Loggbok

Loggbok

Les Saintes och Dominica

KaribienPosted by Fredrik 19 Feb, 2018 11:38

09/02. Nattbestyr! Vad kostar 80 biljetter till berg-och-dal-banan på Gröna Lund? Antagligen är de billigare än Salsas segling till Karibien, men ändå … Vi var varnade av andra svenskbåtar att det kunde vara lite gropigt på ankringsplatsen, men det här kunde vi inte gissa. Det blåser 10-15 m/s och vågorna når in på ankarplatsen. Vi får hålla i oss i slafarna för att ligga kvar. Alla är vi uppe i olika omgångar under natten för att försäkra oss om att vi ligger kvar på samma ställe. Till råga på allt så är det en katamaran som mitt i natten draggar genom fältet av ankrade båtar. Lyckligtvis missar den oss men den lyckades bilda förbund med två andra båtar genom att sno ihop ankarkättingarna. Alla båtar tutar för att väcka upp besättningen på den draggande katamaranen.
Som väl är lyckas vi under morgonen genom framsynt taktik lägga beslag på en ledig boj. På de bästa ankringslägena får man inte ankra utan, i förespeglande av att man vill spara bottnarna, bara förtöja på avgiftsbelagda bojar. Under dagen gör vi oss bekanta med byn och promenerar upp till Fort Napoleon (som började byggas 1846, dvs. långt efter Nappes storhetstid). Vi äter en utmärkt fransk middag på en av ortens restauranger.

02/10. Vi trivs och bestämmer oss för att stanna ytterligare en dag på Terre de Haut. Vi hyr en golfbil och åker kors och tvärs över ön i jakt på bra snorklingsstränder.
Hm...hur får man fart på den här?

Vägarna är av cement och precis så breda att två golfbilar kan mötas. Till slut hittar vi en strand med kristallklart vatten och ett undervattensliv som verkar vara hämtat ur en film av Jaques Costeau. Men då har den kvinnliga delen av besättningen tröttnat och äter i stället glass på ett närbeläget café.

02/11. Vi har redan klarerat ut från Frankrike men efter ytterligare en guppig natt och ett väldigt blåsande (mer än 15 m/s vid bojen) så tvekar vi att lämna vår trygga plats. Man vet vad man har … Efter moget övervägande så riggar vi cutterstaget, som är ett inre förstag, och sätter stormfocken på det. Med stormfock och en liten bit storsegel lämnar vi Terre de Haut och går söderut. Väl till sjöss så visar sig vinden ha avtagit så vi kan komplettera segelsättningen med en revad genua. Med god fart seglar vi åter till Portsmouth, Dominica. Vi vill att även våra gäster ska få möjlighet att se denna vackra ö som tyvärr har blivit så hårt drabbade av orkanen. Här är det betydligt lugnare än på Les Saintes. Vi hälsas välkomna av våra vänner på S/Y Ellen (som vi inte träffat på 1 månad) och den nya trevliga bekantskapen S/Y Ode från Norge.

02/12. Det är karneval på Dominica. Vi märker det genom att musiken i land startar redan kl. 0400. Tyvärr så visar sig karnevalen mest bestå av drickande män och hög musik. När vi pratar med vår boatboy säger han att drickandet beror på att människor behöver få utlopp för sina frustrationer och att många, som förlorat nästan allt i orkanen, fortfarande är traumatiserade. Sant eller inte, vi väljer att göra annat.

02/13. En riktig regnvädersdag. Så här tråkigt väder har vi inte haft sedan vi kom till Karibien. Vi ville snorkla och gå på en lång promenad men regnskurarna avlöser varandra ända till sena eftermiddagen. Det blir båtvård (bland annat så får storseglet nya lattor) och litteraturfördjupning i stället.
Peter fixar storseglet som fastnat.

Allt och alla ombord behöver lite kärlek och omvårdnad. smiley

Maria bakar kokostoppar, men det visar sig vara svårt i en gasugn som bara har undervärme, så det blir mer som kokosplättar, men de går åt i alla fall!

02/14. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Dominica behöver all hjälp de kan få efter orkanen och vi sätter av en dag av vårt segeläventyr för att dra ett litet strå till stacken. Några seglare har skapat ett nätverk som vi lyssnar på varje morgon. De samordnar frivilliga insatser bland seglare. Tillsammans med några andra ”yachtare” så hjälper vi till att ta hand om ett vattenskadat skolbibliotek i byn Penville. Många böcker har mögel på sig efter att de blivit blöta av regnet under orkanen, så vi sorterar, slänger och räddar det som kan räddas kan genom att tvätta bort möglet med vinäger och hänga upp böckerna på tork. Fredrik hade hellre gjort något snickeriprojekt som att lägga nytt tak, men byggnadsmateriel är en bristvara på ön. Det är en av anledningarna att återuppbyggnaden går så långsamt.

02/15. Dags att segla vidare! Vinden är fortfarande frisk så vi sätter upp cutterfocken och seglar med revat storsegel tillbaka till Les Saintes. Vi får en fantastisk segling i strålande sol. Fiskelinan slängs ut, men tyvärr har vi ingen fiskelycka idag. Vårt mål är den fina lilla viken söder om Pain de Sucre, dit vi gick till fots förra gången vi var här. Vi vet att bojarna är få, så ska vi kunna lägga beslag på en ledig boj så måste vi vara här tidigt. Det är vi, men så även en fransman som struntar i väjningsreglerna och försöker ta bojen framför näsan på oss! Då väcks Fredriks franska ordförråd till liv, speciellt det som man inte fick lära sig i skolan. Med några väl valda gester och fraser (som inte bör skrivas ut här), får fransmannen dra vidare med svansen mellan benen. I upphetsningen tappar vi båtshaken, men den bärgas senare och vi känner oss väldigt nöjda.

02/16. En härlig dag som gjord för snorkling!
Det mest fantastiska akvarium finns runt båten. Blå, svarta, gula, oranga och zebrarandiga fiskar finns i massor och vi njuter.
En boj ledig närmare revet! Den ska vi ha! Vi förbereder oss för att kasta loss och byta boj, men ser till vår förvåning att vår ”vän” fransmannen tänkt exakt samma tanke. Efter moget övervägande beslutar vi oss för att han ska få ett positivt minne av oss svenskar och erbjuder oss istället att hjälpa honom med bojbytet, vilket han accepterar med misstänksamhet, men vi får ett tack och ett leende tillbaka.

02/17. Seglingsdag tillbaka till Guadeloupe. Vinden är inte till vår fördel och det blir kryss upp till Point a Pitre. Här ska våra gäster Mona och Peter lämna oss imorgon. Vi ankrar utanför marinan och äter en god avskedsmiddag efter en champagne sundowner.

02/18. Tänk att man kan bli glad av att få se spillolja i havet. Det måste förklaras. Under förmiddagen laddar Fredrik båtens batterier med generatorn när en båtgranne ivrigt gestikulerar och ropar på oss. Han pekar i vattnet. Salsa är omgiven av svart olja på SB-sidan. Där mynnar generatorns avgasrör. Fredrik blixtstoppar generatorn och börjar undersöka hur oljespillet kunnat komma från generatorn. Men utan att hitta någon förklaring. Dyrt och jobbigt riskerar i alla fall reparationen kunna bli. När vi sedan siktar ytterligare spillolja framför båten så förstår vi att oljan drivit mot oss från någon annan båt och att vår generator är helt oskyldig. Fredrik strålar med hela ansiktet, trots miljöförstörelsen.
Mona och Peter lämnar oss med saknad och vi välkomnar i stället Fredriks dotter Louise med pojkvännen Viktor. Vi ser fram emot att segla med dem under en vecka.

Les Saintes and Dominica

09/02. Night chores! What does 80 tickets for the roller coaster at Gröna Lund cost? Probably they are cheaper than sailing Salsa to the Caribbean, but anyway ... We were warned by other Swedish boats that it could be a bit rough at the anchorage but we could not imagine how rough. It blows 10-15 m / s and it’s very bumpy at the anchorage. We must hold on not to fall out of bed. Everyone is up during the night, in different rounds, to make sure we are still anchored in the same place. In the middle of the night a catamaran is dragging anchor through the field of anchored boats. Fortunately, it misses us but it managed to form covenants with two other boats by twisting the anchor chains together. All boats are trying to wake up the crew of the moving catamaran.

In the morning, with some foresighted tactics we are succeeding to get a vacant buoy. At the best anchorages, they want to save the bottoms so you are not allowed to anchor, instead you can only moor at fee-paid buoys. We get acquainted with the village during the day and walk up to Fort Napoleon (which began to be built in 1846, ie long after Napoleon’s time). At one of the restaurants in the village, we have an excellent French dinner.

02/10. We like Terre de Haut and decide to stay another day. We rent a golf cart and cross the island in search of good snorkelling beaches. The roads are made of cement and just as wide for two golf cars to meet. Finally, we find a beach of crystal clear water and an underwater life that seems to be taken from a movie by Jaques Costeau. But at that time the female part of the crew got tired and stayed at a nearby café for ice cream.

02/11. We have already cleared out from France but after another windy (more than 30 knots) and bumpy night we hesitate to leave our safe place. You know what you have ... After consideration, we rig the cutter stay, which is an inner forestay, and puts the storm jib on it. With storm jib and a reefed main sail, we leave Terre de Haut and sail south. Once at sea the wind has decreased so we can continue sailing with a reefed genoa. With good speed, we sail back to Portsmouth, Dominica. We want our guests to be able to see this beautiful island which unfortunately has become so badly hurt by the hurricane. It’s much calmer here than at Les Saintes. We are welcomed by our friends on S/Y Ellen (which we have not met in one month) and a new nice acquaintance from Norway, S/Y Ode.

02/12. It's a carnival ongoing at Dominica. We notice by the music starting already at. 0400 am. Unfortunately, the carnival turns out to be mostly men drinking and loud music. When we talk to our boatboy, he says that the drinking is because people need to get out of their frustrations and that many, who lost almost everything in the hurricane, are still traumatized. True or not, we choose to do something else.

02/13. A rainy day. Since we arrived in the Caribbean we have not had such bad weather. We wanted to snorkel and go for a long walk but the rain showers continue until late afternoon. Instead we spend the day doing boat care (among other things, new battens to the main sail) and reading books instead. Maria bakes coconut cookies, but it turns out to be difficult in a gas oven that only has under heat, so it looks more like coconut pancakes. But they taste good!

02/14. Nobody can do everything but everyone can do something. Dominica needs all the help they can get after the hurricane and we set off one day of our adventure to make a very modest contribution. Some sailors have created a network that we listen to every morning. They coordinate volunteer efforts among the sailors. Together with some other "yachters" we help at a water-damaged school library in the village of Penville. Many books have mold on them after they have been soaked under the hurricane, so we sort, throw away and save what can be saved by wiping the books with vinegar and hanging the books to dry. Fredrik would rather have done some carpenter work such as building a new roof, but there is shortage of building materials at the island. This is one of the reasons that the reconstruction goes so slowly.

02/15. Time to sail on! There is a moderate breeze so we are setting the cutter jib and sail with reefed mainsail back to Les Saintes. We get a fantastic sailing in the sunshine. The fishing line is thrown out, but unfortunately we have no fishing luck today. We are aiming for the beautiful little bay south of Pain de Sucre, that we visited by foot the last time we were here. We know that the buoys are few, so we have to be there early. We are early, but so is a Frenchman who is supposed to give-way but is not and trying to take the buoy in front of us! Instantly Fredrik's French vocabulary is brought to life, especially the part that was not learned at school. With some well-chosen gestures and phrases (which should not be written here), the Frenchman has to leave with his tail between the legs. In the excitement we lose the boat hook, but it’s salvaged later and we feel very satisfied.

02/16. A lovely day made for snorkelling! The most amazing aquarium is around the boat. Blue, black, yellow, orange and zebra coloured fishes and we enjoy. A buoy closer to the reef! Let’s move! We are preparing to cast off and change buoy. To our surprise our "friend" the Frenchman has exactly the same thought. After careful consideration, we decide that we will help him with the new mooring to give him a positive memory of the Swedes, which he accepts with suspicion, but we get a thank you and a smile back.

02/17. A sailing day back to Guadeloupe. The wind is not to our advantage and we tack to Point a Pitre. Our guests Mona and Peter will leave us tomorrow. We anchor outside the marina and drink a champagne sundowner followed by a delicious farewell dinner.

02/18. With great relief we watch oil spill in the ocean. This must be explained: During the morning, Fredrik starts the generator to charge the batteries aboard, when a man on the neighbour boat eagerly gesticulates and calls on us. He points in the water. Salsa is surrounded by black oil on the starboard side. The generator's exhaust pipe opens on SB. Fredrik immediately stops the generator and begins to investigate the oil leakage. No explanation found. Repair seems to be expensive and time consuming. Suddenly when we see additional spill oil in front of the boat, we understand that the oil is coming from another boat and that our generator is completely innocent! Fredrik shines with the whole face, despite the environmental degradation.
Mona and Peter leave us and we will miss them. We welcome Fredrik's daughter Louise with her boyfriend Viktor. We are looking forward to sail with them for a week.





Dominica

KaribienPosted by Fredrik 10 Feb, 2018 12:28

01/02. Redan februari månad, Fredrik har nu varit ombord i ett halvt år och Maria en månad mindre. Tiden går fort när man har trevligt. Och vi längtar inte hem. I alla fall längtar vi inte efter den skånska vintern.
Av misstag står Marias väckarklocka på 0430 så vi vaknar tidigt. Det är mörkt och bara svag vind, dvs. perfekt för att montera nya storseglet. Efter att storseglet är på plats är det inte lönt att somna om så vi seglar iväg mot Dominica (ej att förväxlas med Dominikanska Republiken som ligger längre norrut). Vi har inga passande lattor till storseglet men det lovar segelmakaren på Guadeloupe ordna fram. Vi seglar inte till Dominicas huvudstad Roseau utan väljer viken Prince Rupert Bay utanför samhället Portsmouth. Här blir vi mötta av väldigt trevliga boatboys som gått samman i sammanslutningen PAYS (Portsmouth Association for Yacht Service). Förutom att erbjuda bojar hjälper de till med att se till att båtarna inte drabbas av tjuvar, ordnar utflykter m.m. Dominica hör till de fattigaste länderna i Västindien och är främst beroende av sitt jordbruk. Sedan ett par år försöker man bygga ut turistnäringen. Dominica drabbades hårdast av alla öarna i Karibien av orkanen Maria i september. Vår boatboy berättar att man nu välkomnar turister tillbaka till ön.

02/02 Tidig morgon igen. Vi åker på båtutflykt till nationalparken Indian River och ser på regnskog. Indian River är en av 365 floder på Dominica. Enligt vår guide Martin är regnskogen bäst på morgonen så vi blir hämtade redan kl 0700. På floden får man inte köra motor så båten paddlas och stakas medan guiden livfullt berättar om växter och djur som vi ser.
Indian River tidigt på morgonen.

Alla damer får dessutom en fin blombukett och en liten fågel som Martin skickligt förfärdigar av ett blad från en kokospalm. Vi förstår varför filmteamet till ”The Pirates of the Caribean” valde Dominica för en del av sina scener till filmen ”Död Mans Kista”!


Fantastiskt vad man kan göra av ett kokospalmsblad!

03/02. Utflykt igen. Tillsammans med vänner från andra båtar gör vi en heldagsutflykt med minibuss på norra delen av Dominica. Orkanen Maria hade vindstyrkor på 220 miles/h vilket är ca 100 m/s och varade i ca sju timmar. Efter vinden kom regnmassor som orsakade översvämningar och jordskred. Vattnet förstörde nästan lika mycket som vinden. Uppbyggnaden kommer att ta lång tid. Fortfarande har stora delar av ön ingen ström och många hus har bara presenningar på taken. Många hus som inte var gjorda av cement är förstörda och ligger i högar.
Vår guide pratar mycket om orkanen och hur den drabbade Dominica. Det är omöjligt att föreställa sig hur fruktansvärda dessa timmar måste ha varit för befolkningen och förstörelsen efteråt. Mycket bråte har städats upp och vägarna är farbara igen, men överallt hör vi folk snickra på sina hus och laga det orkanen förstört.

Vi gör en halvtimmes skogspromenad genom regnskogen upp till ett vattenfall (Syndicate Falls) där vi badar i sötvatten.
På vägen berättar vår guide om alla växter vi passerar. Nästan allt verkar gå att använda mot någonting från gikt till infektioner. Han tar några blad från en buske och säger att detta är ett utmärkt schampo och tvål. Varför köpa schampo när det finns runt knuten? Vi passar på att tvätta oss i vattenfallet.
Löddrande schampo!

Red Rock på norra Dominica.

04/02. I varmt vatten växer havstulpaner bra. Nu verkar inte den svenska bottenfärgen på Salsa stå emot växtligheten längre. Fredrik får ägna tre timmars snorklande och dykande åt att skrapa botten på båten. Men sedan är den fin (åtminstone för ett litet tag framåt). Vi gör en fotvandring och beser det restaurerade Fort Shirley. Där blir vi bjudna på lokala matspecialiteter och iskallt lemongrass tea. På kvällen har PAYS ordnat med barbecue med musik och dans iland för alla båtar som ligger ankrade i viken. Vi träffar på flera som vi mött tidigare i ARC sammanhang. Kvällen blir både sen och väldigt trevlig.

05/02. Vi seglar tidigt mot Guadeloupe och huvudorten Pointe-à-Pitre. Till Dominica och dess vänliga befolkning återvänder vi gärna och om turisterna återvänder skapar det förhoppningsvis arbetstillfällen.
Vi vill ligga i marinan i Pointe-à-Pitre för att enkelt ta emot våra vänner Mona och Peter som ska segla med oss ett tag. Det är inte lätt att få plats i marinan. Maria har försökt under en veckas tid på engelska. Men när Fredrik ringer, bara pratar franska, och presenterar sig som ”Le Commandant de la voilier Salsa” blir det ändring. En gästplats för två nätter ordnas fram på momangen och på eftermiddagen kan vi koppla in efterlängtad landström för första gången sedan vi var på södra Grenada för en månad sedan. I marinan finns förutom massor av butiker och restauranger även en frisör. Härligt! Maria passar på att gå till frissan efter fem månader till sjöss (nej, till Fredriks besvikelse blev det inga dreadlocks och inte heller några rastaflätor denna gång!).

06/02. Skönt att ligga i en marina när det är underhållsdag ombord. Maria städar och vi hjälps åt att tvätta all smutstvätt. Dessutom fylls dykartuben och det inköps lattor till storseglet, en ny reserv impeller till motorn och mera polermedel till skrovet. På kvällen kommer Mona och Peter med taxi från flygplatsen. De är väldigt välkomna. Och det beror inte bara på att de bland annat har med sig kaffe och andra svenska delikatesser.

07/02. Efter en matinköpsrunda på ”Carrefour”, som har ett fantastiskt utbud av allt vi behöver i matväg för närmaste veckan, lämnar vi marinan och lägger oss till ankars strax utanför. Vi monterar de nya lattorna i storseglet och har säkerhetsgenomgång med nya besättningsmedlemmar.

08/02. Vi seglar söderut till Les Saintes som många har rekommenderat för att det är så trevligt här och dessutom bra snorkling. Les Saintes tillhör Guadelopupe, dvs EU, så vi har fortfarande bra och billig tillgång till data och telefon. Vi ankrar i viken Anse Galet utanför ön Terre de Haut.

Dominica

01/02. Today it is February. Fredrik has now been on board for half a year and Maria a month less. Time goes fast when you have a nice time. And we do not miss home. In any case, we do not long for the winter in Skåne.

Maria has by mistake set the alarm to 0430, so we wake up early. It is dark and only a weak wind, ie perfect for mounting the new main sail. After the main sail is in place, we can’t go back to sleep so we sail off to Dominica (not to be mistaken for the Dominican Republic which is situated longer north). We do not have any suitable battens for the main sail but the sailmaker on Guadeloupe promise to fix it. We pass Dominica's capital Roseau and continue to Prince Rupert Bay outside the Portsmouth community. We are met by very nice boatboys, they have merged into the PAYS association (Portsmouth Association for Yacht Service). In addition to offering buoys, they help to protect the boats from thieves, arrange excursions, etc. Dominica belongs to the poorest countries in the Caribbean and is mainly dependent on its agriculture. Since a couple of years, they are trying to expand the tourism industry. Dominica was hit hardest by all the islands of the Caribbean by Hurricane Maria in September. Our boatboy tells us that they are now welcoming tourists back to the island.

02/02 Early morning! We go on a boat trip to the Indian River National Park and look at the rain forest. Indian River is one of 365 rivers on Dominica. According to our guide Martin, the rain forest is best in the morning, so we are picked up at 0700. Motoring is not allowed on the river, so the guide is paddling and pushing the boat while he talks vividly about plants and animals that we see. Martin creates a fantastic little bird of the leaf from a coconut palm and gives one to all ladies together with a nice flower bouquet. We understand why the movie team of "The Pirates of the Caribean" was choosing Dominica for some of the scenes for the movie "Dead Mans Chest"!

03/02. Excursion day again. Together with friends from some other boats, we make a day trip by minibus in the northern Dominica. The hurricane Maria had wind forces of 220 miles/h i.e., about 100 m/s and lasted for about seven hours. After the wind there was heavy rain that caused floods and landslides. The water destroyed almost as much as the wind. The re-structuring will take a long time. Still, large parts of the island have no power and many houses only have tarpaulins on the roof. Many of the houses that were not made of cement are destroyed and are in piles.

Our guide talks a lot about the hurricane and how it affected Dominica. It's impossible to imagine how horrible these hours must have been for the population and the destruction afterwards. A lot have been cleaned up and the roads are passable again, but everywhere we see people working on their houses and try to fix what the hurricane destroyed.

We walk through the rainforest for half an hour up to a waterfall (Syndicate Falls) where we swim in freshwater. On the way, our guide tells us about all the plants we pass. Almost everything seems to be used against anything from gout to infections. He takes some leaves from a bush and says that this is an excellent shampoo and soap. Why buy shampoo when it's growing everywhere? We use the shampoo and wash ourselves in the waterfall.

04/02. Barnacles grow very well in warm water. The Swedish bottom paint of Salsa does not seem to stand against the vegetation anymore. Fredrik spends three hours snorkelling and diving to scratch the bottom of the boat. But then it's clean and nice (at least for a little while). We make a walk and visit the restored Fort Shirley. We are invited to taste local food specialties and ice-cold lemongrass tea. In the evening, PAYS has arranged a barbecue with music and dance for all the boats that are moored in the bay. We meet several of the crews that we met earlier in the ARC context. The evening is very nice and late.

05/02. We continue early and sail to Guadeloupe and the main city of Pointe-à-Pitre. We are happy to return to Dominica and its friendly people and hopefully tourists visiting can create jobs.

We want to stay in the Pointe-à-Pitre marina to easily meet our friends Mona and Peter who will sail with us for a while. It's not easy to get a berth in the marina. Maria has been trying to make a reservation in English for a week. But when Fredrik calls and speaks French, and presents himself as "Le Commandant de la Voilier Salsa", that makes a difference. A berth for two nights is reserved in the blink of an eye. In the afternoon we can connect to land power for the first time since we were in southern Grenada a month ago. There are plenty of shops and restaurants in the marina. And a hairdresser! Wow! Maria takes the opportunity to visit the hairdresser after five months at sea (nope! To Fredrik’s disappointment there was no dreadlocks or cornrows this time!).

06/02. When it is a maintenance day on board it’s always nice to be in a marina. We clean and we do the laundry. In addition, we can fill up the diving tank and purchase battens for the main seal, a new spare impeller to the engine and more polish to the hull. In the evening, Mona and Peter arrive by taxi from the airport. They are very welcome. And it's not just because they bring coffee and other Swedish delicacies.

07/02. After food purchase at "Carrefour", which has a fantastic range of everything we need for food for the next week, we leave the marina and anchor in the bay outside. We assemble the new battens and have security review with our new crew members.

08/02. We sail south to the Archipel des Saintes. Many have recommended these nice islands for its beauty and snorkelling. Les Saintes belongs to Guadelopupe, i.e. the EU, so we still have good and cheap access to data and phone. We anchor in the Anse Galet bay outside the island of Terre de Haut.



Fortfarande på Martinique

KaribienPosted by Maria 31 Jan, 2018 21:25

23/01. Den uppmärksamme följaren har kanske noterat från förra veckans bilder att Fredrik bytt till en för långseglarlivet mer passande frisyr. Konstigt nog har ingen velat kommentera detta på bloggen. I verkliga livet har kommentarerna varierat men Fredrik är mest nöjd med kommentaren att han ser yngre ut och påminner om Daniel Craige. ;-) Planeras det fler Bond-filmer? Vi läser alla kommentarer och gläds åt dem.

24/01. Vi ligger fortfarande ankrade i bukten utanför Le Marin. Här ligger hundratals båtar till ankars. Nästan alla verkar vänta på reservdelar. Tyvärr verkar inte alla ha den goda smaken att ta en stor runda till sjöss när toatanken är full så vi avstår gärna från bad. Vi lämnar ankarplatsen och återförenas med våra vänner på katamaranen Rua i viken utanför St. Anne.

25/01 –26/01. Vi ligger till ankars, vi badar, vi fixar med småsaker på båten och vi väntar på segel. Efter kontakter med avsändaren, bror Hadar, visar det sig att DHL inte hämtat seglet den 22/01 som de utlovat utan först den 24/01. Puh! Nu verkar deras utlovade fyra dagar leveranstid växa till ….

27/01. Tristess är ingen bra grogrund för att spara pengar. Eftersom vi kan surfa fritt inom Martinique har Maria lyckats lokalisera en firma som säljer Stand Up Paddleboards (SUP). Vi hyr en bil och far dit med våra personliga smakråd från grannbåten. Resan blir mycket lyckad och förutom en mycket färgglad och fin paddleboard har vi med oss diverse destillerade produkter efter ett väldigt trevlig och intressant besök på Depaz rom destilleri som inkluderade avsmakning av ett urval av deras rom.

Degustation!

28/01. Tyvärr! Det blåser för mycket för att testa den nyinköpta leksaken. Synd. Medelvinden är ca 11 m/s och i byarna är det över 15 m/s. Det blir i stället underhållsdag på båten. Men man får hålla hårt i vaxflaskan. Annars blåser den omkull.
Båten rengörs och vaxas.

Maria åker in till fastlandet för en ”power walk” med våra vänner Tim och Helen. Vi går en timme i ”skogen” längs med havet och kommer fram till den mest berömda stranden på Martinique: Grande Anse des Saline, där vi tar oss ett dopp. Här samlas turister och lokala familjer och umgås och äter söndags middag på stranden. Vi blir bjudna på sockerrör, sugar canes. Man tuggar och tuggar och det är sött och gott.

29/01. Dagen blir en upprepning av gårdagen. Men vi belönar oss själva med kort besök i land för att sträcka på benen och stilla törsten med en lokal öl av märket Lorraine blond.


Gott med en öl! I St Anne.


På kvällen får vi mejl att DHL försökt leverera seglet till North Sails i Le Marin, men avvisats.

30/01. Efter några tidiga telefonsamtal kommer vi överens med DHL att de ska leverera seglet direkt till oss. Och det fungerade. Seglet är ombord vid lunchdags, visserligen väldigt mycket senare och till ett mycket högre pris än DHL utlovat från början och därtill pålagda tullavgifter på några tusen (inom EU ???).

Hurra! Äntligen kom seglet från Sverige!

Vi bestämmer oss för att segla vidare direkt. Men säg den lycka som varar. Strax efter lättning tjuter motorlarmet. Kylvattnet är överhettat. Vi stoppar motorn, seglar för genua och ankrar utan motor i bukten i St Anne igen. Vid närmare undersökning har kylslangen från sjövattenfiltret till motorn lossnat, motorn får inget sjökylvatten alls. Efter att Fredrik åtgärdat det primära problemet visar sig impellern lidit mycket av att gå torr. Den behöver bytas ut.

Fredrik svettas i maskinrummet och den trötta impellern.

Men sedan verkar lugnet infinna sig, klockan är fem och allt fungerar igen! Vi bestämmer oss för att stanna en natt till och segla iväg tidigt imorgon bitti. Det är en konstig värld vi lever i. Om man startar tio bilar från Umeå och ber dem köra till Rom kommer säkert alla fram inom en vecka. Men om man utför motsvarande utmaning för segelbåtar är det ingen som kommer fram (inte ens en HR 43 (Salsa) från 2004 som fått all omvårdnad som krävs). Och nu funderar man lite varför det tillkommer en nolla i slutet på alla priser för båtar och marin materiel?

31/01. Vi ställer klockan på 04.30 och ger oss av i mörkret. Det blir en underbar segling
i vindar på allt mellan 0-12m/s. När vinden är nere på 0 så stannar vi och reparerar genuan. Fredrik slänger ut en fiskelina och det dröjer inte länge innan vi har napp! En liten Wahoo (en typ av makrillfisk). Tyvärr sliter den sig precis när vi ska håva upp den. Ingen fisk till middag ikväll! Vi ankrar utanför St Pierre (igen) och där klarerar vi ut från Martinique.

Still on Martinique

23/01. The attentive follower may have noted from a picture last week that Fredrik has changed to a sailing haircut. Nobody wanted to comment on the blog! Among the boat people, the comments have varied, but Fredrik is most pleased with the comment that he looks younger and reminds of Daniel Craige. ;-) Are there any more Bond movies planned? We read all the comments on the blog and look forward to them.

24/01. We are still anchored in the bay outside of Le Marin. Hundreds of boats are anchored here. Almost everyone seems to wait for spare parts. Unfortunately, not everyone seems to have the good taste of taking a big round out to sea when the septic tank is full so no swimming here. We leave the anchorage in the afternoon and reunite with our friends at the catamaran Rua in the bay outside St. Anne.

25/01 -26/01. We stay anchored, we are swimming and we fix with small things on the boat while we are waiting for the sail. After contacts with the sender, brother Hadar, it appears that DHL did not pick up the seal on 22/01 as they promised but only on 24/01. Pooh! Their promised four days delivery time seems to increase now ....

27/01. To be bored is not a good basis for saving money. Since we can surf freely within Martinique, Maria has managed to locate a company that sells Stand Up Paddleboards (SUP). We rent a car and go there with our “personal shoppers” our friends from New Zealand. The trip is very successful and in addition to a very colourful and nice paddleboard we have various distilled products with us after an interesting visit to the Depaz room distillery which included tasting a selection of their rooms.

28/01. Unfortunately it’s too windy to test the new toy. The average wind is about 11 m / s with a max of over 15 m / s. Time for maintenance day on the boat instead. You have to hold on to the wax bottle or it will fly away. Maria takes a "power walk" ashore with our friends Tim and Helen. We walk for an hour in the "forest" along the sea and reach the most famous beach in Martinique: Grande Anse des Saline, where we take a swim. Both tourists and local families gather and socialize and eat Sunday dinner on the beach. We are invited to test sugar canes. You chew and chew and it's sweet and good.

29/01. Today is a repeat of yesterday. But we reward ourselves with a short visit ashore to stretch our legs and drink a local beer called “Lorraine blonde”. In the evening, we are told that DHL tried to deliver the seal to North Sails in Le Marin, but that it was rejected.

30/01. After some early phone calls, we agree with DHL that they will deliver the seal directly to us. And it worked. The sail is aboard at lunch time, albeit a lot later and at a much higher price than DHL promised from the beginning and on top of that a few thousand SEK in duty charges (within the EU ???). We decide to continue sail directly. The happiness didn't last very long.The engine alarm sounds as soon as we have left the bay. The engine is overheated. We stop the engine, sail with only the genoa and anchor without engine in the bay of St Anne again. Upon closer examination, the cooling hose from the seawater filter to the engine has been disconnected, the engine does not get any seawater water at all. Fredrik fix the primary problem, but as the impeller went dry, it needs to be replaced too. At five o’clock everything works again! We decide to stay another night and sail away early tomorrow morning. It's a weird world we live in. If you start ten cars from Umeå and ask them to drive to Rome, everyone will arrive there within a week. But if you perform the corresponding challenge for sailboats, there is no one reaching Rome (not even a HR 43 (Salsa) from 2004 who has received all the necessary care). In addition one may wonder why there is an additional zero at the end of all prices for boats and marine equipment compared to corresponding things for cars?

31/01. We set the clock at 04.30 and leave in the dark. It’s a wonderful sailing trip in winds ranging from 0-12m / s. We stop and repair the genoa when the wind goes down to zero. Fredrik throws out a fishing line and it does not take long before we have a fish! A little Wahoo (a type of mackerel fish). Unfortunately, just when we are going to take it up, it escapes. No fish for dinner tonight! We anchor outside St Pierre (again) and clear out from Martinique.





Martinique

KaribienPosted by Fredrik 24 Jan, 2018 15:36

15/01 Seglingsdag!
I frisk ostlig vind kryssar vi till bukten utanför Sainte Anne där vi ankrar för natten. Vi föredrar att ligga på svaj lite utanför samhället och alla andra båtar eftersom vi gärna badar från båten och här känns vattnet rent och fint. Vi tar kvällspromenad i land och äter middag på fransk restaurang. Formidable!

16/01 Vi vill hitta snorklingsställen på Martiniques atlantsida men när vi fått känna på sjöhävningen och den friska atlantvinden ångrar vi oss och snorklar och badar i en mer skyddad vik istället. Till kvällen är vi tillbaka på ”vår” ankarplats och ungdomarna ger sig iväg på en SUP (Stand Up Paddelboard) runda.

17/01. Vi vill se lite mer av ön och seglar norrut på västsidan till Saint Pierre, som fram till Mont Pelés vulkanutbrott 1902 var öns huvudort. Vid vulkanutbrottet dog fler än 30000 invånare. Endast en person i staden, Cyparis, överlevde. Han klarade sig genom att han vid utbrottet satt i stadens fängelse. Hans cell hade extra kraftiga väggar och dörren var vänd ifrån vulkanen vilket delvis skyddade från de farliga gaserna.
Fängelsehålan-The prison

Vi promenerar och tittar på fängelsehålan och ruinerna av den gamla teatern. I viken utanför Saint Pierre ligger flera vrak av båtar som gick under vid vulkanutbrottet.

18/01. Vi seglar söderut igen och ankrar för natten på sydvästsidan av bukten där Fort de France ligger. Återigen så grillar vi goda köttbitar som nu avnjuts med Caesarsallad och hemlagad efterrätt. En bit ifrån oss ligger en starkt upplyst megayacht till ankars. De har visserligen mer ljus ombord än vi har, men vi bestämmer att de inte får lika god mat som vi lagar ikväll. De verkar ha en besättning på minst femton, tjugo personer. Men ägarna får nog i alla fall inte njuta av att fått laga maten själv.

19/01. Åter är det avskedsdags. Vi lämnar av Malin och Simon med gummijollen vid stranden till deras förbokade hotell. Maria upprepar naturligtvis sin avskedsritual med nu ännu större tårar. Det blev en kort sejour ombord för ungdomarna men de får trösta sig med att de är välkomna tillbaka. Själva tuffar vi tvärs över bukten och ankrar centralt i Fort de France, precis väster om den gamla fästningen Fort St Louis. Första parkett i centrum! Nackdelen märks inte förrän sent på kvällen. Tyst blir det aldrig i centrum av en stor stad. Motorcykelbuller blandas med musik, tutor och även smällare.

Fredrik har varit i land och köpt bröd. Bread delivery!

20/01. Trots brist på nattro är vi uppe tidigt och lyckas boka en hyrbil för dagen. Det var inte lätt men ett antal telefonsamtal senare finns det en ledig bil ute på flygplatsen. Vi står och väntar på att en taxi ska komma förbi när istället en liten minibus med handskriven skylt med sluthållplatsen ”Le Lamentin”i fönstret susar förbi. Det är ju där flygplatsen ligger! Vi vinkar och chauffören stannar och vi hoppar på. Detta är tydligen en ”Taxico”, en delad taxi som är populär bland lokalbefolkningen och mycket billig. Vi får vår hyrbil efter lång väntan (vi har lärt oss att inte hetsa upp oss när saker och ting tar tid, så är det i Karibien och nu har vi börjat gilla läget!) och gör en trevlig rundresa på ön. Vägarna på Martinique håller en avsevärt bättre standard (motorvägs standard med tre filer på sina ställen!) än vägarna på både St. Lucia och Grenada. Det märks att ön är fransk och en del av EU. Trevligaste upplevelserna från bilturen är den fantastiskt frodiga regnskogen och den fint anlagda tropiska trädgården Balata.
Där kan vi beskåda regnskogen genom att gå på svajande hängbroar 15 meter över marken.

21/01. Vi behöver diverse delar till båten och seglar därför till Le Marin på sydkusten. Le Marin är Martiniques båtsportcentrum och har flera båtsportbutiker och segelloft. Nu ligger vi på plats inför måndagens öppnande av butikerna.

22/01. Tänk att det kan vara så svårt att hitta rätta saker här i Karibien. Fredrik ville få mer miljövänlig batteriladdning med hjälp av en stor flexibel solpanel att lägga på däck när Salsa ligger till ankars. Men trots att det finns tre ganska stora båtsportaffärer i Le Marin finns det ingen passande solpanel. En butik säger att de har beställt sådana och att de kommer om ca tre veckor. Men så länge hoppas vi att vi inte behöver ligga kvar här. Vi ska ligga kvar tills vi fått hit Salsas reservstorsegel från Sverige (som skickades med DHL i måndags). Men sedan drar vi vidare.

Martinique

15/01 A Sailing Day!

In fresh east wind, we tack to the bay outside of Sainte Anne where we anchor for the night. We prefer to drop the anchor a little outside of the village and all other boats because we like to swim from the boat and here the water feels clean and fresh. We take an evening walk ashore and eat dinner at a French restaurant. Formidable!

16/01 We want to find snorkelling sites on the Martiniques atlantic coast but once we experience the swell and the fresh Atlantic wind, we change our minds. We snorkel and swim in a more sheltered bay instead. In the evening we are back at our "anchorage" and the youngsters are doing a trip on a SUP (Stand Up Paddelboard).

17/01. We want to see a little bit more of the island and sail north on the west side of Martinique to Saint Pierre, which until the Mount Pelé's volcanic eruption in 1902 was the capital of the island. At the volcanic eruption more than 30000 inhabitants died. Only one person in the city, named Cyparis, survived. He survived because he was a prisoner at the city's prison at the outbreak. His cell had extra strong walls and the door was turned away from the volcano, which partially protected him from the dangerous gases. We take a walk and look at what is left of the prison and the ruins of the old theater. In the bay outside Saint Pierre there are several wrecks from the volcano eruption.

18/01. We sail south and anchor for the night on the southwest side of the bay where Fort de France is located. We barbeque some good meat now enjoyed with Caesar salad and homemade dessert. A heavily lit mega yacht is anchored a bit away from us. They have more light on board than we have, but we decide that they are not getting as good food as we are cooking tonight. They seem to have a crew of at least fifteen, twenty people, so the owners may not get the joy of cooking themselves!

19/01. It's a farewell day again. We leave Malin and Simon on the beach next to their pre-booked hotel. Maria, of course, repeats her farewell ritual with even bigger tears. It was a short stay on board, but they are always welcome back. We go across the bay and anchor centrally in Fort de France, just west of Fort St Louis's old fortress. First parquet in the city centre! The disadvantage is not noticeable until late in the evening. The centre of a big city is never quiet. Motorbike noise and music, tutors and even fireworks keep us awake.

20/01. We are up early despite the lack of sleep and manage to book a rental car for the day. It was not easy but a number of phone calls later there was a car available at the airport. We are waiting for a taxi to go pick up the car, when a small minibus with a handwritten sign "Le Lamentin" in the window pass us. That's where the airport is located! We wave and the driver stops. This is a "Taxico", a shared taxi that is popular with the locals and very cheap. We get our rental car after a long wait (we have learned not to worry when things take time, this is the Caribbean and we have started to get adjusted!) and make a nice trip on the island. The roads in Martinique are of a significantly higher standard (sometimes highway 3 lanes standard) than the roads on both St. Lucia and Grenada. Maybe because the island is French and part of the EU. The stunningly lush rainforest and the beautifully landscaped tropical garden of Balata are the nicest experiences of the day. In Balata we look at the rainforest from swaying suspension bridges 15 meters above the ground.

21/01. We need various parts for the boat and sail to Le Marin on the south coast. Le Marin is Martinique’s yachting centre and has many chandleries and sail makers. We are in place before Monday's opening of the stores!

22/01. Why is it so hard to find the right things here in the Caribbean. Fredrik would like to get more environmentally friendly battery charging using a large flexible solar panel to lay on the deck when Salsa is anchored. Even though there are three quite large boat-shops in Le Marin, there is no suitable solar panel. One store says they have ordered solar panels and that they will arrive in about three weeks time. We don’t want to stay here for three weeks. We will move on as soon as we get Salsa’s spare main sail that was shipped by DHL from Sweden on Monday.







Petite St Vincent till Martinique

KaribienPosted by Fredrik 17 Jan, 2018 03:17

07/01. Oj vad vi bedrog oss. Botten i Chatham Bay var inte lika pålitlig som vi antagit. Under natten fick vi ankra om två gånger pga. att vi draggade. Fredrik tillbringade natten i sittbrunnen och vaktade. Och han var inte ensam om det. Andra båtar draggade också och fick uppleva en orolig natt. Vi flyttar till Clifton Bay på vindsidan av samma ö där vi får ligga vid en boj under natten.

08/01. Vi seglar söderut igen. Vi vill uppleva Västindien när det är som bäst och seglar till Petite St. Vincent. Det är en helt fantastisk privat ö med en exklusive resort och sandstränder som vi bara kunnat drömma om och omgiven av korallrev som gjorda för snorkling.

Av en trevlig ”boatboy” får vi köpa en levande hummer som vi grillar ombord till middag på kvällen. Den är rejält stor och får med nöd och näppe plats på grillen, antennerna sticker utanför. Vi penslar den med vitlökssmör och det blir fantastiskt gott!


09/01. Vi bestämmer oss för att stanna ytterligare ett dygn i vårt lokala paradis. Vid solnedgången tar vi en ”sundowner” på resortens restaurang. Vi får veta att här finns varken wifi, TV eller telefon. Här ska man bara koppla av! När vi ser prislistan för att hyra in sig på ön är vi väldigt tacksamma att vi, likt snigeln, har hemmet med oss.

10/01. Vi seglar norrut till Bequia Island för att checka ut från St. Vincent och Grenadierna. Samtidigt tar vi beslutet att avstå från ett besök på ”the Billionaire Island, Mystique”. Man kan inte få allt här i livet och Mick Jagger har fått uppleva mycket. Nu får han antagligen aldrig lyckan att möta Maria. Sorry!

11/01. Vi fortsätter norrut och seglar en hel dag i friska vindar. Till kvällen gör vi ett ”pitstopp” i Rodney Bay innan vi tidigt morgonen därpå ….

12/01. … fortsätter till Martinique. Vi får plats i en ganska trist marina ost om Forte de France. Enda fördelen med den är att den ligger nära flygplatsen dit Marias dotter Malin med fästman Simon förväntas anlända nästkommande kväll. Marinan är inte bara trist, här finns gott om mygg också, antagligen pga av mangrove träsket bredvid. Äntligen får vi packa upp myggnäten som vi inhandlade innan vi lämnade Sverige!

13/01. Städdag igen! Vi tyckte vi hade haft det här ganska nyligen men dagens timmar förbrukas till tvätt, städning och proviantering. Att vi är i Frankrike märks av det stora utbudet på supermarket. Här finns fina grönsaker, frukt, ostar och goda franska viner. Till och med en burk crème fraiche och god yoghurt inhandlades, det var länge sedan vi fick tag på det! Belöningen blir att ungdomarna kommer som planerat och verkar glada av att få träffa oss. De är mycket efterlängtade! Bonus är att Martinique till hör Frankrike, dvs EU och vi kan sluta bekymra oss om roamingavgifter som skenar.

14/01. Efter sedvanlig säkerhetsgenomgång ombord är vi mogna att lämna marinan. Vi seglar för enbart genua till ett mysigt snorklingsställe som heter Anse Noir, strax norr om bukten Grand Anse.
På väg på snorkling

Vi ser både koraller, färgglada fiskar och några sköldpaddor innan vi lunchar och får ett av dagens störtregn över oss. Det handlar nu inte om squalls utan om mer intensiva monsunliknande regn som varar ca en halv timme, lyckligtvis utan större vindökningar. Kvällen avslutas med en promenad i land och ännu en vacker solnedgång. När vi försöker köpa is till kylboxen av några damer iland och de kostar 40 EUR för en påse modell mindre, tackar vi för oss och kör tillbaka till båten där vi grillar entrecote, som intas med klyftpotatis och hemslungad bearnaise med ett glas rött därtill. Undrar om det var en språkförbistring? Trodde damerna att vi ville köpa 5 liter glass istället för istärningar? Vår franska är tydligen lite ringrostig och inte så bra som vi vill tro.

Petite St Vincent to Martinique

07/01. What we were wrong. The bottom of Chatham Bay was not as reliable as we assumed. During the night we re-anchore twice because we were dragging. Fredrik spend the night in the cockpit as a watch. And he was not alone doing this. Other boats pulled too and experienced an uneasy night. We move to Clifton Bay on the windside of the same island where we will stay at a buoy during the night.

08/01. We sail south again. We want to experience the Caribbean at its best and sail to Petite St. Vincent. It is an absolutely stunning private island with an exclusive resort and sandy beaches that we could only dream of and surrounded by coral reefs made for snorkelling. We buy a live lobster from a nice "boatboy". The lobster is really big and the antennas stick outside of the grill. The only thing we put on is garlic butter and it tastes amazing!

09/01. We decide to stay another day in our local paradise. At sunset we take a sundowner at the beachside restaurant of the resort. We are told that there is neither wifi, TV or telephone here. While you are here you should only relax! When we see the price for the accommodation on the island, we are very grateful that we, like the snail, have our house with us.

10/01. We sail north to Bequia Island to check out from St. Vincent and the Grenadines. We take the decision to refrain from visiting the "Billionaire Island, Mystique". You cannot get all and Mick Jagger has experienced a lot. Now he probably never gets the chance to meet Maria. Sorry!

11/01. We continue north and sail a full day in moderate winds. In the evening we make a "pit stop" in Rodney Bay before we early in the morning ....

12/01. ... continues to Martinique. We stay in a rather boring marina east of Forte de France. The only advantage of it is that it is near the airport where Maria’s daughter Malin with fiancé Simon are expected to arrive the next evening. The marina is not only dull, there are plenty of mosquitoes too, probably because of the mangrove swamp next to it. At last we can pack up the mosquito nets we purchased before we left Sweden!

13/01. Cleaning day again! We thought we did this quite recently but today is spent on laundry, cleaning and provisioning. Being in France we can tell by the great supply at the supermarket. Plenty of really fresh vegetables, fruits, cheeses and good French wines. Even a jar of crème fraiche and good yogurt were purchased, it was a long time since we got that! The reward is that the young people arrives as planned and seem happy to meet us. They are very awaited! We also get an extra bonus, Martinique belongs to France, i.e. the EU, and we can stop worrying about roaming charges.

14/01. After the usual safety review on board with new crew, we are ready to leave the marina. We sail with only genoa to a cozy snorkeling site called Anse Noir, just north of the bay of Grand Anse. We see corals, colourful fishes and some turtles before we have our lunch and get one of today's showers of rain over us. It's not a squall but more like an intense monsoon rain that lasts about half an hour, fortunately without major winds. The day ends with a walk in the village and yet another beautiful sunset. When we try to buy ice from some ladies for our cooler, they want 40 EUR for a small bag. We say no thanks and drive back to the boat where we eat barbecued entrecote served with fried potatoes and homemade béarnaise and a glass of red wine. Wondering if there was a language confusion? Did the ladies believe that we would like to buy 5 litres of ice cream instead of ice cubes? Our French is apparently a little “rusty” and not as good as we want to believe.







Grenada

KaribienPosted by Maria 08 Jan, 2018 03:36

01/01. Vi firar Nyårsafton på ”The Lazy Turtle”, en väldigt trevlig restaurang iland. Trots att firandet slutade en bit in på 2018 i Salsa’s sittbrunn så var alla uppe tidigt. Tomas, som blivit katamaranfrälst, seglade iväg med Rua redan en stund efter kl. 07. Vi andra kom iväg först en timme senare. Vi tar tid på oss nerför Grenadas västsida och stannar för lunch och bad. På eftermiddagen förtöjer vi i marinan ”Le Phare Bleu” (Den blå fyren) på Grenadas sydkust. Detta är en smakfull liten resort med trevlig restaurang vid vattenbrynet. Sydkusten är vacker och består av vikar som nästan kan beskrivas som fjordar. När Tomas återvänder till Salsa har han med sig egenfångad gulfenad tonfisk.

Den smakar fantastiskt, både som Sashimi och som tonfiskkotletter. Middagen är räddad denna kväll!

02/01. Stor städdag ombord. Nästan 14 dagar sedan vi låg förtöjda. När vi ligger i en marina och har tillgång till färskvatten, passar vi på att tvätta både kläder, sängkläder och hela båten in- och utvändigt. Saltvatten sliter mer på båten än man kunnat föreställa sig. Gelcoaten blir snabbt matt. Även rostfritt stål täcks av ett rostfärgat ytskikt i de här farvattnen. I marinan ligger det gamla svenska fyrskeppet Västra Banken. Hon byggdes i Stockholm i början av 1900-talet och var i tjänst som fyrskepp i svenska farvatten fram till 1970.

Under en period låg hon även i Gåshaga Marina på Lidingö. Fyrskeppet fungerar numera som kafé och bar och rymmer även dusch och toalett för marinans gäster.

03/01. Utflyktsdag. Vi hyr en minibuss med Chaufför/guide för en hel dag. Guiden är väldigt kunnig och har svar på allt om ön. Vägarna är dåliga, smala och kurviga så det tar tid att förflytta sig, men ön är otroligt grön och vacker. Vi besöker Annandale Waterfalls i regnskogen där några av oss tar ett dopp i det svalkande vattnet.

Vi besöker också en distributionscentral för muskotnötter och en chokladfabrik där vi fick se hela processen från att kakaonötterna skördades till färdig chokladkaka. Visste ni att 90 % av världens muskotnötter kommer från Grenada? Inte så konstigt att ”The Spice Island” är smeknamnet på ön.

04/01. När allt är tvättat, vattentankarna fyllda och batterierna är fulladdade flyttar vi ut till en vik nära marinan. Alltid när vi legat några nätter i en marina så längtar vi efter att kunna ta morgondoppet i öppet vatten. Mellan båtarna simmar vi oftast men vi använder jollen för att komma iland när vi ligger på svaj.
Tillsammans med de andra besättningarna på Ellen och Rua gör vi en halvdagsutflykt till huvudstaden St. George. Det ligger två enorma kryssningsfartyg i hamnen så det är mycket turister i farten. Vi besöker dessutom en skeppshandel (till Fredriks glädje) och inhandlar diverse saker till båten, som vi på förhand inte hade en aning om att vi behövde.

05/01. Dags att segla vidare. I marinan finns både tull- och immigrationsmyndighet så utklareringen sköts enkelt. Vi får tillstånd att ankra på Grenadas vatten ytterligare en natt och en bit in på eftermiddagen ankrar vi strax norr om Halifax Bay, halvvägs upp på västsidan av ön. Vattnet är kristallklart och eftermiddagen/kvällen ägnas åt snorkling och test av lånad paddleboard. Det är inte helt enkelt att hålla balansen på en uppblåsbar ”vindsurfingbräda”, men kul är det! Ytterligare en ”pryl” som behöver inhandlas!

06/01. Avsked är nästan alltid tråkiga. Tänk att 18 dagar kan gå så fort! Allt har en ände .... Lena och Tomas har seglat med oss sedan 19/12 men ska nu spendera några dagar iland innan det är dags att flyga hem. Vi släpper av dem på en kaj och Maria fäller en tår när vi seglar vidare. Fredrik nöjer sig med att säga att de kommer att vara saknade.
Till kvällen ankrar vi i Chatham Bay på Union Islands västsida. Vinden är byig 8-14 m/s, men här ligger vi någorlunda skyddade. Varje gång som vi ankrar förundras vi över det kristallklara vattnet. Trots att djupet är 10 meter ser vi botten. Vattnet i Chatham Bay är inget undantag. Vi äter middag ombord och för första gången sedan Salsa lämnade Sverige i augusti är vi bara två ombord den närmaste veckan!

Grenada
01/01. We celebrate New Year's Eve ashore at "The Lazy Turtle", a very nice restaurant. Although the celebration didn’t end well into 2018 in Salsa's cockpit, everyone was up early. Tomas, who became a catamaran liker, sailed off with Rua already shortly after 7 am. We onboard Salsa left an hour later. We take our time down the west side of Grenada and stay for lunch and bath. In the afternoon we berth at the marina “Le Phare Bleu” (The Blue Lighthouse) on Grenada's south coast. This is an elegant little resort with a nice restaurant on the waterfront. The south coast is beautiful and consists of bays that can almost be described as fjords. When Tomas returns to Salsa, he brings his own catched yellowfin tuna. It tastes fantastic, both as Sashimi and as Tuna cutlets. We know what to have for dinner this evening!

02/01. Big cleaning day on board. Almost 14 days ago since we were moored. When we are in a marina and have access to fresh water, we take the opportunity to wash both clothes, sheets and the entire boat inside and out. Saltwater wears more on the boat than one could imagine. The gelcoat faints fast. Stainless steel is also covered with a rusty surface layer in these waters. The old Swedish lightship Västra Banken lies in the marina. She was built in Stockholm in the early 1900s and served as a lightship in Swedish waters until 1970. During a period she was also moored in Gåshaga Marina on Lidingö. The lighthship now functions as a café and bar and also hold the showers and toilets for the guests of the marina.

03/01. Sightseeing day. We rent a minibus with driver / guide for a full day. The guide is very knowledgeable and has answers to everything about the island. The roads are bad, narrow and curvy so the travel takes time, but the island is incredibly green and beautiful. We visit Annandale Waterfalls in the rainforest where some of us take a swim in the cool water. We also visit a distribution centre for nutmegs and a chocolate factory where we saw the whole process from harvesting the cocoa nuts to a complete chocolate cake. Did you know that 90% of the world's nutmegs come from Grenada? No wonder that the nickname of the island is ”The Spice Island".

04/01. When the water tanks are filled and the batteries are fully charged, we move to a bay near the marina. Whenever we have spent a few nights in a marina, we long for taking the morning swim in open water. We usually swim between the boats but we use the dinghy to get ashore when we are anchored. Together with the other crews on Ellen and Rua we make a half-day trip to the capital St. George. There are two huge cruise ships in the harbour so there are many tourists on the move. We also visit a chandlery (to Fredriks satisfaction) and purchase various things for the boat, that we had no idea that we needed.

05/01. Time to sail on! There are both customs and immigration authorities in the marina, so clearance is easy. We are allowed to stay in Grenada's water for one more night and in the afternoon we anchor to the north of Halifax Bay, halfway up to the west side of the island. The water is crystal clear and the afternoon / evening is devoted to snorkelling and paddleboard testing. It's not easy to keep the balance on an inflatable "windsurfing board", but it’s fun! Another "gadget" that needs to be purchased!

06/01. Farewell is always sad. Unbelievable that 18 days can go so fast! Everything has an end .... Lena and Tomas have sailed with us since 19/12 but they will now spend a few days at a hotel before flying home. We drop them on a quayside and Maria fells a tear when we are leaving. They will be missed. In the evening we anchor in Chatham Bay on the western side of the Union Islands. The wind is 8-14 m/s, but here we are reasonably sheltered. Every time we anchor, we talk about the crystal clear water. Even though the depth is 10 meters, we see the bottom. The water in Chatham Bay is no exception. We eat dinner aboard and for the first time since Salsa left Sweden in August, we are only two on board for the next week!



Tobago Cays

KaribienPosted by Maria 31 Dec, 2017 22:58

25/12. Juldag i Karibien. Här är det väldigt lugnt idag. Lokalbefolkningen firar jul idag och det märks. De flesta affärerna iland är stängda och båtarna som utbjuder sina tjänster är få. Även vi tar det lugnt men gör upp planer för hur vi vill segla den närmaste framtiden.

26/12. Dags att lätta ankar igen. Det blåser, som vanligt, en frisk ost-nord-ostlig (ENE) vind på 8-10 m/s. Vi seglar söderut till Tobago Cays, som är några öar omgivna av ett stort hästskoformat rev. Hela området är nationalpark. Det ligger mycket båtar här, både vid bojar och till ankars. Emellanåt sticker en havssköldpadda nyfiket upp huvudet alldeles nära båten. Lokalbefolkningen arrangerar barbecue på stranden för båtgästerna. Hela familjerna är involverade i denna business och ”big mama” står i köket som är uppsatt på stranden. Vi blir hämtade vid båten och körda till stranden där det är dukat för oss. Det vi vill dricka tar vi med oss själva. En hel grillad hummer bjuds vi på till ett väldigt överkomligt pris.

Aldrig har väl en middag smakat så gott! Vilken trevlig kväll! I mörkret blir vi sedan körda tillbaka till Salsa, att vågorna bryter över oss gör inget, vattnet är ju varmt.

27/12. Snorkelutflykt till beachen under förmiddagen. På grund av dålig sikt i vattnet blir snorklingen inte så spektakulär som vi hoppats, men när vi åker tillbaka med jollen inträffar en höjdare. Vi siktar på nära håll minst tio havssköldpaddor i en grupp.
Under eftermiddagen kommer som vanligt ett flertal squalls.

Då ökar vinden från ca 9 m/s till 13 eller 15 m/s. Samtidigt regnar det häftigt. Men eftersom regnet är varmt och består av sötvatten är det välkommet och man vill nästan springa ut och få en härlig dusch!

28/12. Vi lämnar Tobaco Cays och går till Union Island för att klarera ut från Grenadinerna för att sedan segla söderut. Men när vi kommer till Union Island blir vi så förtjusta i både ön, folket och ankarplatsen att vi bestämmer oss för att stanna här åtminstone en natt. Det känns lyxigt att kunna ändra sina planer med kort varsel. På eftermiddagen gör vi en båttur med gummibåten till Happy Island, en liten ö mitt på revet som lokalbefolkningen byggt av snäckskal. Den härbärgerar endast en bar och några barbord. Det går ordentlig sjö och blåser ca 10 m/s på vägen tillbaka, så plötsligt får en våt barrunda en helt ny innebörd.

29/12. Vi lättar ankar efter frukost och seglar söderut för enbart genua. I den friska vinden ENE så gör vi mellan 6,5 och 7,5 knop. Vi kommer därför tidigt efter lunch fram till ön Carriacou som tillhör Grenada. Vi ankrar i Tyrell Bay på öns västsida. Bukten är väl skyddad för ostliga vindar. Det är 5 m där vi ankrar och vattnet är kristallklart och på botten ser vi sjöstjärnor stora som stekpannor.

Efter sedvanlig inklarering hos tull och immigrationsmyndigheter umgås vi med besättningarna på Rua och Ellen. På kvällen åker vi iland, äter lobster och lyssnar på reaggiemusik på ett litet ställe vid stranden. Här umgås både locals och besökare. De bofasta och båtfolket skiljs lättast åt genom att båtbesökarna i de flesta fall har normalstora pupiller och inte luktar sött av något de rökt.

30/12. Vi tar en vilodag ombord. Gör en utflykt med jollen till ett närliggande Mangroveträsk och förundras över att man bara kan lämna båtar som vrak i ett naturskyddat område. Men vi har liknande problem med övergivna båtar i Sverige.

31/12. Ännu en behaglig dag i vårt äventyr. Rua skall segla en tur och Fredrik och Tomas tar chansen att hänga på. Kul, och väldigt annorlunda, att segla katamaran. Trots vind på 10 m/s ligger båten som ett strykjärn på vattnet och kaffekoppen står kvar där man lämnat den.
Slutligen önskar vi på Salsa er alla ett riktigt GOTT NYTT 2018!

Tobago Cays
25/12. Christmas Day in the Caribbean. It is very quit here today. The locals celebrate their Christmas. Most shops are closed and it is very few boat boys offering their services. We take it easy but make up planes for the sailing for the next couple of days.

26/12. It is time to weigh anchor. As usual a fresh ENE breeze of 16–20 knots blows We sail south to Tobago Cays, a couple of islands surrounded by a horse shoe reef. The whole area is a protected zone, runned by Tobago Cays Marine Park. The anchorage is full of yachts, both moored and anchored. Now and then a Sea Turtle lifts his head above surface and watch us. The locals arrange barbecue ashore for the yacht crews. Whole families are involved in this business and “Big Mama” runs the kitchen as they have organized on the beach. We are transported to the barbecue where everything is ready for us. We bring from the yacht what we would like to drink. We are served a whole barbecued crayfish for a very reasonable prize. One of the best meals we have had! What a fantastic evening! In the dark we are transported back. And we don’t mind the waves are making us wet. The water is warm.

27/12. Snorkel excursion to the beach before lunch. Due to bad visibility in the water the snorkelling is not as spectacular as we had hoped for. But on our way back with the dinghy we come very close to a group of at least ten Sea Turtles.
During the afternoon we are, as usual, hit by several squalls. The wind increases from 18 knots to 26 or 30 knots. At the same time there comes an intense rain. But since the rain is warm and it is fresh water it is welcomed and we almost wants to run out and get ourselves a free shower.

28/12. We leave Tobago Cays and motor over to Union Island in order to check out from the Grenadines. But when we reach Union Island we are so pleased with the island, the people and the anchorage so we decide to stay at least one night. It feels very luxurious to be able to change plans with short notice. In the afternoon we take the dinghy to Happy Island, a manmade small island made of conch shells in the middle of the coral, only consisting of a bar and a few tables. There is a heavy swell and a wind of 20 knots on the way back. After this a “wet bar visit” (Swedish expression) gets a whole new meaning.

29/12. We weigh anchor after breakfast and sail south with only the genoa. In the fresh ENE wind we still make between 6.5 and 7.5 knots. We reach the island Carriacou after lunch. The island is dependant of Granada. We anchor in Tyrell Bay on the west coast. The bay is well protected against easterly winds. The water is crystal clear and although the depth is 5 m we see large starfish the size of a frying pan on the bottom. After the usual check in at customs and immigrations authorities we socialize with the crews of Rua and Ellen. In the evening we take the dinghy ashore, eat lobsters and listens to Reggie music at a small local place at the beach. The place is visited by both locals and people from the yachts. The locals can be distinguished since the yacht people normally have ordinary sized pupils and do not smell sweet smoke.

30/12. This is a slow day. We make an excursion with the dinghy to a Mangrove area nearby and are surprised that the authorities allow old boats to become wrecks in a protected area. But maybe we have the same problem with abandoned boats in Sweden.

31/12. Another comfortable day on our sailing adventure. Rua is going to sea for a short trip and Fredrik and Tomas take the opportunity to sail a catamaran. It is fun and very different from sailing a monohull. Although the wind is around 20 knots Rua behaves like an iron on the sea. And the cup of coffe is still there where you left it.
At last we onboard Salsa wishes you all the best for 2018!



Jul på Bequia Island

KaribienPosted by Maria 25 Dec, 2017 17:20

17/12. Vi ligger kvar i marinan och tar det lugnt. Bill lämnar oss och åker iväg till USA för att arbeta. Vi kommer att sakna honom.

18/12. Seglen är färdiga och Hadar hjälper oss att sätta på dem. Tyvärr har segelmakaren lyckats sy igen två lattfickor i storseglet så vi fick ta en extra runda till honom för att få det tillrättat. Men i övrigt ser allt bra ut och vi börjar känna oss trötta på marinan. Vi kompletterar också båten med färsk proviant.

19/12. Nu längtar vi till sjöss. Efter att ha fyllt upp dieselförrådet lägger vi oss på svaj i Rodney Bay. Det är livlig kommers även ute i bukten. Här får vi bland annat besök av George, som vi köper färska grönsaker av. Grönsakerna odlas av hans mamma och Georges båt är absolut värd ett fotografi. I övrigt erbjuds bröd, is, tvättservice och mycket annat.

På eftermiddagen anländer Marias syster Lena och hennes man Tomas. De skall segla med oss under några veckor och hämtas inne på marinan med gummijollen.

20/12. Vi lämnar Rodney Bay och seglar en kort bit söderut till Marigot Bay där vi förtöjer vid en boj. Marigot Bay är lummigt och otroligt vackert och grönt. På stranden växer Mangroveträd som doppar rötterna i vattnet. Här återförenas vi med S/Y Ellen. De är, precis som vi, på väg till Bequia Island för att fira jul. Många lokala små båtar kommer ut till oss för att sälja varor. Vi köper både papaya och passionsfrukt och beställer bröd och is till nästa morgon.

21/12. Innan vi lämnar St. Lucia måste vi klarera ut ur landet. Det betyder att skepparen måste göra besök hos Customs, Immigrations och ibland även Health authority. Här är de samlade på samma kontor så utklareringen går smidigt. Vi anmäler att vi kommer att lämna St. Lucia nästa morgon och det accepteras. Vi seglar söderut men tar det lugnt och förtöjer framåt kvällen vid en boj i en vik mellan de två bergen stora och lilla Piton. Ofta är bojarna privata, men den här bojen ägs av nationalparken som viken tillhör. Då kan man till och med få ett kvitto på att man betalat bojavgiften. Annars är avgiften förhandlingsbar och muntlig överenskommelse gäller. Fredrik dyker för säkerhets skull ner och kontrollerar att bojen sitter fast ordentligt och inte håller på att rosta bort. Allt ser bra ut.

22/12. I frisk halvvind seglar vi förbi ön St. Vincent för att komma till Bequia Island där många skandinaver valt att samlas till jul. Just innan vi når Admiralty Bay får vi en häftig squall över oss. Vinden ökar på några ögonblick till 15 m/s och båten kränger så att vi får upp vatten på däck. Det hela fångas skickligt av en lokal fotograf som senare besöker oss och säljer en papperskopia av fotografiet. Vi lyckas klarera in till ”St. Vincent och Grenadinerna” innan myndigheterna stänger för dagen. Skönt, för innan inklareringen är genomförd får besättningen inte gå iland. Vi tar jollen in till den lilla staden Port Elizabeth och äter middag på en enkel men otroligt mysig liten restaurang vid strandkanten.

23/12. Admiralty Bay är full av båtar, både till ankars och vid bojar. Vi känner igen många båtar och besättningar från ARC. Här ligger även våra vänner på katamaranen RUA från Nya Zeeland.

Tillsammans med dem promenerar vi en timma över ön och besöker Old Hegg Turtle Sanctuary. Här föder de upp utrotningshotade sköldpaddor för att vid sju års ålder släppa ut dem i havet. De små sköldpaddsbebisarna är inte större än 10 cm och lever en farlig tillvaro i det fria.

Vi får gulfenad tonfisk av besättningen på RUA som de har fångat på vägen hit. Vi grillar tonfisken ombord på kvällen och Maria prövar ett nytt recept på gröna bananer som kokas och serveras som en potatissallad. Tonfisken var delikat men banansalladen kommer vi inte att göra igen.

24/12. Julafton. Det känns inte så juligt direkt, trettio grader i luften och nästan trettio i vattnet redan på morgonen. Vi tar ett morgondopp, men det svalkar dåligt. Fredrik får börja dagen med att reparera generatorn som vägrar starta och efter en halvtimme så puttrar den snällt. Maria laddar batterier och gör färskvatten ombord medan Tim och Fredrik snorklar och tittar på undervattenlivet utanför viken. Vi på Salsa önskar er alla en riktigt God Jul!

Christmas at Bequia Island

17/12. We stay in the marina and take it easy. Bill leaves us and returns to the United States for work. We will miss him.

18/12. The sails repair are ready and Hadar helps us to put them back on again. Unfortunately, the sail maker managed to sew across two batten pockets in the main sail so we had to take an extra round to him to fix it. Then everything looks good and we start to feel tired of the marina. We do some provisioning and load the boat with fresh food again.

19/12. We want to go to sea. After filling up the diesel supply we go out and anchor in Rodney Bay. There is lively commerce even out in the bay. George visits us with his boat full of vegetables. The vegetables are grown by his mother and Georges's boat is definitely worth a photograph. Otherwise, bread, ice, laundry and a lot of other services are offered.

In the afternoon, Maria's sister Lena and her husband Tomas arrive. They will sail with us for a few weeks and we meet them in the marina with the dinghy.

20/12. We leave Rodney Bay and sail a short distance south to Marigot Bay where we moor at a buoy. Marigot Bay is lush and incredibly beautiful and green. On the shore, Mangrove trees grow with their roots in the water. We reunite with S/Y Ellen. They, just like us, are heading to Bequia Island to celebrate Christmas. Many local small boats come out to sell goods. We buy both papaya and passion fruit and order bread and ice for next morning.

21/12. Before we leave St. Lucia, we must clear out of the country. This means that the skipper must visit the Customs, Immigration and sometimes also the Health Authority. Here they are gathered in the same office so the clearance goes smoothly. We report that we will leave St. Lucia the next morning and that is accepted. We slowly sail south and in the evening we moor at a buoy in a bay between the two mountains big and little Piton. Often the buoys are private, but this area is owned by the National Park to which the bouys belong. You even get a receipt for paying the mooring fee. Otherwise, the fee is negotiable and oral agreement applies. Fredrik is diving down to check that we are safely moored and that the anchor chain is not roasting away. Everything looks good.

22/12. In fresh half winds we sail past the island of St. Vincent to come to Bequia Island where many Scandinavians chose to gather for Christmas. Just before we reach Admiralty Bay we get a strong squall over us. The wind increases in a few moments to 15 m/s and the boat tilts so we get water on the deck. The whole thing is captured by a local photographer who later visits us and sells a paper copy of the photograph. We manage to clear in to "St. Vincent and the Grenadines "before the authorities close for the day. This is good because before the clearance is completed, the crew may not leave the boat and go ashore. We take the dinghy into the little village Port Elizabeth and eat dinner at a simple but very cozy little restaurant just next to the beach.

23/12. Admiralty Bay is full of boats, both at anchor and at bouys. We recognize many boats and crews from the ARC. We also meet our friends at the catamaran RUA from New Zealand. Together with them, we walk an hour across the island and visit the Old Hegg Turtle Sanctuary. Here they breed endangered tortoises to release them into the sea at seven years of age. The little turtle babies are not bigger than 10 cm and live a dangerous life in the free. We get a yellow tuna of the crew at RUA that they have caught on the way here. We barbeque the tuna in the evening and Maria is trying a new recipe for green bananas cooked and served as a potato salad. The tuna fish was delicious but the banana salad we will not make again.

24/12. Christmas Eve. It does not feel like Christmas, thirty degrees in the air and almost thirty in the water already in the morning. We take a morning swim, but it hardly cools you down. Fredrik starts the day by repairing the generator who refuses to start but after half an hour, it kindly works again. Maria recharges batteries and makes fresh water on board while Tim and Fredrik snorkel and check the sea wildlife of the bay. We onboard Salsa wish you all a Merry Christmas!



Next »