the water is like boiling in the middle. Phew! We are happy we didn’t get into it’s way! We anchor in the bay outside the marina. We meet the Norwegian boat S/Y Oda again who invites us to see the sunset together with them. They will cross the Atlantic just a week before us

17/04. After the routine clearance, we sail north to Antigua's northern coastline, North Sound. The area is within a large reef that protects us from the Atlantic dunes. We sail to Great Bird Island to snorkel and enjoy a few days before it's time to prepare for the Atlantic crossing home. 18/04. We take it easy all day. We enjoy life, snorkel, and swim, read books and have an afternoon power nap. 19/04. Repeat of the 18/04 program!!! That’s the sailing life in the Caribbean in a nutshell, no stress and no musts!



British Virgin Islands, Anguilla and Sint Maarten

KaribienPosted by Maria 14 Apr, 2018 01:08

03/04. Vi vill segla till British Virgin Islands (BVI). Dit är det 100 NM så vi kan inte hinna dit under en lång dagsegling. Vi ligger därför kvar vid Gustavia under dagen och seglar iväg framåt kvällen efter middag ombord. Akterliga svaga, ljumma vindar gör att seglingen blir härlig. VI turas om med tvåtimmars vakter under natten.

04/04. Vid gryningen lägger Bill ut fiskelinorna och precis när vi närmar oss BVI så nappar det. En ståtlig Barracuda slängs tillbaka i havet pga. risken för förgiftning av ciguatera. Giftet finns mest i revfiskar men eftersom Barracuda lever av revfiskar bör de inte ätas. Vi har dessutom turen att få se en val som vinkar med sidofenorna och sedan blåser. Först trodde vi valen var en vindsurfare.
På eftermiddagen förtöjer vi vid en boj utanför Spanish Town. Inklareringen har stängt för dagen så vi stannar ombord, badar och tar det lugnt.

05/04. Efter en omständlig inklarering tar vi en promenad i Spanish Town. Visst är mycket förstört av orkanen Irma men verksamhet pågår i alla fall. Vi besöker järnaffären, båtsportaffären och fyller upp tanken med bensin till jollen. På eftermiddagen flyttar vi oss till nationalparken Bath som har de underbaraste mjuka runda granit klippor man kan tänka sig. Vi har tur och är alldeles ensamma bland klipporna trots att guideboken varnar för att det kan vara trångt av besökare där.

Fredrik takes a swim in a tide pool.

We followed a track between the granite boulders.


06/04. Två bra anledningar att komma till BVI är att BVI består av många olika öar i en skärgård samt att det är bra snorkling här. Eftersom öarna tillhör samma land slipper vi tråkiga in- och ut-klareringar när vi seglar omkring. Och snorkla roar oss mycket. Vi seglar först upp till den lilla ön George Dog och snorklar någon timme. Sedan fortsätter vi till Cooper Island där vi bojförtöjer utanför en resort som precis nyöppnat efter orkanen. Bill lyckas fotografera sköldpadda både på ytan och simmande med en fisk. Vi äter middag iland och glädjer oss åt att restaurangen verkar vara fullbelagd.

07/04. På Salt Island snorklar vi på vraket efter RMS Rhone, en ångbåt byggd i stål som sjönk 1867. Eftersom vraket ligger på bara 10 meters djup så är det ganska sönderbrutet. Men sikten är bra så vi är nöjda. Som grädde på moset fick Fredrik simma en stund med en sköldpadda när han återvände till båten. Tyvärr är kameran och Fredrik inte alltid överens så vi får lita på hans ärliga uppsyn när han nu tillhör ”The Turtle Club”. Till kvällen går vi till Peter Island där vi ankrar i Deadmans Bay. Ni kanske anar på namnet att det här är gamla piratvatten. Men natten blev lugn och vi slapp överfall.

08/04. Vi kan inte bara leva på upplevelser. VI seglar till Road Harbour på Tortola för att fylla på förråden. Här är mycket förstört. Marinan är fortfarande full av sönderslagna nöjesbåtar och mitt i hamnen sticker två master upp. Efter att vi studerat väderleksutsikterna bestämmer vi oss för att snarast segla tillbaka österut till Anguilla. Vädret är gynnsamt nu men den ostliga vinden kommer att öka om cirka två dygn. Om vi väntar kommer det att bli en tuff kryss. Dagens planer ändras snabbt och vi klarerar ut och lämnar BVI för den här gången.

09/04. Vinden har under natten varit frisk ostlig. Dessutom har vi haft motström på ca 0,5 knop. Någon timme innan ankomst fångar Bill en liten tonfisk som genast filéas. Därför är vi nöjda, men trötta när vi på eftermiddagen ankrar i Road Bay, Anguilla. S/Y Ellen ligger redan här och vi blir bjudna på en ”sundowner” ombord. Under en nattsegling blir det lite si och så med sömnen, så vi orkar inte ens hålla oss vakna till ”sailors’ midnight” (21.00), strax efter klockan åtta sover vi allesammans.

10/04. Tillsammans med besättningen på S/Y Ellen gör vi en guidad utflykt med taxi på ön. Taxi chauffören ska först köra barn på ön till skolan, men hämtar sedan upp oss. Anguilla tillhör Storbritannien och här bor ca 14000 personer. Stolt berättar guiden att ön har sex nyinstallerade trafikljus och under rundturen passerar vi alla sex. Ön är full av underbara sandstränder och det byggs en del lyxhotell. Men turisterna har inte kommit tillbaka än efter orkanen. Många lever av turism eller fiske. Guiden visar oss var han bor och där får vi även träffa hans son som blivit öns hjälte efter att ha fångat en rekordstor Blue Marlin. Fisken vägde 420 kg!!!
Beach lunch

11/04. Det blåser friskt men vi har bara ca 15 NM till den holländska sidan av St. Maartin. Vi sätter kutterfocken, revar storen och seglar iväg. Bill lägger ut fiskrev och lyckas fånga en lagom stor tonfisk igen så till middag blir det Tuna tartar. Efter lunch ankrar vi i Simpsons Bay strax utanför en stor lagun som är ett maritimt centrum med flera välsorterade båtbutiker. Vi åker in och botaniserar i båtbutikerna, vi hittar alltid något som vi inte visste att vi behövde. Inne i hamnen ligger många båtvrak kvar som blivit förstörda under orkanen Irma. Det är så sorgligt att se förstörelsen, även om det jobbas febrilt på många båtar och på hus och bryggor runt hamnen.

A wreck in the harbour after hurricane Irma.

12/04. Underhållsdag. Fredrik och Bill har redan tidigare bockat av flera projekt på ”att-fixa-listan” men nu lagar Fredrik generatorn som slutat fungera och Bill jobbar med en svårlokaliserad läcka som slutligen visade sig komma från ett par icke pluggade borrhål i gasolförvaringsboxen. Maria kämpar med att få sprayhooden (regnskyddet över sittbrunnen) fri från mögel och lyckas till 90 % med hjälp av såpa, vinäger och citron. Kvällen avslutas med champagne och restaurangmiddag iland eftersom det är sista kvällen som Bill är ombord.

Fredrik fix the navigation light.

British Virgin Islands, Anguilla and Sint Maarten

03/04. We want to sail to the British Virgin Islands (BVI). The distance is 100 NM so we cannot get there during a long day trip. We stay at Gustavia during the day and sail off in the evening after having had dinner aboard. Following weak and warm winds make the sailing delightful. We do two-hour watches during the night.

04/04. At dawn, Bill hangs out the fish lines, and just as we approach BVI, he got a bite on the hook. A magnificent Barracuda is thrown back into the sea because of the risk of ciguatera poisoning. The poison is mostly found in reef fishes, but because Barracuda lives on reef fishes, they should not be eaten. We are also lucky to see a whale that is waving the fins and then blowing. At first we thought the whale was a windsurfer.
In the afternoon, we are moored at a buoy outside Spanish Town. The check-in has closed for the day so we stay on board, taking a swim and take it easy.

05/04. We take a walk in Spanish Town after a lengthy check-in. It is very destroyed by Hurricane Irma but anyway operations are in progress. We visit the hardware store, the boat store and fill up the tank with petrol for the dinghy. In the afternoon we move to Bath National Park which has the most beautiful soft round granite boulders you can imagine. We are lucky and are quite alone among the rocks although the guidebook warns that the place may be crowded by visitors.

06/04. Two good reasons to come to BVI are that: BVI consists of many different islands in an archipelago and that there is good snorkelling here. As the islands belong to the same country, we are spared from boring clearance when we sail around and we enjoy snorkelling. First we sail to the small island of George Dog and snorkel for an hour. We continue to Cooper Island where we moor outside a resort that just opened after the hurricane. Bill manages to take photos of a turtle both on the surface and swimming with a fish. We eat dinner ashore and are pleased to see that the restaurant seems to be fully booked.

07/04. We snorkel on Salt Island on the wreck after RMS Rhone, a steam boat built in steel that sunk in 1867. Because the wreck is only on 10 meters deep, it is quite broken. But the visibility is good so we are happy. As icing on the cake Fredrik had a swim with a turtle when he was returning to the boat. Unfortunately, the camera and Fredrik are not always in agreement so we will trust his honesty when he now belongs to "The Turtle Club". We anchor in Deadmans Bay at Peter Island in the evening. The name implies that this is old pirate water. But the night was calm and there were no pirate attacks.

08/04. We can not only live on experiences. We sail to Road Harbour at Tortola to fill up the food storage. Much is ruined here. The harbour is still full of broken pleasure boats and in the middle of the harbour two masts stick up. After studying the weather forecasts, we decide to swiftly return east to Anguilla. The weather is favourable now but the easterly wind will increase in about two days. If we wait, it will be tough tacking. The plans for today is quickly changed and we clear out and leave BVI for this time.

09/04. The eastern wind was moderate during the night. In addition, we had a sea current of about 0.5 knots against us. An hour before arrival, Bill catches a small tuna. We are satisfied, but tired when we anchor in Road Bay, Anguilla in the afternoon. S/Y Ellen is already here and we are invited to a "sundowner" on board. You don’t sleep very well during a night sailing, so tonight we cannot even stay up until the "sailors' midnight" (21:00), just after eight o'clock we are all sleeping.

10/04. Together with the crew on S / Y Ellen we make a guided tour by taxi on the island. The taxi driver should first drive children on the island to school, but then he picks us up. Anguilla belongs to the UK and has approximately 14000 inhabitants. Proudly the guide tells that the island has six newly installed traffic lights and during the tour we pass all six. The island is full of beautiful sandy beaches and some luxury hotels are being built. But the tourists have not come back after the hurricane. Most people live on tourism or fishing. The guide shows us where he lives and we also meet his son who became the island's hero after capturing a record-breaking Blue Marlin. The fish weighed 420 kg !!!

11/04. It's windy but we only have about 15 NM to the Dutch side of St. Maartin. We hoist the cutter jib, make a reef in the mainsail and sail away. Bill hangs out the fishing lines and succeeds again in catching a tuna. For dinner Tuna Tartar is served. After lunch, we anchor in Simpsons Bay just outside a large lagoon, a maritime centre with several well-stocked boat shops. We go ashore and botanize in the boat shops, we always find something we did not know we needed. Within the harbour there are many boat wrecks left destroyed under the hurricane Irma. It's so sad to see the devastation, even though work is ongoing on many boats and houses and docks around the harbour.

12/04. A day of maintenance. Fredrik and Bill have already ticked off several projects on the "to-fix list", but Fredrik is investigating why the generator has stopped working and Bill is working with a difficult localized leak that eventually turned out to come from a pair of unplugged drill holes in the propane storage box. Maria is struggling to get the spray hood (rain cover over the cockpit) free from mould and has a 90% success with soap, vinegar and lemon. The evening ends with champagne and dinner ashore; it's the last night that Bill is on board.









Montserrat, Nevis, St Kitts och St Barts

KaribienPosted by Maria 03 Apr, 2018 16:06

24/03 och 25/03. Vi ligger till ankars och tar det lugnt. Vi läser böcker och har det bra. Men vi laddar också upp senaste ”bloggen”. När man ligger i ett land där internet genom svenska operatörer kostar mycket så är man bunden till att använda wi-fi från någon plats i land. Ombord har vi en antenn som är väldigt bra på att snappa upp wi-fi-signaler, men tyvärr så behövs oftast ett password för att använda sig av det. Då får man uppsöka något wi-fi-ställe på land, beställa kaffe eller en öl och lunch och samtidigt be om passwordet. Kvaliteten på wi-fi på restaurangerna och kaféerna varierar mycket. Fyra timmar senare efter besök på tre restauranger och en iskaffe, en öl och en lunch senare är loggboken äntligen uppdaterad.

26/03. Vi lämnar Jolly Harbour för den här gången. Vi tänker komma tillbaka hit i april för att förbereda atlantöverfarten. Nu seglar vi mot Montserrat. Montserrat upptäcktes av…… ja gissa vem? Rätt! Columbus 1493. Han tyckte att ön påminde honom om omgivningarna runt klostret i Montserrat i Spanien, så han döpte ön efter det.

Efter en härlig seglingsdag ankrar vi i viken Little Bay på Montserrats NV kust. Orkanen Hugo drabbade ön 1989 då 90% av bebyggelsen förstördes, och sedan när landet hade byggts upp igen vaknade vulkanen Soufrière Hills efter att ha varit sovande 400 år med upprepade vulkanutbrott från 1995 som resulterat i att två tredjedelar av ön är olämplig för boende. Huvudstaden Plymouth på södra delen av ön fick överges och är idag begravd i aska.

Efter sedvanlig inklarering hos tull, immigration och hamnmyndigheterna blir det en stillsam middag ombord. Tyvärr är inte omgivningen stillsam. Det kommer en swell, dvs. dyningar in i viken och alla båtarna kränger hit och dit. Men det är inte den värsta swell vi upplevt så vi sover hyfsat i alla fall.

27/03. Vi gör utflykt på ön tillsammans med besättningen på svenska S/Y Isa. Vi får tag i en bra guide som heter Joe Phillip, han kör runt med oss en halv dag på ön dvs till de delar av ön som inte är avstängda pga av vulkanen. Först besöker vi vulkanobservatoriet och ser på en video om vulkanaktiviteten.
Joe var vår guide på Montserrat och berättade om tiden före och efter vulkanutbrotten.

Sedan blir det rundtur, bl.a. till Joe’s gamla hemby som han tvingades lämna för 21 år sedan. Han visar oss bilder på hur det såg ut innan vulkanutbrotten startade 1995. Sedan kan vi själva på plats jämföra med hur det ser ut idag. Växtligheten har tagit över hela byn så man kan bara skymta husen mellan allt det gröna. Idag är det ingen som hindrar folk från att flytta tillbaka men Joe bedömer risken som för stor. Vulkanen kan när som helst få ett nytt utbrott.

Vulkanen Soufrière Hills

28/03. Ännu en fin seglingsdag. Kanske den bästa vi haft i Karibien! Vi seglar mot ett nytt land i en fin slör på 5-7 m/s och förtöjer vid en boj utanför Charleston på ön Nevis. Landet heter ”St. Kitts och Nevis” och består av två öar med samma namn. Att klarera in går inte för det är halv ”national holiday”. Barnen på ön har något stort sportevenemang. Vi får vackert stanna ombord till nästa dag. Att besöka ön utan att vara inklarerad ses i en del länder som ett allvarligt brott. Hur det bedöms på Nevis undviker vi att ta reda på.

29/03. Antagligen hade det inte vart något grovt brott att gå omkring lite i staden utan att vara inklarerad för idag lyckas vi inte heller klarera in. Immigrations dator har slutat att fungera. I stället för att klarera in oss manuellt får vi tillsägelse att klarera in på St. Kitts när vi anländer dit. På frågan om vi fritt kan röra oss på ön svara den kvinnliga tjänstemannen ”Visst. Nu har ni ju pratat med mig”. Vi besöker därför Hamilton muséet och lär oss lite mer om öns historia och framförallt om Alexander Hamilton som växte upp på ön. Han reste sedan till Amerika för att studera, blev kvar och var en av de kloka män som satte upp regelverk för det som skulle bli Amerikas Förenta Stater. Det kanske inte är något man tänkt på direkt men han är avbildad på USA’s 10$ sedlar. Det kommer vi inte att glömma nu - en riktig ”På Spåret fråga”.

30/03. Vi seglar till St. Kitts och ankrar utanför marinan i huvudstaden Basseterre. Två stora kryssningsfartyg ligger inne vid kryssningspiren och staden är fylld av kryssningspassagerare dvs. den delen som är uppbyggd för kryssnings turister ”Cruisers Mall”. Efter inklarering på immigrationskontoret tar vi en taxi till en supermarket för att fylla på förråden. Vår amerikanska vän Bill skall segla med oss i två veckor och anländer ikväll.

Utbudet i matvarubutikerna varierar stort mellan länderna och är alltid en överraskning. Ibland finns bara det mest ”nödvändiga” i form av mat på burk, chips och öl. Ibland finns det ett fantastiskt fint utbud. Väldigt få butiker har färskt kött och grönsaksutbudet är tvärt emot vad man kan tro begränsat. Kött och fisk finns för det mesta bara fryst. På gatan eller på den lokala marknaden kan vi handla fina frukter och grönsaker. Antagligen pga. att dessa grönsaker aldrig har förvarats i kyla, tycker vi att de har bättre hållbarhet. På båten har vi inte möjlighet att förvara dem kallt.

31/03. Bill har kommit ombord. Nu är det dags att försöka klarera ut ur landet. Bill anlände till St. Kitts med flyg men måste finnas med på vår ”crew list” när vi lämnar landet. Det är visserligen lördag men man blir lite trött när man blir skickad från immigration till customs och sedan tillbaka till immigrations igen för att alla papper slutligen ska stämma. Men vi ”yachties” bidrar till att hålla sysselsättningen på en lite högre nivå än som är nödvändig.
På eftermiddagen lämnar vi huvudstaden Basseterre och går till Salt Beach några NM söderut. På en bar här firar man ”Full Moon Party” och vi vill gärna uppleva detta. Proffsigt uppträdande av styltdansare, bra musik, goda smårätter och lagom starka drinkar gör att vi njuter av kvällen i fulla drag.

När det blev mörkt tändes en brasa vid stranden.

01/04. Ytterligare en fantastisk dag. Idag ska Bill få visa att han kan fiska. Vi seglar mot St. Barth och Bill lägger ut tre fiskelinor med olika beten. Tyvärr är det väldigt mycket sjögräs på vattenytan. Havet översvämmas av någon sorts miniblåstång som väldigt gärna fastnar på fiskedragen. Bill och Fredrik har fullt upp med att rensa fiskelinorna. Men framåt eftermiddagen ger rensandet resultat. På ett ögonblick har tre Dorados (Mahi-Mahi eller Guldmakrill) fastnat på de tre olika betena. Och vi lyckas få alla tre ombord.
A great day of fishing!

Doradon är en stimfisk och vi lyckas tydligen träffa på stimmet just som de blir sugna på middag. Efter att vi rensat fisken får vi dessutom se några valar blåsa. Tyvärr kommer de aldrig riktigt nära utan är kanske fyra hundra meter bort. Till kvällen ankrar vi utanför St. Barths huvudstad Gustavia och bjuder S/Y Ellens besättning på middag. Det blir förstås grillad Dorado, caesarsallad och hemlagad äppelpaj till efterrätt.

02/04 Vi tar jollen in till huvudstaden Gustavia. St Barthélémy (döpt efter Columbus bror Bartolomeo), mera känd som St Barts blev svenskt 1784 men köptes tillbaka av Frankrike hundra år senare för 80000 francs. Gatuskyltar på svenska finns kvar och vi vandrar på Nygatan och Östra Strandgatan. Det känns inte särskilt Västindiskt utan mera som att vara på franska rivieran. Exklusive butiker som Prada och Hermès ligger tätt.

Street signs in Gustavia

Montserrat, Nevis, St Kitts and St Barts

24/03 and 25/03. We are anchored and taking it easy. We read books and have a good time. We also upload the latest "blog". In countries where internet through Swedish operators costs a fortune, you have to use wi-fi from any location on land. An antenna onboard is very good at snapping up wi-fi signals, but unfortunately, usually a password is required to use it. We have to go to a restaurant or bar ashore, order coffee or a beer while requesting the password. The quality of the wi-fi varies greatly. After visiting three restaurants eating ice-cream, drinking a beer and eating lunch, the logbook is finally uploaded four hours later.

26/03. We are leaving Jolly Harbour this time. We plan to come back in April to prepare for the Atlantic transit. We continue to Montserrat. Montserrat was discovered by...... yes guess who? Right! Columbus in 1493. He thought that the island reminded him of the surroundings around the monastery of Montserrat in Spain, so he named the island after it.

We anchor in the bay of Little Bay on Montserrat NV coast, after a wonderful sailing day. Hurricane Hugo hit the island in 1989 and about 90% of the settlement was destroyed, and when the land was rebuilt, the volcano Soufrière Hills woke up with volcanic eruptions in 1995, after having been sleeping for 400 years, leaving two thirds of the island uninhabitable. The capital of Plymouth on the southern part of the island was abandoned and is today buried in ash.

Following the usual customs clearance, immigration and port authority’s procedures, we have a quiet dinner on board. Unfortunately, the surroundings are not calm. There are swells, ie waves rolling into the bay. But it's not the worst swell we've experienced so we'll sleep pretty well anyway.

27/03. We do a trip on the island together with the crew in Swedish S / Y Isa. Joe Phillip is a nice guide on the island and is driving us around for half a day i.e., to those parts of the island that are not closed due to the volcano. We visit the volcanic observatory and watch a video about volcanic activity. We continue the tour to Joe's old hometown that he had to leave 21 years ago. He shows us pictures of how it looked like before the volcanic eruptions started in 1995 and we compare how it looks today. The vegetation/forest/jungle has taken over the whole village so you can only glimpse the houses between all the greenery. Nobody is preventing people from moving back today, but Joe considers the risk to be too big. The volcano can get a new outbreak at any time.

28/03. Again another great sailing day. Perhaps the best we’ve had in the Caribbean! We are sailing towards a new country in a nice broad reach of 5-7 m / s, and moor at a buoy outside Charleston on the island of Nevis. The country is called “St. Kitts and Nevis” and consists of two islands with the same names. We can’t clear into the country because it's half a "national holiday". The kids on the island have some large sporting events. We have to stay aboard until the next day. In some countries, visiting the island without being cleared in, is seen as a serious crime. How they consider this in Nevis, we don’t want to find out.

29/03. Probably it was not a serious crime to walk around a little in the city without being cleared in, because today we are not able to clear in either. The Immigration’s computer has stopped working, and instead of clearing us manually, we are told to clear in at St. Kitts when we arrive there. We ask whether we can move freely on the island, the female officer says "Certainly. Now you have talked to me. ”We visit the Hamilton Museum and learn more about the island's history and, in particular, about Alexander Hamilton who grew up on the island. He travelled to America to study, stayed and was one of the wise men who set up rules and regulations for what would become the United States of America. Maybe that's not something you have thought about, but he's on the US $ 10 note. We will never forget that now!.

30/03. We sail to St. Kitts and anchor outside the marina in the capital Basseterre. Two large cruise ships are moored at the cruise pier and the city is filled with cruise passengers i.e., the section built for cruiser tourists the "Cruises Mall". After visiting the immigration office we take a taxi to a supermarket to do provisioning. Our American friend Bill will sail with us for two weeks and arrive tonight.

The selection at the food stores varies widely between countries and is always a surprise. Sometimes there is only the most "necessary" i.e., canned food, chips and beer. Sometimes there is a fantastic fine selection. Very few stores have fresh meat and the vegetable supply is contrary to what one may think limited. Meat and fish are mostly frozen. We buy fruits and vegetables in the local market. These vegetables have never been stored cold, and therefore we think they will last longer because we cannot keep them cold on the boat.

31/03. Bill has boarded. It's time to try to clear out of the country. Bill arrived at St. Kitts by air but must be on our "crew list" when we leave the country. It’s during the weekend, and they tend to run a bit slower “On Island Time” and you get a little tired of the slow process when you are sent from immigration to customs and then back to immigration again so that all the papers will finally be correct. But the "yachties" help keep employment at a slightly higher level than is necessary.

We leave the capital Basseterre in the afternoon and go to Salt Beach some NM south. They celebrate "Full Moon Party" here and we would like to attend. We really enjoyed the evening with good music, delicious snacks and good drinks.

01/04. Another great day! Today, Bill must demonstrate he can fish. We sail toward St. Barth and Bill put out three fish lines with different baits. Unfortunately, there is a lot of seaweed on the water surface. Bill and Fredrik are busy cleaning the fishing lines. But in the afternoon, the cleaning gives result. In a moment, three Dorados (Mahi-Mahi or Gold Mackerel) are caught on the three different baits. And we manage to get all three on board. Dorado is a school fish and we manage to hit the school just as they are looking for dinner. When we have cleaned the fish, we see a whale blow. Unfortunately, it is never really close, but maybe four hundred meters away. In the evening we anchor outside St. Barth's capital Gustavia and invite S / Y Ellen's crew for dinner. Of course, we serve the yummy fresh grilled Dorado, Caesar salad and homemade apple pie for dessert.

02/04 We take the dinghy into the capital Gustavia. St Barthélémy (named after Columbus brother Bartolomeo), more famous as St Barts became Swedish 1784 but was bought back by France a hundred years later for 80000 francs. Street signs in Swedish remain and we are walking on Nygatan and Östra Strandgatan. It does not feel particularly Caribbean but more like being on the French Riviera. There are plenty of exclusive stores like Prada and Hermès along the street.



Barbuda

KaribienPosted by Fredrik 24 Mar, 2018 17:20

16/03. Vi är trötta på Tank Bay i English Harbour. Vi valde ankarplatsen för att vi lätt skulle kunna ro in till land. Nu, när vi har både jolle (lånad) och nyköpt motor värdesätter vi mera att kunna svalka oss med ett dopp. Vi kör för motor till viken Falmouth Harbour, som ligger väldigt nära English Harbour och ankrar utanför Pigeon Beach. Underbart klart vatten och många havssköldpaddor gör att vi trivs direkt.

17/03. Vi är uppe med tuppen. Helen på S/Y Ellen fyller år och vi har tillsammans med besättningen på Oda bestämt att hon ska få vakna till ”Ja må hon leva”. Eftersom Helen normalt stiger upp tidigt måste vi stiga upp ännu tidigare. Överraskningen lyckas och Helen vaknar till födelsedagssång, Mimosadryck och fruktpaj dekorerad med svenska flaggan i blåbär och ananas (tillagat av Liv på Oda).
God frukttårta!

Efter firandet gör vi ett besök på museet på Nelson Dockyard. Museet är litet men trevligt arrangerat. Mest intressant är nog Nelson-rummet där vi får lära oss mycket om Storbritanniens stora sjöhjälte Horatio Nelsons liv och hans befälsegenskaper. Intressant att han alltid tog väl hand om sina besättningar och ordnade såväl underhållning som extra förplägnad för dem. Har man besättningen med sig kan man åstadkomma underverk. Det vet de flesta kaptener.
Amiral Lord Nelson

Till middag bjuder Göran från S/Y Ellen på en hejdundrande födelsedagsmiddag på restaurangen The Pillars på Admiral’s Inn. Tack för en väldigt trevlig kväll!

18/03. Nu kliar det i sjöbenen. Vi har legat stilla alldeles för länge, det växer till och med alger under gummijollen! Vi sätter kurs norrut mot Barbuda, som tillhör samma land som Antigua (”The Land of Sea and Sun”, som det står på alla bilregistreringsskyltar), så vi slipper utklareringsprocedur. I underbart seglingsväder (halv vind och slör 5-7 m/s) seglar vi till Barbuda efter att ha överlämnat en tom gasolflaska till S/Y Oda. Oda tänker ligga kvar för att fylla sina gasolflaskor när gasbåten anländer till ön och har välvilligt erbjudit sig att fylla upp vår samtidigt. Sent på eftermiddagen ankrar vi utanför Barbudas SV spets, Cocoa Pointe i Cocoa Bay.

19/03. Stränderna här är fantastiska. Kilometer efter kilometer med den finaste sandstrand man kan tänka sig, men de är helt ödsliga. Tyvärr härjades ön i september 2017 av orkanen Irma. Orkanen skördade ett dödsoffer på ön och 90% av bebyggelsen förstördes. Innan Irma bodde det 1800 personer på Barbuda. Nu finns bara ca 500 kvar. De övriga har flyttat till Antigua. ”Resorterna”, som låg i direkt anslutning till stränderna, är totalförstörda och övergivna. Kuddar, sängar, tavlor och böcker, allt ligger i högar. Vi är ankrade utanför en resort som prinsessan Diana brukade besöka och den vackra stranden kallas Princess Di´s Beach.
Prinsessan Diana's Beach.

Det verkar som att ingen återuppbyggnad har startat ännu. Vi läser att de flesta hus var oförsäkrade och många hyrde sina hus och nu är det oklart vem som ska stå för uppbyggnaden.

20/03. Tillsammans med ett par andra besättningar gör vi ett besök i fågelreservatet på öns norra del. Vi blir hämtade med stortaxi för att sedan byta till snabbgående motorbåt sista NM in till reservatet. Vi kommer otroligt nära (lite för nära för att inte störa dem, tycker vi) fregattfåglarna och deras ungar.
Sex månader gamla fregattfågelungar.

Efteråt kör taxin oss genom huvudstaden Codrington. Överallt ser man att förödelsen är stor. Det är mycket sorgligt. Och tyvärr ser man väldigt lite pågående arbete. Varför gör politikerna inget när arbetslösheten ligger runt 30 % och arbetsbehov finns i massor? Svårt att förstå för en svensk, men så är vi ju också lyckligt förskonade från naturkatastrofer.

Guiden John hade byggt upp sin verksamhet med restaurang på stranden igen.

Vi köper något kallt att dricka hos John.

21/03. Vi bestämmer oss för att ligga kvar ytterligare en dag och går en långpromenad. Maria vill titta till några hästar som vi passerat med taxin dagen innan, men vi missbedömer avståndet dit. I stället för en 6 kilometers promenad blev det drygt det dubbla. I gassande sol och med för lite vätska. Vi är rejält slutkörda när vi kommer ombord igen. Men hästarna, som gick helt lösa, var fantastiskt vackra. Hästarna springer helt fritt omkring på ön efter orkanen, men de är inga vildhästar.

22/03. Dags att segla tillbaka till Antigua. Vinden har ökat rejält, så vi sätter upp kutterfocken och ett revat storsegel. Det räcker fint i vinden som ligger mellan 10-12m/s. Vågorna kommer från alla möjliga håll, men är bara 2 m höga. Det blir en fin segling men för ”icke sjöbusar” krävs det att fokusera på horisonten, att gå ner i byssan och fixa lunch är inte att tänka på. Vi äter kall couscous sallad från gårdagen till lunch. Ankrar i den fina bukten precis utanför Jolly Harbour. Vi skyndar oss att få jollen i sjön för att kunna åka in till ett café som har wi-fi. Vi behöver koppla upp oss med omvärlden.

23/03. Vi ligger till ankars och tar det lugnt. Här i Karibien har vi för vana att titta på solnedgången, prata lite och kanske dricka en öl eller ett glas vin när solen går ned tillsammans med vänner från andra båtar. Ett stående inslag i samkvämet är att noga titta efter en ”green flash” just när solen försvinner under horisonten. Idag händer det för första gången! För ett ögonblick syns ett grönt ljusfenomen just som solen försvinner under horisonten. Sedan är allt som vanligt igen. Var det en ”green flash” vi såg? Ja, vi tror alla fyra att vi fått se fenomenet. Samtidigt är vi lite besvikna på att det inte var mäktigare. Men nu vet vi att det finns. Visste ni det?

Barbuda

16/03. We have had enough of Tank Bay in English Harbour. We chose the anchorage so we could easily get ashore. Now, when we have both a dinghy (borrowed) and a new motor, we value more to be able to take a swim. We go by engine to Falmouth Harbour, which is very close to English Harbour and anchors outside Pigeon Beach. Wonderfully clear water and many sea turtles make us feel welcome right away.

17/03. We are up very early. It’s the birthday of Helen at S/Y Ellen and together with the crew at S/Y Oda we have decided that she should wake up to us singing "Happy Birthday". Since Helen is an early bird, we have to get up earlier. We surprise her with song, Mimosa and fruit pies decorated with the Swedish flag in blueberry and pineapple (made by Liv on Oda).

We visit the museum at Nelson Dockyard. The museum is small but nice. Most interesting is probably the Nelson Room where we learn a lot about Britain's great naval hero Horatio Nelson's life and his commanding skills. Interestingly, he always took care of his crews and arranged both entertainment and extra care for them. If you have the crew with you, you can accomplish miracles! That is known by most captains. Göran from S/Y Ellen invites us to a superb birthday dinner at The Pillars Restaurant at Admiral's Inn. Thanks for a very nice evening!

18/03. Our sea legs say it’s time to go to sea. We have been staying still for too long so it even grows seaweed under the dinghy! We head north to Barbuda, which belongs to the same country as Antigua (“Land of Sea and Sun", as it is written on all car registration plates) i.e., we do not have to repeat the clearance procedures. We sail to Barbuda in wonderful sailing weather (beam reach and breeze 10-12 knots) after handing over an empty gas bottle to S / Y Oda. They are going to stay to get their gas bottles filled, when the gas boat arrives to the island, and have kindly offered to fill our at the same time. Late in the afternoon we anchor outside Barbuda's SV tip, Cocoa Pointe in Cocoa Bay.

19/03. The beaches are amazing. Miles after miles of the finest sandy beach you can imagine, but they are completely abandoned. The island was unfortunately hit by hurricane Irma in September 2017. One person died and 90% of the houses were destroyed. 1800 people lived in Barbuda before the hurricane. There are only about 500 left. The rest have moved to Antigua. The "resorts", which lay directly adjacent to the beaches, are completely destroyed and abandoned. Pillows, beds, paintings and books, everything lay in ruins. We are anchored outside a resort that Princess Diana used to visit and the beautiful beach is called Princess Diana’s Beach. It seems no reconstruction has yet begun. We read that most of the houses on the island were not insured and many people rented their house and now it’s not clear who is responsible for the restoration.

20/03. Together with crews from some other boats we visit the bird sanctuary on the island's northern part. We are picked up with a taxi and the last NM into the reserve we change to a fast-motorboat. We are very close the frigate birds and their kids (our feeling is a little too close not to disturb them). Afterwards the taxi drives us through the city of Codrington. Everywhere you see that the extensive devastation. It is very sad. Unfortunately you see very little work in progress. What do the politicians do when the unemployment is around 30% and there is a lot of work needed? Difficult to understand for a Swede, but we are also happily spared from natural disasters.

21/03. We decide to stay one more day and take a walk on the Island. Maria wants to look at some horses that we passed by taxi the day before, but we misjudge the distance. Instead of a 6 kilometres walk, it was more than the double. In broiling hot sunshine and with very little fluid, we are really exhausted when we get back on board. The horses, who run free around the island after the hurricane, although they are no wild horses, were beautiful.

22/03. Time to sail back to Antigua. The wind has increased, so we put up the cutter jib and a reefed main sail. It is good enough in a wind that is between 10-12m / s. The waves come from every possible angle, but are only 2m high. It will be a nice sailing but for "non-sailing bears" it is necessary to focus on the horizon, to go down to the galley to make lunch is not to be considered. We eat cold couscous salad from yesterday to lunch. Anchor in the beautiful bay just outside Jolly Harbour. We hurry to get the dinghy into the sea to go to a cafe that has wi-fi. We need to connect with the outside world.

23/03. We take it easy at anchor. In the Caribbean we use to look at the sunset, chat a little and maybe drink a beer or a glass of wine together with friends from other boats. Every time when the sun disappears below the horizon we look for the “green flash”. Today we see the phenomenon for the first time. For a moment we see a green light just as the sun disappears. Then everything is back to normal again. Was it the “green flash” we saw? Yes, all four of us believe that we have seen the phenomenon. We are a bit disappointed that it was not more majestic. But now we know that it exists. Did you know it?

















Guadeloupe och Antigua

KaribienPosted by Maria 16 Mar, 2018 13:50

06/03. Vi vaknar tidigt (sov vi något i alla dyningarna?) och seglar norrut längst kusten. Plötsligt tjuter larmet för hög vattennivå i kölen. Ojdå! Har vi sprungit läck? Är det sötvatten eller sjövatten? Snabbt konstaterar vi att det är sjövatten och efter lite läcksökning hittar vi boven: Det är watermakerns primärpump som sprungit läck och trycker ut vatten med 5 Bars tryck. Men när vi stoppar watermakern så lugnar allt ner sig. Tur att vi har reservpump med oss. Efter någon timmes mekande är allt tillbaka i rutin igen. Vi ankrar utanför Pointe Malendure som ligger på kusten innanför Pigeon Island.

07./03. Vi lyckas ta jollen iland för lite promenad och en shoppingrunda. Det är alltid något man behöver i matväg. Grönsaker som inköpts i ”air conditioned” butiker mognar redan innan man får dem ombord, och dagen efter är de nästan övermogna. Bäst är att handla i de lokala frukt- och grönsaksstånden där frukten aldrig har varit under kyla, då håller de bättre.
GAS! GAS! GAS! Maria känner gasoldoft i sittbrunnen men konstigt nog inte nere i båten när hon kollar. Fredrik håller med och undersöker saken. Det visar sig att reduceringsventilen på gasolflaskan korroderat sönder och börjat läcka. Som väl är så förvaras gasolflaskorna i ett utrymme utombords så det var aldrig någon risk för gasexplosion inombords. Konstigt hur aggressivt klimatet är här jämfört med hemma. Tur att vi har reserv regulator med oss. Som ni märker blir livet lite lättare om man har med sig reserver till ALLT som möjligtvis kan gå sönder. Känt gammalt seglarordspråk som verkligen stämmer i de förhållanden som råder här: ”Allt som kan gå sönder går sönder, allt som inte kan gå sönder går också sönder!”

08/03. Vi ligger kvar. S/Y Ellen ansluter och vi snorklar tillsammans ute på Reservat Cousteau, Pigeon Island. Snorklingen är det bästa vi träffat på hittills och vi glädjer oss att få se Jacques staty nere på botten, på 8 meters djup.
Jacques Cousteau

Maria snorklar

Tyvärr har inte stadens myndigheter fattat att man måste göra stranden tillgänglig för båtfolket om man vill att affärslivet skall blomstra. Det finns bara en ogästvänlig brygga för jollarna och den vill dykklubbarna ha för sig själva. Därför blev det väldigt få besök iland här.

09/03. Förbenat också! L Vår jolle inklusive motor och ankare är stulna!!!! Vi har slappnat av och för en gångs skull inte låst fast den med stål wire och hänglås som vi brukar. Under natten har någon kapat surrningslinorna. Lite tröstas vi av att Moderna Försäkringar gör en elegant och snabb insats och beslutar att jollen ersätts till ca 85 %. Motorn ersätts inte för då skulle vi haft en extraförsäkring som vi tyvärr aldrig blev upplysta om.
Vi seglar iväg till Deshaies och får en fantastiskt fin segling. Men när vi försöker ankra på stenbotten i viken utanför Deshaies går ankarkättingen av. Tur att vi har reservankare med oss. Vissa dagar kunde man varit kvar i slafen…

10/03. Vi får hjälp av ”jultomten” S/Y Ellen som blåst upp sin reservjolle och generöst lånar ut den till oss på obestämd tid. Nu är vi mobila igen och det känns väldigt bra. Även om vi får träna musklerna genom att ro iland. Att simma med fyllda matkassar på huvudet lockar oss inte. Salsa och Ellen organiserar ”sökdykning” efter ankaret med lufttuber. Efter någon halvtimmes dykning har Göran och Fredrik återfunnit Salsas ankare och 15 meter kätting som satt kvar och dessutom bärgat det. Vi firar med en väldigt trevlig restaurangmiddag tillsammans med Ellen Najad, Ellen Arcona och norska Ode. När vi lämnar restaurangen efter att ha betalat och rest oss insisterar restaurangchefen på att vi måste smaka på hans väl lagrade rom. När hände detta oss senast i Sverige? Men, det är kanske inte ens är tillåtet? Hur ska sådant här beskattas?

11/03. Vi går ” på tur”. Besättningen på Oda förklarar att på söndagar är det obligatoriskt med en ”tur”. De organiserar en rask söndagspromenad upp till botaniska trädgården som ligger på berget ovanför bukten där vi ankrat. Besöket var väl värt ansträngningen, blommor och papegojor samsas i en mycket trevligt arrangerad park. Vi känner igen många växter som blomkruksväxter hemifrån.
Fåglarna gillar Fredrik

Grönt är skönt!

Lars från Oda gör en kvalificerad analys varför ankarkättingen sprang av och hjälper sedan Fredrik att smörja upp Salsas ankarspel. Spelet skall slira vid överbelastning men friktionsbromsen hade permanentbromsat pga. dåligt skött underhåll. Tack Lars! Det är alltid skönt att få en förklaring när något ovanligt och oväntat inträffar.

12/03. Vi säger farväl till Frankrike, till EU och till fri roaming och seglar till Antigua och Bermuda. Landet var tidigare brittiskt men blev självständiga så sent som 1981. Jolletjuvarna på Guadeloupe kommer vi inte att sakna men väl alla trevliga människor som vi mött den senaste månaden. Efter underbar halvvindssegling till Antigua ankrar vi i historiska Nelson Dockyard i English Harbour. Det är inte utan att Salsa känner sig liten i sällskapet. Här ligger många mega super yachter där Salsa lätt går in i bagageutrymmet. Säger man att vi är storlek 43 (fot) tror människor man möter att man pratar om längden i meter.

13/03. Intensiv dag! Först måste en ny jollemotor anskaffas innan Fredriks armar blir längre än benen. Sedan måste en tekniker titta på generatorn som börjat ryka svart när den går på full last. En ny motor inköps till överpris, trots prutning. Vi köpte en 2-taktare på 9.8 hp, konstigt nog utan några större protester från Salsas miljöansvarige (som är Maria). Men en 2-taktare låter ju mindre och bättre än en 4-taktare. Generatorteknikern heter Wesley och gör ett bra jobb. Men undersökningen slutar med att generatordieseln är sliten och behöver renoveras. Något som inte låter sig göras medan vi är här. Vi får tills vidare köra generatorn på lite lägre belastning och sedan renovera den när Salsa kommit hem igen.

Vi letar efter ett ställe att fylla på gasolflaskorna.

14/04. Medan Fredrik sätter igång den nya motorn gör Maria en utflykt till huvudstaden St John. Lokalbussarna är privatägda små minibussar som man vinkar på vid vägkanten så stannar de. Varhelst man vill stiga av ropar man ”Bus Stop!”, så stannar chauffören bussen. I St John ligger de stora kryssningsfartygen och området runt kryssningsterminalerna är fyllda med duty free shops med tyngdpunkt på diamanter och parfym. Här trängs man med enbart turister. Promenerar snabbt därifrån till Market Street och skillnaden är total, här säljer lokalbefolkningen frukt och grönsaker på gatan och bebyggelsen är långt ifrån upprustad.

Nelson Dockyard i English Harbour finns med på UNESCO.s världsarvslista och utgör dessutom en National Park. Örlogsbasen började byggas av britterna 1725 för att vara deras starka fäste i krigandet om herraväldet över de mindre Antillerna. Basen övergavs slutligen av Royal Navy 1889. Sedan 1950-talet har en historisk restaurering pågått, ett museum har ställts iordning och området är nu fullt av skyltar som talar om vad husen tidigare har tjänat för syfte. Dessutom finns här ett flertal vandringsleder inom nationalparken. Vi provar en av dem och besöker resterna av Fort Berkley som en gång försvarade inloppet till English Harbour. Idag finns det bara en enda kanon kvar.

Nelson's Dockyard

Utsikt över English Harbour

15/03. Vi tar jollen ut till mynningen av English Harbour för ett svalkande bad. Inne i hamnen där vi ligger ankrade är det utan tvekan obadbart! Vi äter en god middag på terrassen vid vattnet på Admiral’s Inn.

Guadeloupe and Antigua

06/03. We wake up early (Did we sleep anything at all in the swells?) and sail north along the coast. Suddenly, the alarm get off indicating high water level in the keel. Oops! Do we have a leak? Is it fresh water or sea water? Quickly, we note that it is sea water and after a bit of investigation, we find the problem: it’s the primary pump of the watermaker that was leaking and is pressing out the water with 5 bar pressure. Everything returns to normal when we stop the watermaker. The good thing is that we have a spare pump with us. After an hour of repair all are back to routine again. We anchor at Pointe Malendure, located on the coast opposite the Pigeon Island.

07./03.We take the dinghy ashore for a walk and shopping. There is always some food you need. Vegetables purchased in "air conditioned" stores are maturing even before you get them on board, and the day after they are almost overripe. It is best to shop at the local fruit and vegetable markets in which the fruit has never been under cold conditions, they will last longer.

GAS! GAS! GAS! Maria smells gas in the cockpit but it’s strange we don’t smell anything down in the boat. When Fredrik is investigating it turns out that the pressure reduction valve on the gas bottle has corroded apart and started to leak. The gas bottles are stored in a space out on the deck so there was never any danger of gas explosion inside. Compared to home, the climate here is very aggressive. The good thing is we have a spare reduction valve with us. Life is a little bit easier if you have spare parts on board to everything that can possibly break. "Anything that can break is broken, everything that cannot break will also get broken!" This is a say that certainly is true in the conditions prevailing here.

08/03. We stay in the bay. S/Y Ellen arrives and we snorkel in the marine reserve Cousteau, Pigeon Island. The snorkelling is the best so far, and we are pleased to see Jacques statue at 8 meters deep down at the bottom. Unfortunately, the city authorities have not realized they need to make the shore available for the boat people if they want more business. There is only one poor pontoon which the diving boats want to have for themselves. Therefore, we are doing very few visits ashore here.

09/03; Damned! Our dinghy including motor and anchor are stolen!! We have got lazy and for once not locked it with steel wire and padlock as we usually do. Overnight someone has cut the lines to the dinghy. We get some comfort by the Insurance Company who makes an elegant and rapid response, and decides that the dinghy is replaced to about 85%. The engine will not be replaced because we would have needed an extra optional insurance that we unfortunately were never told of. We get a fantastic sailing when we sail off to Deshaies. The anchor chain breaks when we try to anchor on the stone bottom in the bay of outside Deshaies! The good thing is we have spare anchor with us. It’s better to stay in bed some days......

10/03. "Santa Claus" S/Y Ellen is visiting us! They have blow air in their spare dinghy and generously lends it to us. We are now mobile again and it feels very good. Although we get some workout by rowing ashore. Swimming with heavy grocery bags on our heads doesn’t attract us. Salsa and Ellen organizes a "search dive" with air tanks for the anchor. After half an hour's scuba diving Göran and Fredrik found the anchor and the 15 meters chain and salvaged it. We celebrate with a very nice restaurant dinner together with the crews on S/Y Ellen, Ellen Arcona and Norwegian S/Y Oda. When we have paid and are about to leave the Manager of the restaurant is insisting that we must taste his old matured rom. When did this happen to us last time in Sweden? However, it may not even be allowed? How should such a thing be taxed?

11/03 We go for a "tur". The crew of Oda explains that on Sundays, it is mandatory with a "tur". They organize a brisk Sunday walk up to the Botanical Garden which is located on the hill above the bay, where we are anchored. The visit was well worth the effort, flowers and parrots in a very nicely arranged park. We recognize many of the plants we have in small pots at home.
Lars from Oda makes a qualified analysis of why the anchor chain was broken and helps us to lubricate the windlass. The windlass is designed to slip at overload but the friction brake had permanently parked due to poorly managed maintenance. Thank you Lars! It's always nice to get an explanation when something unusual and unexpected happens.

12/03 we say farewell to France, to Europe and to the free roaming and sail to Antigua and Barbuda. The country was previously British but became independent as late as 1981. We will not miss the Dinghy thieves on Guadeloupe, but we will miss all the nice people we have met in the last month. After a wonderful beam reach sailing to Antigua we anchor in historic Nelson's Dockyard in English Harbour. Salsa feels very small. She is surrounded by many mega super yachts where Salsa easily goes into the luggage compartment. If we say that we have a size 43 (feet) boat, people think you mean that you're talking about the length in metres.

13/03. A busy day! First, a new dinghy engine ordered before Fredrik's arms get longer than his legs. Then arrange for a technician to look at the generator who has started to release black smoke when it runs at full load. We did purchase a new motor (to over price), despite a discount. We bought a 2 stroke outboard engine at 9.8 hp, without any major protests from Salsas environmental Manager (Maria). But a 2-stroke engine sounds less and is better than a 4-stroke engine. Generator technician Wesley did a good job. Unfortunately the generator diesel is worn and needs to be renovated. This cannot be done while we are here. We'll have to run the generator at a little lower load and then renovate it when Salsa comes home again.

14/04 While Fredrik starts up the new engine Maria takes a trip to the capital city St. John. Local buses are privately owned small minivans that you flag down anywhere at the roadside. Wherever you want to get off you shout "Bus Stop!", and the driver will stop the bus. The big cruise ships are moored in St John and the area around the cruise ship terminal is filled with duty free shops, with main focus on diamonds and perfume. This is a crowded area with only tourists. Quickly walking away to the Market Street instead and the difference is total. The local people sell fruits and vegetables on the street and the buildings are far from being restored.

Nelson Dockyard in English Harbour is listed on UNESCO's world heritage and constitutes a National Park. The naval base was built by the British in 1725 to be their stronghold in struggle for supremacy over the Lesser Antilles. The base was finally abandoned by the Royal Navy in 1889. Since the 1950’s, a historic restoration has been ongoing and a museum built. There are several hiking trails within the National Park. We try one of them and visit the remains of Fort Berkley who once defended the entrance to English Harbour. Today, there is only a single canon left.

15/03. We take the dinghy out to the entrance of English Harbour for a swim. Inside the harbour the water doesn’t look very inviting for a bath. We eat a nice dinner at the waterfront terrace at Admiral’s Inn.











Marie Galante

KaribienPosted by Fredrik 07 Mar, 2018 22:53

27/02. Eftersom nålsögat är de få platserna på marinan lovar vi på heder och samvete att vi är supersnabba och endast behöver knappt två dagar på oss för arbetet. Salsa lyftes upp kl 1030. I regn fick Salsa skönhetsbehandling i form av högtryckstvättning, havstulpan skrapning och precis innan mörkret föll ett första lager bottenmålning.

Fredrik blandar färgen.

Regnuppehåll och första lagret färg stryks på.

Det var två trötta seglare som kröp till kojs den kvällen. Jo, vi sov ombord. Egentligen var det inte tillåtet, men på kvällen lyste det i flera kajutor på varvsområdet.

28/02. Gori-propellern får en rejäl uppsmörjning, blankpolering samt byte av stoppgummikuddar och offeranoder.
Gori propellern skiner och kaptenen är nöjd!

Även bogpropellern och kylslingorna för kyl och frys får nya offeranoder. Efter att andra lagret bottenfärg strukits på är Salsa klar för sjösättning. Vi firar det genom att redaren bjuder sin förste styrman på en god restaurangmiddag.

01/03. Redan klockan nio är Salsa tillbaka i sitt rätta element. Väldigt skönt att åter ha en ren och välskyddad båt. Vi längtar till havs och seglar iväg så fort vi kan. Äntligen är det en dag med lagom mycket vind, 5-7 m/s. För första gången sedan vi kom till Karibien kan vi segla med fulla segel och ankrar utanför St. Louis på ön Marie Galante under eftermiddagen. Här återser vi våra norska vänner på Oda. Vattnet är kristallklart, 28 grader varmt och livet leker.

02/03. Marie Galante är en fransk ö ungefär lika stor som Ven. Ön upptäcktes av Columbus 1493 och döptes efter ett av hans seglingsfartyg ”Maria Galanda”. Det bor ca 12.000 personer här, de flesta är färgade ättlingar till slavar men även en del vita fransmän som tröttnat på vintrarna i Europa. Vi promenerar lite i St. Louis, som inte är stort, och förundras över att förvånansvärt många hus är övergivna och fallfärdiga mitt bland annars så fina och välhållna hus. Förklaringen får vi nästa dag.

03/03. Vi får via rekommendationer tips om en trevlig kvinna som startat guide verksamhet på ön. Hon kör oss runt en halvdag på ön och visar sevärdheterna.
Gueule Grand Gouffre på öns norra sida.

Hon talar bara franska så vi får en gratis fransklektion. Vi besöker två av öns tre olika rom destillerier: Père Labat och Bellevue.
Provsmakning och butik.

Ön lever på export av rom och odlar huvudsakligen sockerrör för framställningen. Sockerrör, sockerrör och sockerrör växer det vart än vi vänder oss! Vi undrar om de inte odlar något annat, men tydligen endast lite bananer och potatis för husbehov. Vi besöker också en nedlagd ”sockerplantage” som gjorts i ordning som museum. Som mest fanns det ca 300 slavar på plantagen i början av 1800 talet. Angående de tomma fallfärdiga husen förklarar guiden att när en äldre släkting dör så anses det vara respektlöst att sälja huset man ärvt. I stället behåller man huset även om man inte själv vill bo där och så småningom förfaller det.

Efter rundturen var det lunchdags.

Lunchsällskap!

04/03. Vi seglar vidare. Egentligen vill vi komma till Pigeon Island och marinreservatet ”Cousteau”, men den ovanliga sydvästliga vinden gör att det besöket får vänta ytterligare någon dag. Annars har det varje dag sedan vi kom till Karibien blåst vindar mellan ost-nord-ost och ost-syd-ost. Vi försöker hitta lugna ankarplatser på Guadeloupes sydsida men misslyckas och väljer till slut redden utanför Pointe-à-Pitre. Det är ett säkert kort! Här är det alltid lugnt och vi kan sova gott. Nackdelen är att utsikten över hamnen är lite tråkig och vattnet här får av oss omdömet: ”Med tvekan badbart”.

05/03. En fin seglingsdag. Det blåser nord-ostlig vind och det passar oss perfekt. Vi lämnar vår ankarplats och seglar sydvart längs insidan av Guadeloupe-fjärilens vänstra vinge. Det går inte så fort men vi njuter av vädret och den svaga vinden. För första gången sedan vi kom till Västindien kan vi duka upp lunchen på bordet i sittbrunnen, det har varit otänkbart tidigare pga. av den hårda vinden. När vi rundar öns sydspets siktar vi flera stora havssköldpaddor. De verkar ligga och sova på ytan men så fort vi närmar oss för att fotografera dem vaknar de och försvinner snabbt under ytan. Tänk att det ska vara så svårt att få ta ett kort av dem, vi har försökt i flera månader, men så fort vi tar fram kameran så vill de inte vara med längre.
Vår bästa sköldpaddsbild hittills!

Vi passar på att ta ner genuan för lite reparation när vi inte har någon vind. Till kvällen stannar vi utanför marinan Rivière Sens på öns västsida strax söder om staden Basse-Terre. Tyvärr är marinan fullbelagd så vi får ankra strax utanför. Trots nästan ingen vind så blir det en ”gungig” natt igen. Långa dyningar rullar in från Karibiska sjön och gör att nattsömnen förstörs.

Vi lagar segel och den gamla hårtorken kom till användning igen. Den borde höra till standardutrustningen.smiley

Marie Galante

27/02. Salsa is lifted up ashore at 1030 and it’s raining. Salsa receives beauty treatment such as high pressure washing, barnacle scraping and just before dark fells, a first layer of anti fouling was put on. Two tired sailors turned in that night. Well, we slept on board. Actually it was not allowed, but in the evening we could see lights in several of the boats around us.

28/02. The Gori propeller gets a good lubrication, polishing and replacement of stop rubber cushions and sacrificing anodes. The bow propeller and the fridge/freezers also get new sacrificing anodes. After the second layer of paint, Salsa is ready for launch. The ship-owner celebrates by taking his first mate out for a good dinner.

01/03. Already at nine o'clock, Salsa is back in its right element. It’s very nice to have a clean and well-protected boat again. We long for sea and sail away as fast as we can. At last, a day with a wind of 10-14 knots. For the first time since we came to the Caribbean we sail with full sails and anchors in the afternoon outside St. Louis on the island of Marie Galante. We meet our friends at the Norwegian boat Oda again. The water is 28 degrees and crystal clear and life is great.

02/03. Marie Galante is a French island about the same size as the Swedish Island Ven. The island was discovered by Columbus in 1493 and was named after one of his sailing ships "Maria Galanda". There are about 12,000 people living here, most of them are colored descendants of slaves, but also white French who are tired of the winters in Europe. We take a walk in St. Louis, which is not big. We are astonished that so many houses are abandoned and tumbledown in the midst of otherwise so nice and well-kept houses. We will get the explanation the next day.

03/03. We get a recommendation of a nice woman who has started a guide business on the island. She drives us around the island for half a day. She only speaks French so we get a free French lesson. We visit two of the island's three rom distilleries: Père Labat and Bellevue . The island lives on the export of rum and mainly grows sugar cane for the production. Sugar cane, sugar cane and sugar cane grow everywhere we turn! We wonder if they do not grow anything else but apparently only some bananas and potatoes for the households. We also visit an abandoned "sugar plantation" which is now a museum. At most, there were about 300 slaves on the plantation in the early 1800s. Regarding the abandoned houses: the guide explains that when an elder relative dies, it is considered disrespectful to sell the house that one has inherited. Instead, you keep the house, even if you do not want to live there, and eventually it disrepair.

04/03. We sail on. We want to sail to Pigeon Island and the Cousteau Marine Reserve, but the unusual south-westerly wind makes that this visit must wait another day. Otherwise, every day since we came to the Caribbean the winds have been between east-north-east and east-south-east. We do not succeed to find a calm anchorage on the south side of Guadeloupe and finally we have to anchor outside Pointe-à-Pitre again. It's a safe card! It is always calm here and we can sleep well. The downside is that the view over the harbour is not that fantastic and the water here gets our judge: "With hesitance fit for a swim".

05/03. A great day of sailing. The wind is north-east and it suits us perfectly. We leave our anchorage and sail southward along the inside of the left wing of the Guadeloupe “butterfly”. We are not sailing fast, but we're enjoying the weather and the weak wind. For the first time since we came to the Caribbean, we can lay the table in the cockpit for lunch, which has been unthinkable earlier due to hard wind. As we round the island's southern tip, we see several large sea turtles. They appear to be sleeping on the surface, but as soon as we approach, they wake up and disappear quickly under the surface. We've tried for several months to get a photo of them, but as soon as we get the camera, they do not want to participate anymore. When there is no wind, we lower the genoa for some repair. In the evening we stay outside the marina Rivière Sens on the west side of the island, just south of the town of Basse-Terre. Unfortunately, the marina has no berth available for us, so we anchor right outside. Despite almost no wind, it will be a "bumpy" night again. Long swells roll in from the Caribbean sea, destroying our night sleep.







Point-à-Pitre, Guadeloupe

KaribienPosted by Maria 28 Feb, 2018 03:08

19/02. Vi provianterar under förmiddagen och lämnar sedan Pointe à Pitre. Vi vill snorkla och går ut och ankrar vid den lilla ön Ilet du Gosier. Tyvärr är sikten i vattnet dålig så snorklingen avslutas snabbt. Medan middagsgrillningen förbereds visar en ankrad segelbåt nödsignaler genom att en man höjer och sänker båda armarna. Fredrik gör genast en brandkårsutryckning med jollen. ”Nödläget” visar sig inte vara allvarligt. Tre unga fransmän har kört slut på dieseln på sin segelbåt, vill inte segla och får skjuts in till land för att hämta mer diesel.

20/02. Vi vill segla sydost till Marie-Galante en ö som tillhör Guadeloupe, men vindriktningen är ogynnsam. Hård bidevind. När delar av vår nya besättning inte njuter av de stora vågorna faller vi i stället av och seglar till Les Saintes igen. Vinden friskar i och i en squall blåser det 17 m/s. Då är det skönt att ha vinden akter om tvärs. Vi ser att squallen är på väg mot oss så vi hinner i god tid minska på seglen. Vi lyckas få en boj i viken Anse du Bourg. Tyvärr är det väldigt gungigt vid bojen, för att uttrycka det milt. Ännu en gång åker vi berg och dalbana hela natten.

21/02. Louise och Viktor hyr skotrar och utforskar ön under förmiddagen. Till lunch blir vi gamlingar upphämtade och vi åker tillsammans till den fina lilla snorklingsviken vid Pain de Sucre. Snorklingen är lika fin som tidigare och vi njuter av alla fiskarna. Det kommer som vanligt en störtskur, men den håller bara på i några minuter. Kvällen avslutas med en alldeles utmärkt restaurangmiddag på en fransk krog i hamnen.

22/02. Vi ligger kvar vid Les Saintes ytterligare en dag i väntan på att vinden ska avta något.
Nu är det bestämt att Salsa ska seglas hem till Sverige i vår. Planen för atlantöverfarten är att lämna Antigua runt den 1.a maj och segla 2200 NM till Azorerna där besättningen får smaka på den lokala ölen och vila sig lite innan vi seglar vidare 1200 NM till södra England. Maria kommer inte att krossa Atlanten en andra gång, så nu finns det plats ombord för nya seglingssugna besättningsmedlemmar. Har du tid och är intresserad av att segla över Atlanten med Salsa så är du välkommen att i närtid höra av dig till Fredriks hotmail-adress; figge_h@hotmail.com. Fredriks glocalnet-adress (fredrik.hallstrom@glocalnet.net) fungerar tyvärr inte längre.

23/02. Nattbestyr igen! Vinden är frisk och tillsammans med dyningarna som rullar in i viken från ett helt annat håll sliter det mycket på bojförtöjningen. Efter att vi mitt i natten, på Marias initiativ, kontrollerat slitaget av förtöjningen funderar vi på hur vi bäst kan förstärka den. Då hörs en dov smäll och förtöjningstampen är avsliten. Otroligt så fort det gick från av vi först såg slitmärken på den. Som väl är har vi en backup-tamp kopplad i bojen men den kommer inte att hålla särskilt länge. Vi får förtöja i bojen med ankarkättingen som vi brukar använda till jollens ankring. Vi är uppe alla fyra och hjälps åt på däck och alltsammans tar cirka en timme. Efter det får vi sova.
På morgonen lämnar vi Les Saintes och kryssar i frisk vind till Pointe à Pitre.

24/02. Tänk så skönt det är att vakna till ankars på en lugn ankarplats. Efter att under flera nätter ha blivit sjörullade vid Les Saintes känns det som himmelriket att vakna till vågors stilla kluckande utanför marinan i Pointre à Pitre. Humöret stiger åtskilliga grader! Under dagen tar vi jollen in till Pointe à Pitre. Vi passerar grönsaksmarknaden nere i hamnen där kommersen är i full gång och vi stannar och tittar på alla de vackert upplagda frukterna och grönsakerna.
Entrén till marknaden.
En fröjd för ögat!

Vi passar på att köpa härliga avokador, som inte alls liknar de små svarta vi har hemma. Dessa är gröna och släta och i storlek större än en grapefrukt. Vi gör ett minnesvärt besök på Memorial ACTe (The Caribbean Center of Expressions and Memory of the Slave Trade and Slavery), som är ett nybyggt museum (invigdes av Frankrikes president i maj 2015), där slaveriet i världen beskrivs på ett väldigt informativt sätt. Tänk så mycket grymhet vi människor kan komma på.
Mémorial ACTe

Efter en trevlig lunch på yachtklubben beser vi staden, som vi inte blev så förtjusta i. Slitna hus och affärer som är stängda redan efter lunch på en lördag.

25/02. Kors i taket! Under två veckor har vi försökt boka plats i marinan Bas du Fort, men bara mötts av svaret att det är fullbelagt. Plötsligt har situationen nu ändrats och vi får en utmärkt bryggplats och dessutom bra assistans vid förtöjningen. Salsa har stått på kö i tre veckor för att få bli upplyft på land så vi kan måla på ny bottenfärg. Tyvärr är kölistan lång och det finns många båtar före Salsa. Här måste brukas list.
Det är dags för Louise och Viktor att lämna oss för att resa hem och arbeta. Det har varit väldigt trevligt att ha dem ombord och vi önskar dem välkomna tillbaka.

26/02. Varför ska man ligga i en marina? Egentligen är det mycket skönare, svalare och lugnare och billigare att ligga till ankars. Svaret är att vi vill tvätta sängkläder, fylla på förrådet av färskvatten, fulladda batterierna, få tillgång till Wi-Fi och proviantera. Visst har vi tvättmaskin ombord men sängkläderna blir lite mycket för den. Dessutom behöver tvättmaskinen färskvatten och det snålar vi med ombord trots att vår watermaker kan göra 60 liter i timmen. Men då måste vi köra generatorn för att få tillräckligt med ström.
Dagen blir en riktig underhållsdag där allt utom provianteringen hinns med. En tråkig men nödvändig dag i en seglares liv.

Pointe-à-Pitre, Guadeloupe

19/02. we leave Pointe à Pitre in the morning after doing provisioning. We want to snorkel and anchor outside the small island of Ilet du Gosier. Unfortunately, the visibility in the water is poor so we are not snorkelling very long. While we are preparing the barbecue dinner, an anchored sailboat shows emergency signals by raising and lowering both arms. Fredrik leaves immediately with the dinghy and goes over to them. The "Emergency" is not serious. Three young Frenchmen have run out of diesel. Fredrik offers them a lift ashore to pick up more diesel.

20/02. We want to sail southeast to Marie-Galante, an island belonging to Guadeloupe, but the wind direction is unfavourable. Hard close reach. We fall off when parts of our new crew do not enjoy the big waves, and instead we sail to Les Saintes again. The wind increase and we get a squall of 17 m / s. It's nice to have a following wind. We can see the squall heading for us which means we have time to reef the sails. We manage to get a buoy in the bay of Anse du Bourg. Unfortunately, to put it mildly, it's very bumpy. Once again we go roller coaster all night.

21/02. Louise and Viktor rent scooters and explore the island in the morning. At lunch, the oldies are picked up and we go together to the beautiful little snorkelling bay at Pain de Sucre. The snorkelling is as nice as last time. Suddenly it’s pouring down. But it only lasts for a few minutes. In the evening we have an excellent dinner at a French restaurant.

22/02. We are staying at Les Saintes for another day, waiting for the wind to calm down.
We have decided that Salsa will sail home to Sweden again this spring. The plan is to leave Antigua for the Atlantic crossing around the 1.st of May and sail 2200 NM to the Azores. Here the crew can taste the local beer and rest a little before we continue the 1200 NM to southern England. Maria will not cross the Atlantic Ocean a second time, so there is place for new sailing crew members. If you have time and are interested in sailing across the Atlantic with Salsa, please write to Fredrik at: figge_h@hotmail.com. Fredrik's glocalnet address is not working any longer!

23/02. Night chores again! It’s very windy and along with the swells that roll into the bay from a different direction, the mooring ropes get worn. On Maria’s initiative, we check the mooring in the middle of the night. We realize we need to strengthen it. A bang sounds and the mooring line is gone. Unbelievably! It happened very quickly. We have a second backup line attached to the buoy but we realize it will not last very long. We use the anchor chain that we usually use for the anchorage of the dinghy and tie it to the buoy. All four of us are up on the deck and it takes us an hour to fix it. Finally we can get to sleep. We leave Les Saintes in the morning and tack in moderate wind to Pointe-á-Pitre.

24/02. How nice isn’t it to wake up anchored in a quiet bay. After having been saddled at Les Saintes for several nights, it feels like heaven waking up to the calm sound of the waves outside the marina of Pointre a Pitre. Our mood is much better! During the day we take the dinghy to Pointe á Pitre. We walk through the vegetable market in the harbour, where the commerce is ongoing and we stay and look at all the beautifully displayed fruits and vegetables. We buy fantastic avocados, which are not very similar to the small black ones we have at home. These are green and smooth and in size larger than a grapefruit. We make a memorable visit to Memorial ACTe, a newly built museum (inaugurated by the President of France in May 2015), where slavery in the world is described in a very informative way. It is unbelievable how much cruelty humans can create. After a nice lunch at the yacht club, we visit the city, which we were not so fond of. Houses in need of maintenance and shops closed already after lunch on a Saturday.

25/02. Surprise! For two weeks, we have tried to make a reservation for a berth in the marina Bas du Fort, but every time we have received the same answer that it is full. Suddenly, the situation has changed and we get an excellent berth and also very good service when mooring. Salsa has now been on a waiting list for three weeks to get out of the water so we can paint new antifouling on the bottom of her. Unfortunately, the list is long and there are many boats before Salsa. We will have to use a stratagem.
It is time for Louise and Viktor to leave us and go home and back to work. It has been very nice to have them aboard and we wish them welcome again.

26/02. Why should you stay in a marina? Actually, it is much more beautiful, fresher, calmer and cheaper to be anchored. The answer is that we want to wash our bed linen, refill our supply of potable water, charge our batteries to 100 %, access Wi-Fi, and do provisioning. Yes, we have a washing machine on board, but the bedding will be a bit too much for it. In addition, the washing machine needs fresh water, and that is rationed on board even though our water maker can make 60 litres per hour. But to run the watermaker we need to run the generator to get enough power...

It’s a day of maintenance. A boring but necessary day in a sailor's life.





Les Saintes och Dominica

KaribienPosted by Fredrik 19 Feb, 2018 11:38

09/02. Nattbestyr! Vad kostar 80 biljetter till berg-och-dal-banan på Gröna Lund? Antagligen är de billigare än Salsas segling till Karibien, men ändå … Vi var varnade av andra svenskbåtar att det kunde vara lite gropigt på ankringsplatsen, men det här kunde vi inte gissa. Det blåser 10-15 m/s och vågorna når in på ankarplatsen. Vi får hålla i oss i slafarna för att ligga kvar. Alla är vi uppe i olika omgångar under natten för att försäkra oss om att vi ligger kvar på samma ställe. Till råga på allt så är det en katamaran som mitt i natten draggar genom fältet av ankrade båtar. Lyckligtvis missar den oss men den lyckades bilda förbund med två andra båtar genom att sno ihop ankarkättingarna. Alla båtar tutar för att väcka upp besättningen på den draggande katamaranen.
Som väl är lyckas vi under morgonen genom framsynt taktik lägga beslag på en ledig boj. På de bästa ankringslägena får man inte ankra utan, i förespeglande av att man vill spara bottnarna, bara förtöja på avgiftsbelagda bojar. Under dagen gör vi oss bekanta med byn och promenerar upp till Fort Napoleon (som började byggas 1846, dvs. långt efter Nappes storhetstid). Vi äter en utmärkt fransk middag på en av ortens restauranger.

02/10. Vi trivs och bestämmer oss för att stanna ytterligare en dag på Terre de Haut. Vi hyr en golfbil och åker kors och tvärs över ön i jakt på bra snorklingsstränder.
Hm...hur får man fart på den här?

Vägarna är av cement och precis så breda att två golfbilar kan mötas. Till slut hittar vi en strand med kristallklart vatten och ett undervattensliv som verkar vara hämtat ur en film av Jaques Costeau. Men då har den kvinnliga delen av besättningen tröttnat och äter i stället glass på ett närbeläget café.

02/11. Vi har redan klarerat ut från Frankrike men efter ytterligare en guppig natt och ett väldigt blåsande (mer än 15 m/s vid bojen) så tvekar vi att lämna vår trygga plats. Man vet vad man har … Efter moget övervägande så riggar vi cutterstaget, som är ett inre förstag, och sätter stormfocken på det. Med stormfock och en liten bit storsegel lämnar vi Terre de Haut och går söderut. Väl till sjöss så visar sig vinden ha avtagit så vi kan komplettera segelsättningen med en revad genua. Med god fart seglar vi åter till Portsmouth, Dominica. Vi vill att även våra gäster ska få möjlighet att se denna vackra ö som tyvärr har blivit så hårt drabbade av orkanen. Här är det betydligt lugnare än på Les Saintes. Vi hälsas välkomna av våra vänner på S/Y Ellen (som vi inte träffat på 1 månad) och den nya trevliga bekantskapen S/Y Ode från Norge.

02/12. Det är karneval på Dominica. Vi märker det genom att musiken i land startar redan kl. 0400. Tyvärr så visar sig karnevalen mest bestå av drickande män och hög musik. När vi pratar med vår boatboy säger han att drickandet beror på att människor behöver få utlopp för sina frustrationer och att många, som förlorat nästan allt i orkanen, fortfarande är traumatiserade. Sant eller inte, vi väljer att göra annat.

02/13. En riktig regnvädersdag. Så här tråkigt väder har vi inte haft sedan vi kom till Karibien. Vi ville snorkla och gå på en lång promenad men regnskurarna avlöser varandra ända till sena eftermiddagen. Det blir båtvård (bland annat så får storseglet nya lattor) och litteraturfördjupning i stället.
Peter fixar storseglet som fastnat.

Allt och alla ombord behöver lite kärlek och omvårdnad. smiley

Maria bakar kokostoppar, men det visar sig vara svårt i en gasugn som bara har undervärme, så det blir mer som kokosplättar, men de går åt i alla fall!

02/14. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Dominica behöver all hjälp de kan få efter orkanen och vi sätter av en dag av vårt segeläventyr för att dra ett litet strå till stacken. Några seglare har skapat ett nätverk som vi lyssnar på varje morgon. De samordnar frivilliga insatser bland seglare. Tillsammans med några andra ”yachtare” så hjälper vi till att ta hand om ett vattenskadat skolbibliotek i byn Penville. Många böcker har mögel på sig efter att de blivit blöta av regnet under orkanen, så vi sorterar, slänger och räddar det som kan räddas kan genom att tvätta bort möglet med vinäger och hänga upp böckerna på tork. Fredrik hade hellre gjort något snickeriprojekt som att lägga nytt tak, men byggnadsmateriel är en bristvara på ön. Det är en av anledningarna att återuppbyggnaden går så långsamt.

02/15. Dags att segla vidare! Vinden är fortfarande frisk så vi sätter upp cutterfocken och seglar med revat storsegel tillbaka till Les Saintes. Vi får en fantastisk segling i strålande sol. Fiskelinan slängs ut, men tyvärr har vi ingen fiskelycka idag. Vårt mål är den fina lilla viken söder om Pain de Sucre, dit vi gick till fots förra gången vi var här. Vi vet att bojarna är få, så ska vi kunna lägga beslag på en ledig boj så måste vi vara här tidigt. Det är vi, men så även en fransman som struntar i väjningsreglerna och försöker ta bojen framför näsan på oss! Då väcks Fredriks franska ordförråd till liv, speciellt det som man inte fick lära sig i skolan. Med några väl valda gester och fraser (som inte bör skrivas ut här), får fransmannen dra vidare med svansen mellan benen. I upphetsningen tappar vi båtshaken, men den bärgas senare och vi känner oss väldigt nöjda.

02/16. En härlig dag som gjord för snorkling!
Det mest fantastiska akvarium finns runt båten. Blå, svarta, gula, oranga och zebrarandiga fiskar finns i massor och vi njuter.
En boj ledig närmare revet! Den ska vi ha! Vi förbereder oss för att kasta loss och byta boj, men ser till vår förvåning att vår ”vän” fransmannen tänkt exakt samma tanke. Efter moget övervägande beslutar vi oss för att han ska få ett positivt minne av oss svenskar och erbjuder oss istället att hjälpa honom med bojbytet, vilket han accepterar med misstänksamhet, men vi får ett tack och ett leende tillbaka.

02/17. Seglingsdag tillbaka till Guadeloupe. Vinden är inte till vår fördel och det blir kryss upp till Point a Pitre. Här ska våra gäster Mona och Peter lämna oss imorgon. Vi ankrar utanför marinan och äter en god avskedsmiddag efter en champagne sundowner.

02/18. Tänk att man kan bli glad av att få se spillolja i havet. Det måste förklaras. Under förmiddagen laddar Fredrik båtens batterier med generatorn när en båtgranne ivrigt gestikulerar och ropar på oss. Han pekar i vattnet. Salsa är omgiven av svart olja på SB-sidan. Där mynnar generatorns avgasrör. Fredrik blixtstoppar generatorn och börjar undersöka hur oljespillet kunnat komma från generatorn. Men utan att hitta någon förklaring. Dyrt och jobbigt riskerar i alla fall reparationen kunna bli. När vi sedan siktar ytterligare spillolja framför båten så förstår vi att oljan drivit mot oss från någon annan båt och att vår generator är helt oskyldig. Fredrik strålar med hela ansiktet, trots miljöförstörelsen.
Mona och Peter lämnar oss med saknad och vi välkomnar i stället Fredriks dotter Louise med pojkvännen Viktor. Vi ser fram emot att segla med dem under en vecka.

Les Saintes and Dominica

09/02. Night chores! What does 80 tickets for the roller coaster at Gröna Lund cost? Probably they are cheaper than sailing Salsa to the Caribbean, but anyway ... We were warned by other Swedish boats that it could be a bit rough at the anchorage but we could not imagine how rough. It blows 10-15 m / s and it’s very bumpy at the anchorage. We must hold on not to fall out of bed. Everyone is up during the night, in different rounds, to make sure we are still anchored in the same place. In the middle of the night a catamaran is dragging anchor through the field of anchored boats. Fortunately, it misses us but it managed to form covenants with two other boats by twisting the anchor chains together. All boats are trying to wake up the crew of the moving catamaran.

In the morning, with some foresighted tactics we are succeeding to get a vacant buoy. At the best anchorages, they want to save the bottoms so you are not allowed to anchor, instead you can only moor at fee-paid buoys. We get acquainted with the village during the day and walk up to Fort Napoleon (which began to be built in 1846, ie long after Napoleon’s time). At one of the restaurants in the village, we have an excellent French dinner.

02/10. We like Terre de Haut and decide to stay another day. We rent a golf cart and cross the island in search of good snorkelling beaches. The roads are made of cement and just as wide for two golf cars to meet. Finally, we find a beach of crystal clear water and an underwater life that seems to be taken from a movie by Jaques Costeau. But at that time the female part of the crew got tired and stayed at a nearby café for ice cream.

02/11. We have already cleared out from France but after another windy (more than 30 knots) and bumpy night we hesitate to leave our safe place. You know what you have ... After consideration, we rig the cutter stay, which is an inner forestay, and puts the storm jib on it. With storm jib and a reefed main sail, we leave Terre de Haut and sail south. Once at sea the wind has decreased so we can continue sailing with a reefed genoa. With good speed, we sail back to Portsmouth, Dominica. We want our guests to be able to see this beautiful island which unfortunately has become so badly hurt by the hurricane. It’s much calmer here than at Les Saintes. We are welcomed by our friends on S/Y Ellen (which we have not met in one month) and a new nice acquaintance from Norway, S/Y Ode.

02/12. It's a carnival ongoing at Dominica. We notice by the music starting already at. 0400 am. Unfortunately, the carnival turns out to be mostly men drinking and loud music. When we talk to our boatboy, he says that the drinking is because people need to get out of their frustrations and that many, who lost almost everything in the hurricane, are still traumatized. True or not, we choose to do something else.

02/13. A rainy day. Since we arrived in the Caribbean we have not had such bad weather. We wanted to snorkel and go for a long walk but the rain showers continue until late afternoon. Instead we spend the day doing boat care (among other things, new battens to the main sail) and reading books instead. Maria bakes coconut cookies, but it turns out to be difficult in a gas oven that only has under heat, so it looks more like coconut pancakes. But they taste good!

02/14. Nobody can do everything but everyone can do something. Dominica needs all the help they can get after the hurricane and we set off one day of our adventure to make a very modest contribution. Some sailors have created a network that we listen to every morning. They coordinate volunteer efforts among the sailors. Together with some other "yachters" we help at a water-damaged school library in the village of Penville. Many books have mold on them after they have been soaked under the hurricane, so we sort, throw away and save what can be saved by wiping the books with vinegar and hanging the books to dry. Fredrik would rather have done some carpenter work such as building a new roof, but there is shortage of building materials at the island. This is one of the reasons that the reconstruction goes so slowly.

02/15. Time to sail on! There is a moderate breeze so we are setting the cutter jib and sail with reefed mainsail back to Les Saintes. We get a fantastic sailing in the sunshine. The fishing line is thrown out, but unfortunately we have no fishing luck today. We are aiming for the beautiful little bay south of Pain de Sucre, that we visited by foot the last time we were here. We know that the buoys are few, so we have to be there early. We are early, but so is a Frenchman who is supposed to give-way but is not and trying to take the buoy in front of us! Instantly Fredrik's French vocabulary is brought to life, especially the part that was not learned at school. With some well-chosen gestures and phrases (which should not be written here), the Frenchman has to leave with his tail between the legs. In the excitement we lose the boat hook, but it’s salvaged later and we feel very satisfied.

02/16. A lovely day made for snorkelling! The most amazing aquarium is around the boat. Blue, black, yellow, orange and zebra coloured fishes and we enjoy. A buoy closer to the reef! Let’s move! We are preparing to cast off and change buoy. To our surprise our "friend" the Frenchman has exactly the same thought. After careful consideration, we decide that we will help him with the new mooring to give him a positive memory of the Swedes, which he accepts with suspicion, but we get a thank you and a smile back.

02/17. A sailing day back to Guadeloupe. The wind is not to our advantage and we tack to Point a Pitre. Our guests Mona and Peter will leave us tomorrow. We anchor outside the marina and drink a champagne sundowner followed by a delicious farewell dinner.

02/18. With great relief we watch oil spill in the ocean. This must be explained: During the morning, Fredrik starts the generator to charge the batteries aboard, when a man on the neighbour boat eagerly gesticulates and calls on us. He points in the water. Salsa is surrounded by black oil on the starboard side. The generator's exhaust pipe opens on SB. Fredrik immediately stops the generator and begins to investigate the oil leakage. No explanation found. Repair seems to be expensive and time consuming. Suddenly when we see additional spill oil in front of the boat, we understand that the oil is coming from another boat and that our generator is completely innocent! Fredrik shines with the whole face, despite the environmental degradation.
Mona and Peter leave us and we will miss them. We welcome Fredrik's daughter Louise with her boyfriend Viktor. We are looking forward to sail with them for a week.





Next »