Loggbok

Loggbok

Till Las Palmas

Mot Kanarieöarna!Posted by Fredrik 05 Nov, 2017 23:57

30/10. Nu har vi varit så långt västerut man kan komma bland de kanariska öarna. Nu tänker vi i lagom tempo ta oss tillbaka till Las Palmas på Gran Canaria för att förbereda atlantöverfarten. Vi seglar halv vind till San Sebastian på La Gomera (den näst minsta av de sju Kanarieöarna) där vi återförenas med S/Y Ellen.

31/10. Tänk att det ändå blir så många måsten, trots att vi lever i vår dröm. Dagen ägnas åt tvättning, städning och en massa småreparationer (inget allvarligt har falerat). På kvällen äter vi tapas på en lokal restaurang tillsammans med besättningarna från andra svenska oceanseglingsbåtar. Totalt är vi fjorton personer runt bordet den här trevliga kvällen.

1/11. Vi hyr bil och gör utflykt till norra halvan av La Gomera. Ön är väldigt bergig. Uppe bland molnen på cirka 1000 meters höjd vandrar vi bland regnskog i Parque National de Garajonay. Nationalparken har tilldelats UNESCO’s världarvsstatus.

Sedan blir det lunch, besök på nationalparkens ”Visitors Center” och avslutningsvis ett besök på ”utsiktskaféet” Mirador de Abrante.

Här fick vi en intressant demonstration av La Gomeras eget melodiska visselspråk, Silbo, som förr i tiden användes för att kommunicera över bergsdalar och kan höras på upp till 5 km avstånd! Sedan år 2000 lärs det ut i skolorna på ön. Inte för att spara in gomerianernas telefonkostnader utan för att språket förtjänar att bevaras.

2/11. Vi slår följe med kompisbåtarna och seglar till Teneriffa där vi förtöjer i Marina del Sur där vi legat tidigare. På vägen ser vi pilotvalar alldeles i närheten av båten. Vi ser bara ryggfenan och delar av ryggen på dem när de hämtar luft och berättar efteråt att de antagligen var mellan 10 och 15 meter långa. I verkligheten blir de bara drygt 5 meter läser vi i böckerna ombord, men det får bli vår hemlighet …

3/11. Revelj kl 0615. Taxi med tomma gasoltuber avgår kl. 0630. Vi åker till öns fyllningsstation där de till ett väldigt rimligt pris fyller flaskorna. Taxiresan ToR kostade tre gånger fyllningspriset men vi är nöjda ändå. Utan gasol blir det ingen lagad mat ombord. På inköpslistan står nu en induktionshäll, så att vi fortsättningsvis inte ska behöva använda gasol när vi ligger stilla och har tillgång till landström.
Tyvärr är det stiltje så vi måste köra motor till Gran Canarias västsida där vi ankrar utanför Anfi del Mar.
Och inte ett napp på fiskrevarna på hela dagen. Jättetråkigt för oss seglingsälskande, fiskälskande sjömän. Men vad gör man när man har en tid att passa? Vi har nämligen bestämt att vi vill se starten av de 65 båtarna som ska segla Atlantic Rally for Cruisers+ (ARC+) från Las Palmas till Karibien via Kap Verde öarna den 5/11.

4/11. Det blåser NO vind. Det betyder pinkryss till Las Palmas dit det kortaste sjövägen är 40 NM. Med kryss förlängs sträckan till ca roten ur två, dvs. 40 gånger 1,414 vilket blir ca 56 NM. Vi upplever ånyo en tidig morgon och lättar klockan sex. Då är det mörkt, men redan vid halvåtta tiden får vi se en vacker soluppgång. Härlig segling i NO 7-10 m/s med både revad genua och revat storsegel. Allt går väl och vi ankrar i Las Palmas på sena eftermiddagen.

5/11. Efter morgondopp och lite småpyssel ombord lättar vi ankar och går ut för att titta på ARC+ båtarna. Vi vinkar åt alla nordiska seglare och alla Hallberg Rassybåtar och glädjer oss åt att det om två veckor blir vår tur att styra ut på Atlanten. Efteråt går vi in och förtöjer i marinan i Las Palmas. Här ska vi nu ligga fram till den 19/11 när vi startar vår segling mot St. Lucia. Nu börjar två veckor av förberedelser inför överfarten.

To Las Palmas

30/10. We are now as far west as you can come on the Canary Islands. We will now go back at a slow pace to Las Palmas on Gran Canaria to prepare for the Atlantic crossing. We sail half wind to San Sebastian at La Gomera (the second smallest of the seven Canary Islands) where we reunite with S/Y Ellen.

31/10. It’s unbelievable there are so many “must do”, even though we live in our dream. The day is spent on washing, cleaning and a lot of small repairs (nothing seriously failed). In the evening we eat tapas at a local restaurant together with crews from other Swedish ocean sailing boats. In total, we are fourteen people around the table this pleasant evening.

1/11. We rent a car and take a trip to the northern half of La Gomera. The island is very mountainous. Up among the clouds at 1000 meters altitude we walk among the rainforest in the Parque National de Garajonay. The National Park has been awarded UNESCO's World Heritage Status. We eat lunch, visit the National Park's "Visitors Center" and finally the "Mirador de Abrante" view café. We get an interesting demonstration of La Gomera's own melodic whistle language, Silbo, used to communicate over mountain valleys and can be heard up to 5km away! Since 2000, it is taught in the schools of the island. Not to save gomerian phone charges but because the language deserves to be preserved.

2/11. We follow our friend’s yachts and sail to Tenerife where we moor at Marina del Sur where we have been before. On the way we see pilot whales close to the boat. We can only see the back fins and part of their back when they catch for air and we assume that they probably were between 10 and 15 meters long. In reality, they are just over 5 meters, we read that later in the books on board, but it may be our secret....

3/11. Reveille at 0615. Fredrik leaves in a taxi with empty gas tubes at 0630. He is going to the island's filling station where they are filling the gas bottles at a very reasonable price. The return trip with taxi costs three times the filling price, but we are very satisfied. Without gas there will be no cooked food on board. On the shopping list, there is now an induction slab, so that we do not need to use gas when we are ashore and have access to land current.
Unfortunately, it's calm so we have to motoring to Gran Canaria's west side where we anchor outside of Anfi del Mar. Not a single fish on the fishing line during the day. Disappointing for sailing and fish loving sailors. But what to do when you have a time to catch? We have decided that we want to see the start of the 65 boats that will sail the Atlantic Rally for Cruisers + (ARC +) from Las Palmas to the Caribbean via Cape Verde Islands on 5/11.

4/11. There is a NE wind. That means tacking to Las Palmas. The distance is 40 NM. By tacking, the distance is extended to approximately the square root of two, i.e., 40 times 1.414 which is approximately 56 NM. We are again leaving early in the morning at six o'clock. It's still dark, but already at half passed seven there is a beautiful sunrise. Great sailing in NE 7-10 m/s with reefed genoa and main sail. Everything is going well and we anchor in Las Palmas in the late afternoon.

5/11. After a morning swim and a little bit of work on board, we leave to go out to watch the ARC + boats. We wave to all Nordic sailors and all Hallberg Rassy yachts, and look forward to that in two weeks time we will be leaving for the Atlantic. We berth in the marina in Las Palmas. We are going to stay here until 19/11 when we start our sailing towards St. Lucia. Two weeks of preparation for the crossing has now begun.





Segling mellan de Kanariska öarna

Mot Kanarieöarna!Posted by Maria 29 Oct, 2017 21:07

20/10. Kackerlackor vill vi inte ha ombord! Efter att ha sett dem iland har vi nu påbörjat ”anti-kackerlacksrutinerna” ombord. Det innebär att skobyte eller skotvätt är obligatoriskt när man kommer tillbaka efter att ha varit iland. All mat och övriga inköp granskas också noga innan det får komma ombord. Vi ska snart börja skölja all frukt och grönsaker. Inga kartonger och wellpapp får komma över relingen, eftersom de är potentiella kackerlacksägg gömmor! Framtiden får utvisa om vi lyckas undvika de ovälkomna gästerna. Vissa säger att det är omöjligt och endast en tidsfråga.

21/10. Vi ligger stilla en dag i marinan Puerto Calero, som är välskött och har gott om inbjudande restauranger på kajen. Under dagen byts våra fulla tvättpåsar genom Marias och Hadars försorg mot, visserligen ostrukna, men i alla fall rena kläder i skåpen ombord. Av grannbåten, bemannad av Tim och Helene från Nya Zeeland, får vi förutom trevligt umgänge också en fiskeutrustning som verkar vara dimensionerad för riktigt djuphavsfiske.

22/10. Vi seglar under hela dagen söderut i frisk akterlig vind, lämnar Lanzarote akterut och ankrar precis innan det blir mörkt vid Fuerteventuras sydsida. Trots dubbla fiskrevar ute får vi inte ett napp. Efter middag ombord har vi filmkväll och tittar på ”The man who knew infinity”, en väldigt sevärd film med verklighetsbakgrund om det indiska mattegeniet Ramanujan.

23/10. Stiltje. Det är få saker som är så tråkiga som stiltje när man seglar. De flesta seglare föredrar för mycket vind framför för lite vind, även om de flesta önskar sig lagom stark vind som är något akterlig. Vi går för motor till en bit in på eftermiddagen då vinden kommer akterifrån. Hissad gennaker och storsegel tillsammans med avstängd motor höjer stämningen ombord. NAPP på nya linan. Vi förstår genast att det här är något helt annat än vad vi tidigare fått på kroken. Efter en kvarts kämpande fick vi upp en tonfisk som är strax under metern lång och som uppskattas väga 20 kg. Tyvärr är vi alldeles för oerfarna att ha ihjäl en sådan best så han lyckades spela död och sedan smita tillbaka till havet. Lite molokna förtöjer vi i Puerto Rico, ett turistiskt ställe med hög musik som vi inte alls blev förtjusta i.

24/10. Vi förflyttar oss någon timmes motorgång norrut till Puerto Mogan. På vägen badar vi naturligtvis, det är mer än 24 grader i vattnet. Puerto Mogan är också byggt för turister, men charmigt och betydligt trevligare. Vi äter fiskmiddag på restaurang tillsammans med besättningen på S/Y Ellen.

25/10. Hadar tar timeout och flyger hem för viktiga disputationsärenden. Vi ser fram emot att han kommer tillbaka med väskan full av Ahlgrens bilar och en mängd andra livets nödvändigheter. Vi andra tar en lokalbuss inåt landet och besöker byn Mogan. Imponerande natur med branta bergssluttningar.

26/10. Det blåser företrädesvis ostliga och nordostliga vindar så här års på Kanarieöarna. Eftersom vi seglar västerut bland öarna har vi vinden med oss. Ånyo sol och fin segling under dagen. Innan vi förtöjer i Marina del Sur på Teneriffa badar vi så klart. Efter middag ombord tar vi en promenad och inhandlar vi en rejäl fiskekrok med långt skaft för att kunna ta upp fisken ur havet. Nu räknar vi med att kunna återuppta djuphavsfisket med större framgång.

27/10. Eftersom vi inte är helt övertygade om att vår fiskelycka består besöker vi för säkerhets skull fiskmarknaden i Las Galletas och inhandlar tre rejäla tonfiskfiléer för en bråkdel av vad de skulle kostat hemma. Sedan sätter vi kurs mot La Gomera där vi efter härlig segling till kvällen ankrar utanför Puerto de Vueltas. Stekt tonfiskfilé står naturligtvis på menyn denna kväll.

28/10. Vi kommer att utforska La Gomera mer senare när vi återvänder mot Gran Canaria. Nu sätter vi kurs mot den nordvästligaste och bergigaste av Kanarieöarna, La Palma, med smeknamnet ”La Isla Bonita” (den vackra ön). För första gången på flera veckor blir det kryss till Santa Cruz, La Palma.

29/10. Att La Palma är vackert kan vi intyga! Vi hyr en bil och gör en dagsutflykt på öns norra del. På slingriga serpentinvägar med hårnålskurvor når vi La Palmas högsta punkt ”Roque de Los Muchachos”. Utsikten är fantastisk och vi kan se både Teneriffa, La Gomera och El Hierro i fjärran.
Vi rullar sakta nerför igen och äter lunch i en liten by på vägen. På vägen mot marinan imponeras vi av gigantiska bananodlingar anlagda på terrasser på bergens sluttningar.


Sailing the Canary Islands

20/10. We don’t want cockroaches on board! After seeing them ashore, we have started the "anti-cockroach routines". This means that shoe change or shoe cleaning is mandatory when returning after being ashore. All food and other purchases are also carefully examined before it can be taken on board. We will soon start to rinse all fruits and vegetables. No cartons and well pap may come over the rails, as they potentially contain cockroach eggs! The future will tell if we manage to avoid the unwelcome guests. Some say it's impossible and that it’s only a matter of time.

21/10. We stay one day in the Puerto Calero marina, which is well maintained and has plenty of nice restaurants along the quay. Our laundry bags are emptied, washed and replaced with clean clothes by Maria and Hadar. We have a nice time with Tim and Helene from New Zealand, our neighbour boat. Tim kindly gives us some fishing gear for proper deep-sea fishing.

22/10. During the day we leave Lanzarote and sail south in a moderate following wind, and anchor just before it gets dark on Fuerteventura's south side. We don’t get any fish, despite double fishing lines. After dinner on board, we look at the movie "The man who knew infinity". A great film with reality background about the Indian mathematical genius Ramanujan.

23/10. Calm. Not many things are more boring when sailing. Most sailors prefer too much wind instead of too little wind, although most wish for a strong wind that is somewhat from the stern. We go by engine until the afternoon when the following wind arrives. Setting the gennaker plus mainsail and shutting off the engine improves the mood on board. A fish on the new line! We immediately understand that this is something completely different from what we previously got on the hook. After fifteen minutes of battle we got a one meter long approximately 20 kg tuna. Unfortunately, we're too inexperienced to take care of such a best so he managed to play dead and then slink off back to the ocean. Downhearted we berth in Puerto Rico. This is a tourist place with high music late in the evening, something we did not like very much.

24/10. We move a few hours' sailing north to Puerto Mogán. On the way we take a swim, of course. It is more than 24 degrees in the water. Puerto Mogán is also built for tourists, but charming and significantly nicer. We eat a fish dinner at the restaurant together with the crew at S / Y Ellen.

25/10. Hadar takes time out and is flying home for important doctor thesis matters. We are looking forward to his return with the bag full of “Ahlgren cars” and a variety of other necessities. The rest of us take a local bus into the island and visit the village of Mogan. Impressive scenery with steep mountain slopes.

26/10. It is mostly eastern and northeastern winds this year in the Canary Islands. As we sail west of the islands, we have the wind with us. A sunny day and nice sailing again. We take a bath before we berth at Marina del Sur in Tenerife. After dinner on board, we take a walk and buy a tall fishing hook with a long handle to catch the fish out of the ocean. Now we expect to resume deep sea fishing with greater success.

27/10. We are not completely convinced that our fish luck will consist, so we visit the fish market in Las Galletas and purchase three real nice tuna fillets for a fraction of what they would cost at home. Then we head for La Gomera where we anchor outside Puerto de Vueltas in the evening, after a lovely day of sailing. Of course fried tuna fillet is on the menu this evening.

28/10. We will explore La Gomera more later on our way back to Gran Canaria. Now we head for the most northwestern and mountainous of the Canary Islands, La Palma, nicknamed "La Isla Bonita" (the pretty island). For the first time in several weeks, we have to tack to Santa Cruz, La Palma.

29/10. We can assure you that La Palma is beautiful! We rent a car and make a day trip on the north of the island. On winding serpentine roads with hairpin bends, we reach La Palma's highest point "Roque de Los Muchachos". The view is amazing and we can see both Tenerife, La Gomera and El Hierro in the distance. We slowly drive back down again and stay for lunch in a small village on the way. On the way to the marina we are impressed by giant banana plantations on terraces on the slopes of the mountains.





Vidare till Kanarieöarna

Mot Kanarieöarna!Posted by Fredrik 22 Oct, 2017 01:12

15/10. Vi gör en heldagsutflykt till Funchal som börjar med att vi tar lokalbussen in till staden. Bussturen tar nästan en och en halv timme och vi åker förbi många små städer på vindlande bergsvägar. I Funchal åker vi cablecar upp till byn Monte. Eftersom det är söndag hedrar portugiserna vilodagen genom att inte köra turister på kullerstensgatorna ner till staden med de berömda kälkarna. Eftersom en majoritet av oss tidigare riskerat livet på kälkfärder här är vi ganska nöjda och besöker i stället den betydligt mindre riskfyllda botaniska trädgården. Mycket olika växter och fint arrangerat. Men även växter kan man bli ”mätt” på. Väl tillbaka i centrum går vi på informationsbio och ser en intressant dokumentär om Madeiras historia. Eftermiddagen avslutas med proviantering på en supermarket och sedan taxi tillbaka till båten. Nu tar resan bara en halvtimme på motorvägen. Vi noterar att portugiserna har varit flitiga under engelska lektionerna i skolan. Många pratar nästan flytande. De har förmodligen tidigt insett att portugisiska aldrig kommer att bli något världsspråk.

16/10. Fin nordostlig vind. Vi kastar loss efter frukost och sätter kurs mot Kanarieöarna med lite revat storsegel och full genua som försegel. Vi passerar de obebodda Islas Desertas under eftermiddagen, dock utan att det serveras dessert till middagen (Fredriks skämt). Under natten kör vi våra vakter på ett i stort sett öde hav.

17/10. Vinden har mojnat under natten och när det ljusnar byter vi till ett större försegel, Code 1. Redan till lunch vill vi ha mer fart och byter Code 1 mot gennakern. Eftersom vinden kommer rakt akterifrån spirar vi ut den i lovart med spinnakerbommen och kan fortsätta segla med drygt sex knops fart. Men när kvällen kommer så byter vi tillbaka till genuan, som är mycket mer lätthanterlig om det skulle blåsa upp. Det har gått bättre än förväntat så det får gärna gå lite långsammare under natten. Vi studerar stjärnhimlen och äter ”jägarsnus” för att hålla oss vakna. Innan det ljusnar kan vi ana stadsljusen från Lanzarote.

18/10. Framåt lunch ankrar vi olovandes i viken Francesa på ön La Graciosas sydsida. Området är nationalpark och man skall ha tillstånd för att ankra där. Tillstånd har vi tidigare sökt på nätet, men något svar har vi inte fått. Vi skickar ett nytt email och kontrollerar att myndigheterna fått vår ansökan och undrar när vi kan få svar. ”Probably today” lyder svaret. Vi har tidigare konstaterat att engelska inte är spanjorernas paradgren och på spanska tolkas detta antagligen som ”Mañana”, för något besked får vi inte. Vi njuter i alla fall av solen och att ostört få bada i 24-gradigt kristallklart vatten.

19/10. När vi vaknar har Ellen ankrat strax akter om oss. De lämnade Madeira ett dygn efter oss. Trevligt att få återse Ellen med besättning. Vi skiljdes för en månad sedan utanför Vigo i Spanien. Till lunch får äntligen båda båtarna sina imponerande ankringstillstånd. Tillståndet utgörs av 10 tätskrivna A4-sidor med tillstånd och restriktioner på spanska. Fantastiskt!
Under eftermiddagen skjutsar vi med gummijollen iland besättningarna till en härlig sandstrand. Ett försök att fotvandra i sanddynerna till närmaste by för glassinköp gavs snabbt upp. I stället blir det bad från stranden. På kvällen bjuder vi över Ellens besättning på småprat och lite förfriskningar före middagen. Det kommer några regndroppar som ger en fantastisk regnbåge över viken.

20/10. Vi seglar till Lanzarote, där vi bokat plats i marinan Puerto Calero på öns ostsida.


Towards the Canary Islands

15/10. We make a full day trip to Funchal, starting with the local bus to the city. The bus takes about an hour and we pass many small towns on winding mountain roads. In Funchal we go by cablecar up to the village of Monte. It is Sunday and the Portuguese honors the holy day by not driving tourists down to the city on the cobblestone streets with the famous sleighs. Since a majority of us previously risked life on mountain sleigh trips here, we are quite pleased and instead visit the much less risky botanical garden. A lot of different plants and well arranged. But you can also get enough of looking at plants. Back in Funchal city, we go to the cinema and see an interesting documentary about Madeira's history. We finish the afternoon at a supermarket and then take a taxi back to the boat. Now the trip takes only half an hour on the highway. We note that the Portuguese have been diligent during English lessons at school. Many speak almost fluently. They have probably early realized that Portuguese will never become a world language.

16/10. Nice northeasterly winds. We are leaving after breakfast and heading for the Canary Islands with a reefed mainsail and a full genoa. We pass the uninhabited Islas Desertas in the afternoon, but without getting dessert for dinner (Fredriks joke). During the night we do our watches on a desolate sea.

17/10. The wind reduces through the night and at sunset we switch to a larger head sail, the Code 1. Already at lunch, we want more speed and change the Code 1 for the gennaker. The wind comes straight from the stern, so we spare it out in the spinnaker boom and can continue sailing at just over six knots of speed. When the night comes we change back to the genoa again, which is much easier to handle if the wind increase. It has gone faster than expected so far so we don’t mind to go a bit slower during the night. We study the starry sky and eat "jägarsnus" (i.e., a mix of raisins, almonds and chocolate) to keep us awake. Before sunraise, we can see the lights of a city at Lanzarote.

18/10. Before lunch we anchor without permission in the Bay of Francesa on the island of La Graciosa. The area is a national park and you must have permission to anchor and get ashore. We have applied for permits previously, but we have not received any response. We send a new email and check that the authorities have received our application and ask when we can get a response. "Probably today" is the answer. English is not the Spaniards primary skill and in Spanish this is probably interpreted as "Mañana", because we do not get any response. In any case, we are enjoying the sun and are swimming in 24 degrees crystal clear water.

19/10. We wake up and S/Y Ellen has anchored next to us. Nice to see Ellen with crew again. We split up a month ago outside of Vigo in Spain. At lunchtime, at last, both boats got the anchorage permission. The permit is 10 pages long and written in Spanish. Fantastic!

In the afternoon, we take dinghy to the beautiful beach. An attempt to walk the sand dunes to the nearest little village for ice cream was quickly abandoned. Instead we took a swim and enjoyed the beach. We invite Ellen's crew to a chat and drinks before dinner. A little bit of rain and a fantastic rainbow over the bay.

20/10. We sail to Lanzarote, where we had booked a place in the marina Puerto Calero on the island's east side.



Överfarten till Madeira

Mot Kanarieöarna!Posted by Fredrik 14 Oct, 2017 20:55

7/10. Marinan ligger nära flygplatsen och sent på eftermiddagen anlände Micke R. som planerat. Hade Micke hoppats på en glad kväll i Lissabon visade han inte sin besvikelse när vi genast kastade loss med 3 knops tidvatten i aktern för att segla mot Porto Santo (en liten systerö till Madeira med endast cirka 3500 bofasta).

8/10. Seglingen till Porto Santo beräknades ta cirka fyra dygn. Vi gick vakt om vakt enligt flottans urgamla system, dvs. fyratimmarsvakter utom mellan klockan sexton och tjugo då det är tvåtimmarsvakter. Tyvärr kom dimman framåt eftermiddagen och förstörde våra möjligheter av att förkovra oss i att identifiera stjärnor och planeter.

9/10. En strålande solskensdag till sjöss. Tyvärr bara med svaga vindar. Besättningen, som börjar längta efter bad, duschar saltvattendusch på akterdäck och avslutar tvagningen med lite färskvatten. Sjövattnet är rejält salt och äntligen har vattentemperaturen kommit över 21-gradersstrecket. Till solnedgången serverar Maria alkoholfria ”sundowners” tillsammans med stekta Piementos-de-Padrone (små gröna paprikor) i sittbrunnen.

10/10. Fortsatt segling i svag vind. När farten sjunker under två knop så stöttar vi med lite motorgång. När vi kör huvudmotorn får vi varmvatten så att vi enklare kan få diskvatten. Men det är alltid lika glädjande när vinden återkommer. Natten är magiskt vacker med en helt klar stjärnhimmel och månsken och därtill ljumma vindar, då är det ett nöje att sitta vakt. Det är det däremot inte alltid när dimman är tät och tröttheten gör sig påmind. Några lastfartyg passerar på långt avstånd, annars är vi helt ensamma. Mycket te, kaffe och choklad går åt under en nattvakt och när samtalsämnena tryter framåt tretiden på morgonen och ögonlocken känns tunga, så är det skönt när det är dags att väcka nästa vakt.

11/10. Fiskelyckan har provats då och då utan framgång efter att vi inköpte lina och bete i Porto. Nu blev det ändring på den saken. Vid lunchtid fick vi napp och håvade in en tonfisk modell mindre, som skickligt styckades av Maria. Knappt var fisken lagd i frysen innan det var napp på nytt. Hadar fick nu visa sin kirurgskicklighet och tog hand om styckningen. Därefter avslutades fisket. Vi vill kunna äta annat än tonfisk.

12/10. På morgonkulan blåste det fint och vi hade bara några timmar kvar till Porto Santo när Hadar i en brottningsmatch med ett genuaskot på rymmen, tappade sina nya glasögon överbord. Eftersom sjökortet visade att djupet var mer än 3000 meter vägrade Fredrik att ens göra ett försök att hitta dem, trots sin tidigare goda statistik i ämnet. När det ljusnar kan vi skönja land! Till lunch förtöjer vi i Porto Santo efter knappt 5 dagars segling och ca 500 avverkade distansminuter. För de lite mindre erfarna seglarna (Maria), så var denna överfart en bra träning på det som komma skall. Maria tycker att det jobbigaste var bristen på sömn. Det försäkrar dock de ombord som gått många vakter i sina dar, att det blir bättre med tiden! På kvällen äter vi som omväxling en utmärkt restaurangmiddag.

13/10. Härligt morgondopp på stranden alldeles vid sidan om marinan. Vattentemperaturen är nu 23 grader. Därefter städning och artistkonster för att lämna vårt avtryck i Porto Santo. Det hör till att besökande båtar målar sitt bomärke på vågbrytaren som omger marinan. Till kvällen lägger vi oss vid en boj i hamnen för att kunna avnjuta egenfångad grillad tonfisk till middag.

14/10. Tidig losskastning för att kunna segla till Madeira innan det blir stiltje. Det är bara 25 NM så vi kommer fram redan innan lunch och ankrar i en vik för att bada och äta lunch. Vattentemperaturen har nu stigit till nästan 25 grader och båtens vattenlinje blir ordentligt rengjord med borste. På eftermiddagen förtöjer vi i marinan Quinta do Lorde eftersom båda marinorna i Funchal var fullbelagda.

The crossing to Madeira

7/10. The marina is located close to the airport and Micke R. arrived late in the afternoon as planned. Had Micke hoped for a happy evening in Lisbon, he did not show his disappointment when we immediately left with 3 knots of tide in the stern to sail towards Porto Santo (a small sister island to Madeira with only approximately 3500 inhabitants).

8/10. The sailing to Porto Santo was estimated to take about four days. We did watches according to the navy's ancient system, ie. four-hour watches except between four and six in the afternoon when the watches are only two hours. Unfortunately, the fog arrived in the afternoon and stopped us from learning more about astronomy.

9/10. A wonderful sunny day at sea. Only weak winds, unfortunately. The crew, was longing for a bath, so we took a saltwater shower on the aft deck and finished with some fresh water. The sea water is really salty and the water temperature has finally reached the 21 degrees C (70 degrees F). At sunset, Maria serves alcohol-free “sundowners” and fried Piementos-de-Padrone in the cockpit.

10/10. Still sailing in weak winds. When the speed drops below two knots, we support a little bit with the engine. When we run the diesel engine, we get hot water which makes it easier for us to do the washup. But it is always very nice when the wind returns. The night is magical with a perfectly clear starry sky, moonlight and warm winds. Such nights it’s very nice to have the watch! However, it is not always nice, when the fog is dense and the tiredness starts. Some cargo ships are passing us at long distance, otherwise we're all alone. A lot of tea, coffee and chocolate are consumed during a night watch and at three o´clock in the morning when the conversation has become quiet and the eyelids feel heavy, it feels good when it's time to wake up the next watch.

11/10. Since we bought lure and line in Porto the fishing luck has been tested occasionally without success. Today we were finally lucky! At lunchtime we got a tuna (size small), which was cleaned and cut by Maria. The fish was hardly put in the freezer before we got a second one! Hadar now showed his surgical skills and took care of the cut. Then we stopped the fishing. We don’t want to eat only tuna.

12/10. In the morning it was a good wind and we only had a few hours left for Porto Santo when Hadar during a wrestling game with a genoa sheet dropped his new glasses overboard. Since the chart showed a depth of more than 3000 meters, Fredrik refused to even try to find them, despite his previous good statistics on the subject. After the sunrise we can see land! We arrive at the marina in Porto Santo at lunchtime, after a little less than 5 days of sailing and about 500 nautical miles. For the less experienced sailors (Maria), this crossing was a good training for the future. Maria thinks the hardest thing with the crossing was the lack of sleep. However, those more experienced aboard ensured that it will get better over time! In the evening we eat an excellent dinner ashore.

13/10. A lovely morning swim. The water temperature is now 23 degrees. We are doing some cleaning on the boat and some art work to leave our imprint in Porto Santo. Visiting boats paint their mark on the breakwater surrounding the marina. In the evening we move and anchor in the bay and can enjoy self-caught grilled tuna for dinner.

14/10. We leave early to sail to Madeira before the forecasted calm. It is only 25 NM so we arrive before lunch and anchor in a bay for lunch and a swim. The water temperature has now risen to almost 25 degrees C (77 degrees F) and the waterline of the boat is properly cleaned with a brush. We berth at the marina Quinta do Lorde since none of the marinas in Funchal had any place for us.





Från Nazaré till Lissabon

Mot Kanarieöarna!Posted by Maria 07 Oct, 2017 12:21

1/10. Vi lämnar Nazaré innan soluppgången för att segla till Cascais. Dit är det 70 NM vilket betyder 12 timmars segling om vi lyckas hålla 6 knop i genomsnitt (6 knop x 12 h = 72 NM). Vinden är nordlig, dvs. akterlig och varierar inledningsvis mellan 7 och 12 m/s. Solen tittar fram, vi får återigen besök av delfiner, och allt är behagligt ombord. Under eftermiddagen ökar vinden successivt och vi minskar segel. När vi når udden väster om Cascais har vinden ökat till max 18,9 m/s, vilket är lite mer än vad som känns behagligt. Men Salsa uppför sig fint och surfar nerför vågdalarna. 11,4 knop genom vattnet visar loggen som toppfart. Efter den här fantastiska seglingen känns det väldigt tryggt och behagligt att förtöja i marinan i Cascais. Genomsnittsfarten under dagen blev nästan 7 knop.
Vi är alla trötta efter en lång dags segling, äter en pizza iland och somnar ovaggade.

2/10. Vi vaknar till värmen, äntligen! Det blir frukost i sittbrunnen och temperaturen under dagen blir uppåt 30 grader. Härligt efter veckor med täckjacka och mössa! Vi ligger kvar i marinan, så dagen ägnas åt lite båtvård, promenader, läsa böcker och bara njuta av värmen. Tyvärr är det fortfarande bara 15 grader i vattnet, så det blev inget dopp idag heller. Det är nu lågsäsong i Cascais, så det finns gott om plats på stränderna och väldigt få doppar sig i havet.

3/10. Vi behöver handla mat och tar en promenad till supermercadon ”Jumbo”. De har allt man behöver och lite till. Kundvagnen blir välfylld, så det får bli taxi tillbaka till hamnen. Det är varmt och vi bestämmer att flytta ut i viken och ankra för att få lite svalka och för att kunna bada. Nackdelen är att här ute rullar det en del, men vi hoppas att vi kan sova bättre här ute i natt. Fredrik badar och passar på att ta bort sjögräset som växt sig tjockt på vindrodret. Framåt kvällen sätter vi upp grillen och grillar härlig fisk (tyvärr inte egenfångad utan inköpt på Jumbo) och äter salsa (!) därtill och ett glas vitt. Cascais är fantastiskt vackert från sjösidan och vi njuter i solnedgången.

4/10. Salsa rullade mjukt i atlantdyningarna under natten. Vi hade lagt ut 45 m ankarkätting trots att vinden var svag och djupet bara var 8 meter. Maria sov oroligt och blev helt självpåtaget ankarvakt ungefär varje timme under natten, trots försäkringar om att allt var lugnt (vilket det också var). Efter frukost fortsätter vi mot Lissabon för att förtöja i Marina Parque das Nacoes. Här kommer vi att invänta Micke R. som ska förstärka besättningen från den 7/10.
Med svaga vindar akterifrån hissar vi Code 1 seglet och gör som max 3 knop genom vattnet. Men eftersom vi seglar med tidvattnet blir farten över grund 5-6 knop. Watermakern testas ånyo med negativt resultat. Watermakern verkar bli vårt stora huvudbry inför atlantöverseglingen. Utan en fungerande watermakern blir överseglingen väldigt mycket mer strapatsrik. Efter förtöjning på eftermiddagen besöker vi Lissabons imponerande akvarium, som reklamen (och även Wikipedia) påstår vara Europas största inomhusakvarium. Väldigt fint och välordnat är det i vilket fall. Bläckfisken (se på Instagram) imponerade mest.

5/10. Sightseeing i Lissabon. Vilken fantastisk stad! Vi åker buss och spårvagn, besöker Castelo de S. Jorge (en fästning byggd av Morerna i mitten av 11:e århundradet), vandrar i små trevliga gränder och äter Bifana (Portugals ”national sandwich” som består av fläskkött som är marinerat i vitlök och kryddor och äts med senap) och Pastéis de Nata (små portugisiska bakverk av smördeg och vaniljäggkräm).

6/10. Stor städ-, tvätt- och underhålls-dag ombord. På eftermiddagen belönar vi oss själva genom att åka cable car över expoområdet från världsutställningen 1998.

Mycket imponerande byggnader, men det lyste lite igenom att det varit svårt att hitta nya verksamheter för alla fina lokaler. Men köpcenteret ”Vasco Da Gama” var i alla fall välfyllt med både affärer och shoppande människor.

From Nazaré to Lisbon.

1/10. We leave Nazaré before sunrise to sail to Cascais. It's 70 NM which means 12 hours sailing if we manage to hold 6 knots in average (6 knots x 12 h = 72 NM). The wind is northerly, i.e. from behind and varies initially between 7 and 12 m / s. The sun is shining, we see dolphins again and everything is comfortable on board. The wind gradually increases in the afternoon and we reduce sails. When we reach the tip west of Cascais, the wind has reached a maximum of 18.9 m / s, which is a little bit more than what we think is comfortable. But Salsa is doing well and is surfing down the troughs of the sea. The top speed is 11.4 knots through water. After this amazing sailing, it feels very safe and comfortable to moor in the marina in Cascais. The average speed during the day was almost 7 knots.

We are all tired of a long day's sailing, we eat a pizza ashore and then fall asleep.

2/10. We wake up to the heat, at last! We eat breakfast in the cockpit and the temperature during the day reach up to 30 degrees Celsius (86 F). Lovely! After weeks of hooded jacket and hat on! We are staying in the marina and spend the day doing maintenance on board, walking, reading books and just enjoying the warm weather. Unfortunately, it's still only 15 degrees in the water, so no swim today - either. It’s off season in Cascais, so the beaches are not crowded and very few are taking a swim.

3/10. We take a walk to the supermercado "Jumbo" as we need to shop food. They have everything you need plus a little bit more. The shopping cart is well stuffed, so we get a taxi back to the port. It's hot and we decide to move to the bay outside Cascais and anchor to get some cool and to take a swim around the boat. The disadvantage is that out here the boat is rolling a lot, but we hope we can sleep better tonight. Fredrik is taking a swim and is trying to remove the seaweed that grows thick on the wind rudder. We set up the grill in the evening and grill a delicious fish (unfortunately not self-caught but purchased at Jumbo) served with salsa (!) and a glass of white wine. Cascais is amazing from the sea side and we enjoy the sunset.

4/10. Salsa is rolling smoothly in the Atlantic dunes during the night. We laid out 45 m of anchor chain, although the wind was weak and the depth was only 8 meters. Maria did not sleep very well because of the rolling and became a self-appointed anchor guard during the night, despite assurances that everything was OK (and it was). We continue towards Lisbon after breakfast, to moor in the Marina Parque das Nacoes. Here we will wait for Micke R. who will join the crew on the 7/10. Weak winds from behind and we raise the Code 1 sail and make a maximum of 3 knots through the water. But because we sail with the tide, the speed is 5-6 knots over ground. The watermaker is tested again with negative results. The watermaker seems to be our major headache for the Atlantic crossing. Without a functioning watermaker, the crossing becomes much more adventurous. After mooring in the afternoon, we visit Lisbon's impressive aquarium, which the advertisement (and also Wikipedia) claims to be Europe's largest indoor aquarium. In any case, it’s very nice! The large octopus (see Instagram: “sailingwithsalsa”) impressed the most.

5/10. Sightseeing in Lisbon. What a wonderful city! We travel by bus and tram, visiting Castelo de S. Jorge (a fortress built by the Moors in the mid-11th century), wandering in small pleasant alleys and eat Bifana (Portugal's "national sandwich" consisting of pork marinated in garlic and spices and served with mustard) and Pastéis de Nata (small Portuguese pastries with vanilla eggcream).

6/10. A big cleaning, laundry and maintenance day on board. We reward ourselves in the afternoon by going with the cable car across the expo area from the 1998 World Expo that took place in Lisbon. Very impressive buildings, but it seemed that it was difficult to find new businesses for all the nice premises, a lot were empty, however, the shopping mall "Vasco Da Gama" was very busy with a lot of shops and people.



Från Povoa da Varzim till Nazaré

Mot Kanarieöarna!Posted by Fredrik 30 Sep, 2017 23:15

23/9. Stillaliggande dag. Vi promenerar på staden, provianterar och lagar två sorters grytor till infrysning så att vi skall ha lite lättlagat om sjön blir obehaglig. På kvällen kommer broder Hadar från flygplatsen och mönstrar ombord. Han skall stanna ombord ända till St. Lucia i Karibien.

24/9. Ofrivilligt stillaliggande dag. Hamnen är stängd för trafik pga. höga vågor. Detta trots att det inte blåser särskilt mycket. Men vågorna, som kan färdas väldigt långt, kommer från något oväder ute på atlanten. Att hamnen är stängd för all trafik markerar hamnkaptenen genom att hissa en cylinder på en signalstång på hamnkontoret. Men det kungörs också på NAVTEX, som är ett radiosystem för väder och sjösäkerhetsmeddelanden. Där ser vi att det inte bara är Varzim som är stängd utan de flesta hamnar på kuststräckan.

25/9. Hamnen är åter öppen och vi lämnar Povoa da Varzim och får en härlig segling i sol till Porto där vi förtöjer i Douro marina. Vi promenerar till centrala Porto och går på ny portvinsprovning. Naturligtvis kombineras provningen med lite inköp och portvinsförrådet ombord börjar nu bli välfyllt. Nu gäller det bara att fundera ut; när smakar ett glas portvin bäst? Alltid!

26/9. Marinan bjöd på färskt bröd som fanns i sittbrunnen på morgonen. Det uppskattas och vi kommer att komma ihåg denna vänliga marina! Efter frukost lämnar vi för segling i sydvart i svaga vindar. Tyvärr kom den omtalade Portugaldimman framåt dagen och vi gick för motor in till Aviero där vi ankrade i en vik. Av sex ankrade båtar i viken var tre svenska. Lite förvånande är det att vi möter så mycket svenska båtar med både unga och äldre besättningar. Beror det på bättre ekonomi i Sverige än i övriga Europa, eller beror det på att vi i Sverige har tråkigare vintrar?

27/9. Vi lämnar Aviero i solsken och behaglig vind. Först en svag landbris som under förmiddagen vred så att vi fick kryssa för att sedan släppa på skoten när vinden efter lunch blivit en fin sjöbris. Tyvärr kom dimman igen framåt eftermiddagen och med dimman följde stiltjen. Det fick bli motorgång in till Figuiera da Foz.

28/9. Vi ligger stilla och gör en tågutflykt in i landet till den gamla universitetsstaden Coimbra. Vi noterar att lufttemperaturen i Coimbra är 29 grader dvs. tio grader varmare än i Figuiera da Foz. Det måste bero på att havet, med sina 15 grader, kyler ner kuststaden. I Coimbra besöker vi universitetet som är ett av de äldsta i Europa.

29/9. Hadar är tidigt uppe för sin löparrunda. Vi andra föredrar att dra oss en timme till. Han återkommer med färskt frukostbröd. Nu har dimman fått ett fast grepp om både oss och kustremsan. Dimman kom redan på morgonen och följde oss hela dagen. Sikten är ibland mindre än 100 m. Även om radarn är på så kan utkikarna inte slappna av, fiskarnas bojar dyker upp väldigt plötsligt och vi måste väja för en del.

Vi slänger ut en fiskelina och hoppas på färsk tonfisk eller dorada till kvällsmat. De enda som blir intresserade av betet är fiskmåsarna. I dimman är det svag vind så under dagen blir det mycket motorgång innan vi når fram till marinan i Nazaré. När man står och spejar ut i dimman bildas det små vattenpärlor på glasögonen och Fredrik väljer att ha sina glasögon hängande runt halsen i ”senilsnöret”. Efter förtöjning saknas, förvånande nog (Fredriks kommentar), glasögonen. De måste ha lämnat senilsnodden och ägaren i samband med förtöjningsarbetena.

30/9. Nu tror väl läsarna att vi börjat få brist på saker att skriva om och därför hittar på små incidenter. Men Fredrik intygar, med högra handen på Pilotboken, att det inte var någon planerad glasögonincident. Sökområdet blev mindre den här gången, men sikten var väldigt dålig, så det tog femton minuters dykning i hamnen innan glasögonen upphittades. HURRA IGEN! Nu får det inte hända fler gånger. Även för turgubbar måste turen någon gång ta slut.
Vi ligger stilla under dagen och tittar på Nazaré. En fin liten stad (fiskeby) med fantastiska stränder.

Utanför Nazaré ligger en djuphavsgrav, Canyon do Nazaré, som kan ge upphov till jättevågor under rätt förhållanden. Här har det satts världsrekord i big-wave surfing.

From Povoa da Varzim to Nazaré.

23/9. A day alongside. We take a walk in the city, make some provisioning and cook two kinds of stews that we put in the freezer. It will make it a bit easier to have food prepared if the sea gets uncomfortable. In the evening, brother Hadar arrives. He will stay on board all the way to St. Lucia in the Caribbean.

24/9. Inadvertently a day alongside. The port is closed for traffic because of high waves, although there is very little wind. The waves, which can travel very far, origins from bad weather on the Atlantic. The harbour master is hoisting a cylinder outside the port office to mark that the port is closed for all traffic. It is also announced on NAVTEX, which is a radio system for weather and maritime safety messages. We notice that it is not only Varzim that is closed, but almost all ports on the coastline.

25/9. The harbour is open again and we leave Povoa da Varzim. We have a wonderful sailing in sunshine to Porto, where we berth in Duoro marina. We take a walk to central Porto and another port-tasting. Of course, the tasting includes some purchase and the port supply on board starts to be well stocked. Now, the question is; When does a glass of port taste the best? Always!

26/9. The Douro marina delivered fresh bread in the cockpit in the morning. It was appreciated and we will remember this friendly marina! We leave after breakfast sailing south in weak winds. Unfortunately, the reputed Portuguese fog arrived during the day and we were motoring to Aviero where we anchored in a bay. Of the six boats anchored in the bay there were three Swedish. It’s a little surprising that we meet so many Swedish yachts with both young and older crews. Is it because of a better economy in Sweden than in other European countries, or is it because of the Swedish cold winters?

27/9. We leave Aviero in sunshine and pleasant winds. First a weak easterly breeze from land that changed in the morning so we had to tack. After lunch we got a nice westerly sea breeze and could release the sheets a bit. Unfortunately, the fog returned again in the afternoon and with the fog followed calm. We were motoring the last hour to Figuiera da Foz.

28/9. A day alongside. We take the train to the old university city of Coimbra. The temperature in Coimbra is 29 degrees i.e., ten degrees warmer than in Figuiera da Foz. The reason must be that the cold ocean, cools down the seaside town. We visit the university of Coimbra, which is one of the oldest in Europe.

29/9. Hadar gets up early and goes for a run. He returns with fresh bread for breakfast. The fog has got a firm grip on the coast. The sight is sometimes less than 100 m. Even though the radar is on, the lookouts cannot relax, the fishermen's yarn balls appear suddenly and we have to give way for some. We have a fishing line out and hope to get fresh tuna or dorada for supper. The seagulls are the only ones interested in the bait. The wind is weak, so we have to use the engine a lot before reaching the Nazaré marina. In the fog, tiny water drops cover the glasses, so Fredrik chooses to wear his glasses hanging around his neck. After mooring the glasses are missing again. Surprisingly (Fredrik's comment).

30/9. Our readers may think that we have nothing to write about and therefore make up small incidents. But Fredrik, with his right hand on the Pilot book, states that there was no planned incident. The search area was smaller this time, but the sight was very bad, so it took fifteen minutes of diving in the harbour before the glasses were found. HURRAY AGAIN! This must be the last time! Even for lucky guys, the luck will end at some point.

We stay alongside during the day and explore Nazaré. A nice little town (fishing village) with amazing beaches. Outside Nazaré lies a deep-sea grave, Canyon do Nazaré, which can give rise to giant waves under right conditions. The world record in big-wave surfing took place here.





Mot Portugal!

Mot Kanarieöarna!Posted by Maria 23 Sep, 2017 13:57

16/9. ”Shit happens”! Ett antal gånger tidigare har Fredrik artigt avböjt förslag att sätta en “senilsnodd” på glasögonen. I samband med arbete på fördäck ikväll bar det sig inte bättre än att hans progressiva glasögon föll i havet. Inte oväntat! (Maria's kommentar). Bottendjup 10 meter och 35 meter ankarkätting ute. Det blir ett ganska stort sökområde.

17/9. Efter orolig sömn och moget övervägande beslöt Fredrik att göra ett försök att hitta glasögonen. Om man inte har tur så ska man inte vara på sjön och absolut inte hålla på med dykning. Trots att vinden hade vänt 180 grader under natten så upphittades glasögonen efter mindre än tio minuters dykning. HURRA! Var det tur eller skicklighet? Eller en kombination?

Framåt eftermiddagen seglar vi till en marina i Vigo. Vi har en ”date för service” i morgon.

18/9. En långsegling är inte alltid lika idyllisk som många kanske inbillar sig. Ofta är det något som gått sönder och behöver fixas. Redan i Plymouth upptäckte vi att sjövattenfiltret, och eventuellt även bottenventilen, till generatorn hade korroderat och behövde bytas. Men helst inte i England. Där tar de hutlöst betalt för allt arbete och särskilt båtlyft. I Vigo fanns svenska Henrik och Christian som bedrev ”Nautic Supply” och gärna åtog sig arbetet. Behövde båten lyftas ur vattnet hade Henrik de rätta kontakterna. Medan Fredrik assisterade vid arbetena ombord fick tjejerna landpermission för att efter tågresa vandra de sista hundra metrarna till katedralen i Santiago de Campostela. Det blev ett alltför kort besök och hit vill vi gärna återkomma till fots en annan gång.
Efter dagens verksamhet återvänder vi till Islas Cies och ankrar. Storstaden Vigo saknar vi inte.

19/9. Morgondimma och stiltje. Efter frukost startar vi både motor och radar och tuffar till Baiona. Utkikarna fördubblas för fiskarnas fiskeprickar och garnkulor syns inte på radarn. Allt går bra och vi förtöjer i Baiona. Hit kom Columbus efter att ha upptäckt nya världen. En replika av skeppet Pinta, som förutom Santa Maria och Nina deltog i upptäcktsresan, ligger i hamnen. Besök är tillåtet men vi väljer i stället att promenera på den imponerande långa ringmuren som är från 1400-talet. Muren omger det renoverade slottet som idag är hotell.

Nu har vi anpassat oss till spanjorernas middagsvanor. Vi äter en utsökt middag (som börjar 22.30) inne bland gränderna i Baiona.

20/9. Stiltje på morgonen och vi vill komma söderut. Vi börjar med motorgång, men framåt lunch så blåser en härlig NV vind och vi slörar i solsken till Povoa da Varzim. Vi njuter i solen, fast täckjackorna behåller vi på! På vägen brassar vi (ställer om) klockorna en timme bakåt på grund av longituden och skiftar gästflagga från den spanska till den portugisiska.

21/9. Utflyktsdag till Porto. Vi åker bussrundtur och ser massor av fina kakelklädda hus och kyrkor. Azulejo heter plattorna på portugisiska. Vi vill ha en kakelplatta med oss hem, men eftersom de inte tål frost passar de nog bäst som grytunderlägg hemma. Efter lunch besöker vi ett portvinshus för lite provsmakning och portvinsinköp. Att vi lite senare på eftermiddagen hittar samma portvin till nästan 25 % lägre pris än i portvinshuset kan vi bara skratta åt. Vi tröstar oss med att det är upplevelsen som räknas!

22/9. Vi ligger kvar i Povoa da Varzim. Stor städ- och tvätt-dag ombord. Carro lämnar oss för hemresa efter dryga två veckor ombord. Välkommen åter!
Watermakern testas och fungerar utmärkt. Märkligt att den inte vill fungera när vi är till sjöss? Är den trots allt känslig för lite låg spänning?

Vi vill passa på att tacka för alla trevliga hälsningar och kommentarer vi får. Vi läser allt med glädje!

Towards Portugal!

16/9. "Shit happens"! On several occasions, Fredrik has politely declined suggestions to put a "senile lanyard" on his glasses. When he was working on the fore deck tonight, his progressive glasses fell into the sea. Not unexpected! (Maria’s comment). Bottom depth of 10 meters and 35 meters of anchor chain in the water. That makes a pretty big search area.

17/9. After a night of bad sleep and consideration, Fredrik decided to make an attempt to find the glasses. If you are not lucky you should not go to sea and absolutely not dive. Even though the wind had turned 180 degrees during the night, the glasses were found after less than ten minutes of diving. HURRAY! Was that luck or skill? Or a combination of both?

We sailed to a marina in Vigo in the afternoon. We have a "date for service" tomorrow.

18/9. A long sailing trip is not always as idyllic as many may imagine. Often, something is broken and needs to be fixed. Already in Plymouth we discovered that the seawater filter, and possibly the skin fitting, to the generator had corroded and needed to be replaced. But preferably not in England. They pay extortionately for all work onboard and in particular for a boat lift. In Vigo we met Swedish Henrik and Christian who worked with "Nautic Supply" and gladly accepted the work. If the boat had to be lifted out of the water, Henrik had the correct contacts. While Fredrik assisted in the work on board, the girls got a leave to travel by train and foot to the cathedral of Santiago de Campostela. It was a very short visit and we would love to return hiking another time.

We return to Islas Cies and anchor after today’s activities. We do not miss the big city of Vigo.

19/9. Morning fog and calm. We start both the engine and the radar and went slowly to Baiona after breakfast. Lookouts are doubled because fishermen's net poles and yarn balls are not visible on the radar screen. Everything goes well and we are moored in Baiona. Columbus landed here after discovering the new world. A replica of the ship Pinta, which besides Santa Maria and Nina participated in the exploration, lies in the port. Visits are allowed but we decided to take a walk on the impressive long city wall dating from the 1400s. The wall surrounds the renovated castle which today is a hotel. We have finally got adapted to the Spanish food habits. We eat a delicious dinner (starting at 22.30) at a restaurant inside the alleys of Baiona.

20/9. No wind in the morning and we want to go south. We start the engine, and after lunch we get a beautiful NW wind and a fantastic sailing in the sunshine to Povoa da Varzim. We're enjoying the sun, but we are keeping the warm jackets on! On the way we brace (turn) the clocks an hour back (because of the longitude) and shift the guest flag from Spanish to Portuguese.

21/9. An excursion to Porto. We get on the hop on/hop off bus and see a lot of nice tiled houses and churches. The tiles on the houses are called “Azulejo” in Portuguese. We want to buy a tile and take with us home. However, since they are not frost safe, they are probably best suited as a coaster at home. We visit a “Port house” after lunch, for wine tasting and port purchases. Later, we find the same port at almost 25 % lower price in a city shop. We can only laugh. The visit was a great experience and that is the most important!

22/9. We are staying in Povoa da Varzim. Cleaning and laundry day on board. Carro leaves us and returns home after spending more than two weeks on board. Welcome back! The watermaker is tested again and works well. Strange that it does not always want to work when we are at sea? Is it sensitive to low voltage, after all?

We would like to thank you for all the nice greetings and comments we are receiving. We read everything with great joy!









Ria de Muros till Islas Cies

Mot Kanarieöarna!Posted by Maria 17 Sep, 2017 12:45

11/9. Härligt att vakna till ankars en solig morgon. Vi börjar dagen med att sätta en klisterlapp över en liten reva som vi fått i genuan. Nu uppskattas särskilt att Salsa fått kvinnliga besättningsmedlemmar. Med hjälp av en hårfön torkar vi seglet så att klisterlappen fastnar som den skall. Hårfönen har nu förtjänat sin plats ombord. Efter avslutat reparationsarbete seglar vi till Ria de Muros. Under seglingen görs ett nytt försök att få igång watermakern. Försöket lyckas när vi kör båtens generator samtidigt med watermakern, och vi fyller upp färskvattentanken. Tidigare misslyckanden har antagligen berott på att spänningen vid tidigare körningar har sjunkit för lågt. Watermakern skall visserligen larma för underspänning, men det har den inte gjort. Vi håller tummarna för att detta är sista kapitlet i följetongen om watermakerproblem och firar ”Watermakerns Dag” genom att bjuda in våra grannbåtar på ett glas bubblande Cava efter förtöjning i Muros marina.

12/9. Vi bestämmer oss för att stanna ytterligare en dag i Muros. Staden är mysig och har ofattbart många restauranger för sina 9000 invånare. Bläckfisk, både på längden och tvären, är det genomgående temat på menyerna.

13/9. Vi seglar vidare söderut till Ria de Aurosa. Vår förhoppning om varmare badvatten kommer på skam liksom förhoppningen om mysiga ankarvikar. Rians kuster är nerlusade med musselodlingar, s.k. Vivaros. Det är flottar som ligger i stort antal med ca 40 meters mellanrum. Visserligen kan man ankra mellan dessa och stranden men det känns inte bekvämt att vara instängd av obelysta flottar om man skulle tvingas lämna ankarplatsen i mörker. Till slut hittar vi en acceptabel ankarplats utanför staden Pobra do Caraminal. Vi bjuder över den norska båten Olivias besättning på drink och småprat.

14/9. På morgonen blev vi bjudna på färsk baguette och croissanter av Olivias skeppare, som tagit jollen i land och handlat. Mycket uppskattat!
Vi lämnar Ria de Aurosa och seglar till nästa ria med en frisk slör och halvvind. Tidvis loggar vi över åtta knop genom vattnet. Eftersom strömmen är med oss blir det nästan nio knop över grund i solskenet. Det känns som lite ”pay-back” efter allt kryssande som vi gjort under den första månaden. Till kvällen förtöjer vi i marinan i Sanxenxo. Trots stadens svåruttalade namn uppskattar vi både marinan och staden. Rent, snyggt och god ordning.

15/9. Eftersom vi fått tipset att vi inte får missa den lilla fiskebyn Combarro i Ria de Pontevedra, så gör vi en kort sjöresa dit. Under färden underhålls vi av delfiner, men av en annan typ än de vi sett tidigare. De här är större och ofta lite lojare. Combarro som är en mycket charmig liten by är bl.a. känt för sina ”horreos” som är små hus som står på sten pelare och har använts till att lagra spannmål. Vi äter ute på kvällen och för första gången sedan vi kom till Spanien blir det paella.

16/9. Nu är det Islas Cies som gäller! Hit är det ungefär 20 sjömil från Combarro. Vi njuter av fin segling, först kryss men sedan vände vinden till vår fördel och vi seglade i halvvind och solsken. Efter 10 dagar ombord har Maria fått lite stadigare sjöben och kunde fixa till en god spansk tortilla av rester till lunch.

Cies öarna är nationalpark och består av flera öar. För att besöka Islas Cies och navigera och ankra här krävs tillstånd av ”Parque Nacional Islas Atlánticas de Galicia”. Navigeringstillståndet hade vi redan sökt från Sverige och fått innan vi åkte och ankringstillståndet sökte vi idag på internet och fick positivt svar direkt. Spanien hat inträtt i it-åldern. Långa kritvita stränder och turkosblått vatten. Det märks att det är ett populärt utflyktsmål för spanjorerna, här är mycket folk. Vatten temperaturen är fortfarande inte mer än 14 grader så vi avstår från ett dopp.
Ria de Muros to Islas Cies

11/9. It’s wonderful to wake up anchored on a sunny morning. The day starts by putting a sticker over a small rip that we got in the genua. The female crew members are now especially appreciated. With the help of a hair dryer we dry the sail so that the sticker can attach as it should. The hair dryer has now earned its place on board. We sail to Ria de Muros. During the sailing, a new attempt is made to start the watermaker. We are successful when we run the boat's generator at the same time as the watermaker, and we can fill up the freshwater tank. The failure has probably been that the voltage in previous attempts have dropped too low. The watermaker, though, should alert for undervoltage, but it has not. We cross our fingers that this is the last chapter of the story of the watermaker problems and celebrate the "Watermaker's Day" by inviting our neighbours for a glass of Cava after mooring in Muros marina.

12/9. We decide to stay another day in Muros. The city is charming and has an unbelievably amount of restaurants for its 9000 inhabitants. Octopus, in all various ways, is the standard theme on the menus.

13/9. We continue south to Ria de Aurosa. Our hope of warmer water comes to shame as well as the hope of nice anchoring. The coast of the Ria is nestled with mussel plants, so-called “vivaros”. They are floats that lie in large numbers at about 40 meters apart. Certainly, one can anchor between these and the beach, but it does not feel comfortable to be trapped by unlit floats if you are forced to leave the anchorage in the dark. Finally, we find an acceptable anchorage outside the city of Pobra do Caraminal. We invite the Norwegian boat Olivia's crew for a drink and chat.

14/9. In the morning, Olivia’s skipper, who had taken the dinghy ashore, delivered fresh baguette and croissants to us. Much appreciated!

We leave Ria de Aurosa and sail to the next ria in a moderate broad reach and half wind. Occasionally we log over eight knots through the water. Since the current is with us, we do almost nine knots of speed over ground in the sunshine. A little "pay-back" after all the tacking during the first month! We moor at the Sanxenxo marina in the evening. Despite the difficult pronunciation of the city name, we appreciate both the marina and the town. Clean, tidy and good order.

15/9. We had got the tip not to miss the small fishing village of Combarro in Ria de Pontevedra. Dolphins entertain us during the trip. Combarro which is a very charming little town is among other things known for its "horreos", which are small houses that stand on stone pillars and have been used for grain storage. We eat paella (the first since we arrived in Spain) at a restaurant in the evening.

16/9. Islas Cies next! It's about 20 nautical miles from Combarro. We enjoy the great sailing, tacking first but then the wind turned to our favour and we sailed in half wind and sunshine. Maria’s sea legs got a little more stable after 10 days on board and Maria cooked a good Spanish tortilla from leftovers for lunch.

Cies islands are national parks and consist of several islands. To navigate, anchor and visit Islas Cies, permission is required from the "Parque Nacional Islas Atlánticas de Galicia". We had already applied for and received the navigation license from Sweden before we left. We applied for the anchorage license via the internet today and received a positive response immediately. Long white beaches and turquoise blue water. This seems to be a popular excursion destination for the local people. We refrain from a swim. The water temperature is still not above 14 degrees.





Next »